search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Statliga gangstermetoder och behovet av internationella rättsmedel

Skurkstater kan uppstå även i vår del av världen. Investerare behöver tillgång till internationella rättsmedel vid gränsöverskridande ekonomisk aktivitet, skriver Anne Ramberg.

Denna sommar har inte bara inneburit politisk och medial cirkus i Almedalen, allehanda mer eller mindre fantasifulla politiska utspel inför det stundande valet, sol och fantastisk värme. Den har innefattat krig, förtvivlade flyktingströmmar, förföljelse av oliktänkande, övergrepp och oproportionerligt våld runt om i världen. Sommaren har emellertid också innehållit mindre dramatiska men likväl viktiga händelser i vårt eget land. Hit hör HD:s dom om jäv för domstolsadjungerade åklagare (varom mer längre fram i denna tidning), åklagarens beslut att inte besöka Julian Assange och den fortsatta häktningen av honom, arresteringsordern mot den under flera år häktade men frikände mannen i kokainmålet liksom behandlingen av de afghanska tolkarna. Alla dessa företeelser har rättsstatliga aspekter och förtjänar diskussion från den utgångspunkten. Till dessa frågor blir det anledning att återkomma.

Respekten för rättsstaten vacklar på många håll. På vissa ställen förefaller den i det närmaste att ha försvunnit helt. Ett land  i vårt närområde som särskilt har utmärkt sig när det gäller bristande rättssäkerhet och brott mot mänskliga rättigheter, är Putins Ryssland. Regimen där har i Ukraina under våren och sommaren  gjort sig skyldig till grova förbrytelser mot internationell rätt. Putin har också ett starkt moraliskt ansvar för nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet. Ty även om det uppges vara ett misstag, var det i vart fall med ryska raketer som flera hundra oskyldiga dödades i raketattacken. Den som levererar vapen till terrorister och upprorsmän bär ett ansvar för hur dessa vapen används. Att Ryssland under Putins tid vid makten gjort sig skyldig till upprepade brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter finns det många tragiska exempel på.

Ett mycket uppmärksammat sådant är behandlingen av den ryske advokaten Sergej Magnitskij. Han hade som ombud för Hermitage Capital upptäckt omfattande korruption på hög nivå inom den ryska statsapparaten. Omedelbart efter det att han redovisat denna information för ansvariga myndigheter häktades och åtalades Magnitskij. Som så vanligt var anklagelserna mot honom helt absurda. Han avled i Butyrkafängelset till följd av bristande vård ett år därefter. Förra året blev Magnitskij postumt dömd för skattebrott av en domstol i Moskva. Behandlingen har fått storpolitiska konsekvenser. I USA har en lag antagits som förbjuder dem som tros ha varit delaktiga i Magnitskijs död inresa i USA, samt att använda banksystemet. USA har vidare frusit tillgångar för 18 ryska medborgare. Putin svarade genast med att stoppa alla adoptioner till USA. Fattiga och ofta sjuka barn fick alltså betala det priset. Europarådet har ett uppenbart problem med en av sina medlemmar.

En annan framgångsrik affärsman som  blivit bestulen av ryska korrupta myndigheter och därtill tillbringat tio år i fängelse är Michail Chodorkovskij. Han skapade Rysslands största oljebolag Yukos. Till följd av sina politiska ambitioner kom han att betraktas som ett hot mot Putin. I ett försök att stoppa Chodorkovskij inledde skattemyndigheterna processer mot Yukos med konstruerade och orimliga skattekrav. Samtidigt utsattes bolaget, dess ägare, personal, revisorer och advokater för regelrätta trakasserier. I detta av Putinregimen styrda spel medverkade skattemyndigheter, utsökningsmyndigheter, polis och domstolar. Genom vad som måste beskrivas som rena gangsterfasoner försattes Yukos i konkurs. Dess stora nettotillgångar överfördes till staten genom riggade auktionsprocesser.  Den ryska statens övergrepp mot enskilda var uppenbara. Fanns då för de förfördelade någon rättelse att få? För dem som hyllar rättsstatliga principer skulle sommaren komma att innehålla stora glädjeämnen.

I månadsskiftet juli–augusti kom två nya och i flera avseenden närmast unika domar. Genom en mycket omfattande skiljedom meddelad i Haag under tvistlösningsmekanismen i Energy Charter Treaty har Ryssland ålagts att betala femtio miljarder dollar plus rättegångskostnader till tre bolag med ägarintressen i Yukos.  Samma vecka har Europadomstolen i ett nytt kammaravgörande ålagt Ryssland att betala två och en halv miljard dollar till aktieägarna eller deras legala efterträdare i bolaget plus rättegångskostnader.

Vad som är unikt med dessa domar är den vidräkning med Putin-regimen och den ryska statsapparaten som domskälen innehåller. I skiljedomen, meddelad av tre av världens ledande specialister på internationell investeringsrätt, fastslås, efter en synnerligen ingående redovisning av fakta och rättsprinciper, uttryckligen hur ryska myndigheter olagligt och helt medvetet lagt beslag på tillgångarna i Yukos. I detta ovärdiga spel har ett antal ryska domstolar medverkat som lydiga redskap. För den som trodde annat innebär både skiljedomen och Europadomstolens avgöranden ett sorgligt bevis på att rättsväsendet i Ryssland, i vart fall när det gäller statens och de politiska makthavarnas intressen, saknar oberoende och opartiskhet. Runebergs landshövding bor inte i Ryssland.

Vad lära vi då av detta?

Bortsett från att Ryssland under nuvarande regim inte är i närheten av att fylla kraven på en rättsstat och att dess domstolsväsende inte når rimliga krav på oberoende, illustrerar Yukos-affären en problematik som under våren varit (och alltjämt tycks vara) av hög aktualitet. Det handlar om de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan USA och EU. I det sammanhanget har vissa hävdat att det är olämpligt att i avtalet ta in tvistlösningsbestämmelser som möjliggör för enskild att dra in en stat i skiljeförfarande under påstående att statens kränkt en investerares egendomsrätt, det må vara genom regelrätt expropriation eller genom andra typer av diskriminering och maktmissbruk. Ett viktigt skäl för detta skulle vara att det är orimligt att en enskild investerare tillåts angripa statens beslut fattade i ”demokratisk” ordning. Man har ju, hävdar företrädarna för denna åsikt, nationella domstolar att tillgå. Och där får man ju alltid rimlig och rättvis behandling. Eller?

De som hävdar att skiljeförfarande i investeringstvister är onödigt och av ondo gör klokt i att läsa domarna i Yukos-fallet. Vi européer har nog lite till mans föreställningen att staten är god och att dess organ handlar rättsenligt och rättvist. Lite som i Sverige. Men så är det inte överallt och i alla tider. Modern europeisk historia lär oss att skurkstater kan uppstå även i vår del av världen. Och vi behöver inte leta länge för att finna samtida exempel på sådana fenomen. Domstolar som saknar oberoende och integritet finns på alltför många ställen. Detta innebär att vi för gränsöverskridande ekonomisk aktivitet behöver tillgång till fora dit en investerare kan vända sig när han menar sig vara förfördelad av en stat. Ibland duger nationella domstolar mycket bra. Men alltför ofta är så inte fallet.

Det system för handläggning av internationella investeringstvister som utvecklats under senaste decennier, genom bilaterala investeringsavtal och genom bredare konventioner (till exempel Energy Charter Treaty som låg till grund för Yukos-domen), har världssamfundet skapat ett relativt billigt och effektivt sätt att lösa denna typ av tvister. Modellen är inte fullkomlig, men den är det bästa alternativ vi har. När politiker utan begrepp om realiteterna angriper systemet, med milt sagt luftiga argument, innebär detta att man utsätter det internationella skyddet för rättsstatliga principer för opåkallad risk. Svenska politiker som framför sig tycks se möjligheten av legala problem när de vill genomföra reformer under slagordsmässiga paroller, såsom till exempel ”förbjud vinster i välfärden”, borde tänka till en gång till. Och medan de funderar kan de kanske bläddra i Yukos-domarna. Sommarens deckare framstår nog då som rena barnsagor. Och vägen till bot och bättring står alltjämt öppen.

Annons
Annons