search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Beredningen av skattelagstiftning får skarp kritik

Beredningen av skattelagstiftning har ibland allvarliga brister, konstaterar Anders Hultqvist, professor i finansrätt vid Stockholms universitet i en ny rapport. Ett skäl som ofta anges är de korta utrednings- och remisstiderna.

Lagrådet är en av flera bedömare som har kritiserat hur skattelagstiftningsärenden bereds.  Kritiken gäller allt ifrån hur lagförslag tas fram till remisstidernas längd och regeringens bristande lyhördhet för remissinstansernas synpunkter. Regeringar och finansministrar har också kritiserats för att inte beakta de synpunkter som Lagrådet framför.

Enligt regeringsformen finns ett beredningskrav vad gäller lagstiftningsärenden. Kraven på hur lagstiftningsärenden ska beredas är vagt formulerade, men ett visst remisstvång finns och lagrådsgranskning ska ske.

Beredningen av lagstiftnings­ärenden börjar med utredningen. Det finns tre möjliga utredningsformer: att utnyttja kommittéväsendet, att göra en departementsintern utredning eller att göra en myndighetsutredning. Kritik har framförts när komplicerade problem har utretts internt på Finansdepartementet eller av Skatteverket, som saknar den samlade kompetens som kommittéväsendet kan erbjuda.

– Kommittéväsendet har störst chans att lyckas göra en bra utredning. Nackdelen är att det går långsamt. Det ska tas regeringsbeslut och skrivas direktiv och budget, sade Anders Hultqvist, under ett seminarium i september anordnat av Svenskt Näringsliv.

Han tillade att inget kan ersätta en bristfällig utredning.

– Det går inte att göra en dålig utredning och sedan hoppas att remissinstanserna eller Lagrådet ska fixa resten.

Brister i lagstiftningen kan bara rättas till genom en ny lag eller en lagändring.

En svaghet som framförs när det gäller utredningsarbetet är att utredningstiden ofta är för snävt tilltagen. Ett annat problem är att konsekvensbeskrivningarna kommer in sent i beredningsprocessen.

– Om man hela tiden beaktade konsekvenserna av en lag kanske utredningen skulle styras om på ett tidigare stadium, sade Anders Hultqvist.

Efter utredningen följer remissförfarandet. Myndigheter som berörs av ett beslut ska yttra sig. Sedan 2010 omfattar remissförfarandet uttryckligen även kommuner och landsting. I övrigt är det upp till regeringen att avgöra om och i så fall vilka instanser som ska bjudas in att yttra sig över en remiss.

För att remissinstanserna ska kunna göra en ordentlig granskning bör remisstiden normalt vara minst tre månader. Men det finns många exempel där remisstiden bara har varit ett par veckor.

Tre lagförslag som på senare tid har fått skarp kritik är 2013 års ändringar av 3:12-lagstiftningen och ränteavdragsbestämmelserna från 2008 respektive 2012.

– Det styrker det ofta påstådda sambandet att en bristfällig beredning ger en dålig lagstiftning. Utmärkande är de korta remisstiderna, sade Hultqvist.

Efter remissförfarandet ska regeringen inhämta yttrande från Lagrådet om bland annat skattelag. Lagrådet har på senare år allt oftare påtalat brister i beredningen och ibland avstyrkt lagförslag.

Två personer i publiken som representerade olika branscher berättade att de inte hade getts tillfälle att uttala sig i utredningar trots att de berördes av den lagstiftning som utreddes.  År 2008 granskade KU remissväsendet och 2013 gjordes en granskning av lagrådsremisserna. Näst på tur är kanske utredningsväsendet, tror Anders Hultqvist.

– Jag är fostrad i den vetenskapliga miljön. Där måste man lyfta fram kontraargument. Jag trodde att det var ett krav att en utredning tog fram argument från olika håll och sedan valde bland dem och redovisade varför man gjort de val man gjort. KU:s nästa stora jobb är kanske att se över utredningsväsendet.

Annons
Annons