search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Läsplattor i advokatarbetet möter obefogat motstånd

Förundersökningar i papper kan numera enkelt ersättas av digital text. Ett enormt utbud av tekniska hjälpmedel möter dessutom kraven på professionalism och effektivitet.

Två utmaningar återstår dock: kriminalvårdens säkerhetskrav och vår mänskliga förmåga att komma ihåg digital text lika bra som tryckt.

Efter avslutad semester utomlands sitter jag på en långflygning till Stockholm. Tiden att förfoga över är sex timmar. Barnen sitter säkert fastklistrade framför sina läsplattor. Ett inbjudande lugn råder och jag ser en möjlighet att påbörja förberedelserna inför den kommande hovrättsförhandlingen. Förundersökningen som är på 8 000 sidor ligger väl strukturerad i en av mina programappar på läsplattan. Med hjälp av understrykningar och bokmärken navigerar jag lätt mellan olika sidor och protokoll. Jag läser mina digitala anteckningar från huvudförhandlingen vid tingsrätten och börjar skriva min sakframställan. Ljudupptagningarna från tingsrätten ligger i en av mapparna och när barnen somnat sitter jag och lyssnar för att avgöra behovet av tilläggsfrågor.  Jag letar vidare till de handlingar som åklagaren delade ut vid tingsrätten och som jag scannade med hjälp av en ytterligare programapp. Efter några timmars läsande känner jag mig redo att göra en powerpointpresentation. Jag skriver stolpar och lägger även in några sidor av förundersökningen i presentationen. Efter några timmars arbete känner jag mig nöjd över att ha utfört ett ganska omfattande arbete i en flygstol 10 000 meter över Atlanten. Jag tänker tillbaka till den tid då en förundersökning som denna inte ens fick plats i en resväska. Jag jämför även med Mac och pc och märker att arbetet går både snabbare och effektivare genom att arbeta direkt med händerna, utan mus eller musmatta. Inte heller batteritiden är längre något problem.

Är denna utveckling här för att stanna då? Svaret är entydigt ”Ja!”. Det finns en tydlig strävan hos rättsväsendet att övergå till digitala förundersökningar. Numera är det snarare regel än undantag att åtal och förundersökningsprotokoll skickas ut digitalt från domstolen. I takt med allt större och komplicerade mål möter det sällan problem att få materialet digitalt av polis och åklagare.

Utvecklingen går i samma riktning inom kriminalvården och för närvarande pågår en försöksverksamhet med läsplattor på vissa häkten. Klienten erbjuds en läsplatta och myndighetens egna programapp som kan användas för att göra bokmärken och stryka under text. Tanken är att klienten i framtiden även ska kunna ansöka om besök och sköta övriga praktiska frågor via läsplattan. Efter avslutad häktesvistelse nollställs innehållet och läsplattan blir tillgänglig för nästa nyintagne. Kriminalvårdens ambitioner är intressanta och utvecklingen har skett snabbt även om de befinner sig i sin linda.

Hur är då möjligheten för advokater att föra in läsplattor till häkten i landet? I dag finns det en starkt varierande praxis mellan olika delar av landet, allt från ett totalförbud till en relativt generös tillämpning. Som tankarna ser ut idag kommer det inte vara möjligt för advokater att i framtiden ta in läsplattorna på häkten. Det som kommer att erbjudas är att föra över protokollet till häktets läsplattor. Denna lösning är emellertid inte tillfredsställande. Advokatens arbetsmaterial måste omgärdas av total sekretess och det är inte tillräckligt att häktena garanterar att materialet som läggs upp inte kan återskapas. Nuvarande regler om restriktioner bygger på en förlitan att advokaten följer dessa. Det är svårförståeligt varför denna syn inte kan kvarstå även när det gäller läsplattor. Det måste även i framtiden räcka att häktespersonalen försäkrar sig om att advokaten lämnar simkortet till häktesvakten och därutöver utgår från att advokaten följer de regler som gäller. Säkerhetstänket synes bygga mer på en rädsla för det digitala och en överdriven oro för vad en läsplatta kan användas till än på konkreta säkerhetsrisker. Som situationen ser ut nu blir det därför svårt att få advokater att helt överge den tryckta texten om inte en bättre lösning kan uppnås.

En helt annan fråga är huruvida läsaren kommer ihåg en digital text lika bra som en tryckt. Svaret är långtifrån enkelt eftersom känslan av att minnas många gånger lyser med sin frånvaro oberoende av textform. Frågar man den äldre generationen är dock svaret ganska givet, nämligen att det inte finns något annat alternativ än tryckt text och att digital text möjligen kan vara ett komplement. Bland yngre läsare finns det en helt annan uppfattning eftersom de ofta enbart läser text via mobiltelefoner, datorer eller läsplattor. Den forskning som finns, bland annat av Anne Mange, forskare vid universitetet i Stavanger, antyder vissa nackdelar med digital text, som exempelvis att den kan vara svårare att komma ihåg och att helheten tappas. Slutsatserna är dock svåra att dra eftersom undersökningarna hitintills är få och underlaget begränsat. Det är inte heller uteslutet att testresultaten påverkas av att det pågår en generationsväxling.

Min uppfattning är att fördelarna med digital text överväger eftersom metoden öppnar upp för helt andra arbetssätt. Digital text är lätt att bära med sig och för en advokat är det ovärderligt att den är sökbar. Så fort säkerhetstänket nyanseras på häkten talar därför allt för att den digitala texten är här för att stanna.

Annons
Annons