search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Trafikskadenämnden har spelat ut sin roll

Tommy Johansson, som under lång tid varit verksam som personskadereglerare, anser att Trafikskadenämnden har spelat ut sin roll och det finns alltså goda skäl till att ta bort obligatoriet helt och hållet och låta nämnden i stället övergå till att vara en ren överprövningsinstans.

I förhållande till andra personskadeområden så är trafikskadeärendena unika genom att de är obligatoriska för prövning i nämnd och då i Trafikskadenämnden om invaliditetsgraden är minst 10 % eller inkomstförlusterna per år överstiger ett halvt basbelopp.

Under år 2001 så skrev Finansinspektionen (21/11 2001 FI dnr 01-10006-320) till regeringen och föreslog att obligatoriet skulle förändras eller tas bort vilket inte gav något resultat.

Undertecknad, som under lång tid varit verksam som personskadereglerare och då handläggare av obligatoriska och företrädesvis äldre ärenden med inkomstförlust, anser att det är hög tid att åter ta upp denna fråga. I skrivelsen till regeringen år 2001 så använde Finansinspektionen ordet otidsenlig och det otidsenliga har nu hunnit förstärkas med ytterligare 13 år.

Obligatoriet innebär att även när det juridiska ombudet/den skadade och försäkringsbolaget är överens så måste ärendet hänskjutas till nämnden.

Det händer då att Trafikskadenämndens yttrande innebär en lägre ersättning än vad parterna är överens om. Eftersom samtliga försäkringsbolag har som policy att närmast undantagslöst följa nämndens yttranden, så medför detta att en lägre ersättning betalas ut jämfört med vad parterna var överens om före prövningen i nämnden.

Den skadades kvarstående möjlighet blir då att stämma bolaget. För den kategori skadade som har juridiskt ombud och som väljer att stämma, så kan den överenskomna ersättningen komma att betalas ut eftersom bolaget i denna situation normalt har en svag utgångspunkt vid förhandlingen. För den kategori skadade som inte har ombud händer normalt ingenting och ärendet avslutas då med den lägre ersättningen.

I det sagda finns inbyggt orättvisor men även förlängda handläggningstider och onödiga kostnader.         

I sammanhanget skall man komma ihåg att nämndens yttrande ofta kommer först efter flera års skadereglering under vilken tid bolaget under närmast kontraktslika former delgivit den skadade löftesrika beslut som sedan i ett rapp kan kullkastas genom nämndens yttrande.

Här finns också en paradox som innebär att om nämnden en gång i tiden yttrat sig i till exempel fråga om samband arbetsoförmåga och sagt ja, så kommer detta vid fortsatta prövningar i nämnden att stå fast hur felaktigt det första yttrandet än var. Det är den praxis som nämnden arbetar efter, och i just sambandsfrågor är det bra eftersom den skadade då kan känna ekonomisk trygghet. I oprövade ärenden däremot så hesiterar inte nämnden för att i ärende med likartade omständigheter säga nej till samband trots att bolaget bedömt ja. För den skadade som kanske har fått löpande månadsvisa inkomstförlustersättningar från bolaget under flera år och som sedan efter nämndprövningen blir helt utan ersättning innebär detta naturligtvis ett svårt ekonomiskt bakslag.

För mig är det svårförståeligt att Advokatsamfundets medlemmar accepterar en ordning som innebär att man inte ensam och utan inblandning från tredje part tillåts träffa överenskommelser för klientens räkning.

Det bör givetvis bli på det sättet att Trafikskadenämndens reglemente skrivs om i första hand på så sätt att obligatoriet tas bort när den skadade och bolaget är överens.

Därutöver så har jag uppfattningen att obligatoriet i sin helhet bör tas bort. Trafikskadenämnden borde istället ha funktionen av överprövningsnämnd på samma sätt som det fungerar utmärkt inom patientskadeförsäkringen, TFA och inom andra områden som hanterar personskador.

Därvid kan även sägas att nämnden mer eller mindre spelat ut sin roll som vägledare inom skadeståndsrätten. Nämnden har genom åren gett ut ett antal anvisningar om hur olika ersättningsfrågor skall bedömas och när sedan facit kommer i form av hovrätts-/HD-domar så finns sällan samstämmighet.

Trafikskadenämnden har över tid skapat en alltmer detaljrik hantering som i mycket präglas av ökad administration och av juridiska finesser som sällan betyder mer pengar för den skadade men däremot förlängda handläggningstider. Den skadade kommer i skymundan och ingen hänsyn tas till att det för denne är av stor vikt att så snart som möjligt få lämna försäkringsfrågan bakom sig. 

Istället så har en praxis utvecklats mot tidsbegränsade prövningar i nämnden och det är inte ovanligt att skadereglering pågår i mer än 10 år, vilket för alla parter borde anses som fullständigt förkastligt. Tyvärr är det inte så. Det finns krafter inom nämnden och till viss del hos bolagen som förefaller dra mot ett bibehållande och till och med utvecklandet av onödig komplexitet och onödig exakthet till förfång för de skadade. Expertroller har skapats.    

Kvaliteten i Trafikskadenämndens yttranden kan många gånger ifrågasättas vilket kan verifieras av såväl de juridiska ombuden som av bolagens skadereglerare.

Ser man till Trafikskadenämndens råds sammansättning gällande ordförande och vice ordföranden så består detta av tio säkert kompetenta personer som har haft höga befattningar inom juridiken men ålderssammansättningen antyder att Finansinspektionen har rekryteringsproblem. Genomsnittsåldern torde ligga över 70 år vilket kan förklara nämndens ovilja mot schabloner och förenklad hantering.  

Nämnden har spelat ut sin roll och det finns alltså goda skäl till att ta bort obligatoriet helt och hållet och låta nämnden istället övergå till att vara en ren överprövningsinstans. Vid enighet behövs ingen nämnd och vid oenighet så blir rollen den samma som idag.  

Tanken som tidigare förts fram om att denna förändring bör förenas med att samtliga bolag i sina villkor skriver in att rätt till kostnadsfri advokathjälp medges vid personskada i trafiken är god.

Förändringen skulle leda till kortare handläggningstider, lägre kostnader, möjligheter till en utveckling mot en modernare förenklad handläggning med fler inslag av skälighetsbestämda ersättningar och sannolikt till att fler personskadade blir nöjda.

Annons
Annons