search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Jäv vid adjunktion i överrätt för åklagare och skattehandläggare

Börje Leidhammar analyserar och kommenterar konsekvenserna av HD:s och HFD:s beslut om att jäv förelegat för åklagare och skattehandläggare som tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt i brottmål och i kammarrätt i skattemål.

Högsta domstolen (HD) har i beslut den 25 juni 2014, mål nr Ö 4250-13, funnit att jäv förelegat för åklagare som tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt i brottmål. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i RÅ 2009 ref. 8 och HFD 2011 ref. 15 funnit att jäv inte förelegat för skattetjänsteman vid Skatteverket som tjänstgjort som ledamot i kammarrätt i skattemål i 2009 års fall men att jäv förelegat i 2011 års fall. Jag ska i denna artikel kommentera rättsfallen och också säga några ord om konsekvenserna av dessa för domstolar, enskilda åklagare/Åklagarmyndigheten, skattetjänstemän/Skatteverket jämte andra yrkesgrupper som brukar adjungera i överrätterna som lagfarna professorer, docenter och advokater. En fråga som berörs avslutningsvis är om det går att hitta en lösning på jävsproblemet i samband med adjunktion i överrätterna.

Jävsregler och andra regler av intresse för artikeln

I 4 kap. 13 § rättegångsbalken, RB, finns bestämmelser om domarjäv. I punkt 10 anges att en domare är jävig om det annars (dvs. utöver vad som anges i punkterna 1–9) föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet, se för förvaltningsprocessens del 41 § förvaltningsprocesslagen (1971:289), FPL, som hänvisar till 4 kap. RB. Reglerna om jäv gäller för såväl yrkesdomare som nämndemän. Åklagare, polismän och personer som är anställda vid Skatteverket eller länsstyrelse får inte vara nämndemän redan på grund av sitt institutionella hemvist, 4 kap. 6 § RB, prop. 2012/13:45 s. 152.

I 58 kap. 2 § p. 2 RB görs skillnad mellan en lagfaren domare och en nämndeman; bara den förres jäv är grund för resning.  Enligt artikel 6.1 Europakonventionen har var och en rätt att få sin sak prövad av en oavhängig och opartisk domstol. I HD:s ovannämnda beslut redovisas rättskällor på området till vilka hänvisas, se också Sandgren i SvJT 2010 s. 689 och 2014 s. 446 ff., Warnling-Nerep i JT 2009–10 s. 233 ff., Lindstrand i JT 2009–10 s. 474 samt Wennergren – von Essen, Förvaltningsprocesslagen m.m. En kommentar, 6 u. 2013 s. 501 ff.

Rättsfallet i HD 25 juni 2014, mål nr Ö 4250-13

Den tilltalade (PB) hade dömts av Malmö tingsrätt för grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att PB dömdes för ytterligare fall av grovt narkotikabrott och narkotikasmuggling. PB ansökte om resning hos HD. Enligt PB förelåg grund för resning på grund av nya omständigheter. De nya omständigheterna bestod huvudsakligen av att det förekommit jäv i hovrätten och vid tingsrätten.

Prövningen omfattade frågan om den adjungerade ledamoten CO som varit tjänstledig från en anställning som åklagare vid Åklagarmyndigheten varit jävig. Vidare prövades om en av nämndemännen som deltog i tingsrättens avgörande var jävig då han samtidigt var ledamot av polisnämnden i Malmö.

Jävsfrågan i målet

Den huvudsakliga frågan var om det förhållandet att CO under en begränsad period varit tjänstledig från en anställning som åklagare vid Åklagarmyndigheten, och därefter skulle återgå till denna anställning, är en sådan omständighet som objektivt sett är ägnad att rubba förtroendet för hennes opartiskhet och oberoende i brottmålet.

Frågan var således om jäv på grund av ett anställningsförhållande och i vilken mån förhållandena i det enskilda fallet var ägnade att rubba förtroendet för domares opartiskhet och oberoende.

HD gjorde följande bedömning

Europakonventionen ställer inte upp några generella hinder mot att en domare ägnar sig åt annan verksamhet vid sidan av domartjänsten (p. 20). I situationer där det i det enskilda fallet har funnits ytterligare någon koppling eller omständighet som skulle kunna påverka, ge intryck av att påverka, oberoendet har Europadomstolen emellertid underkänt flera rättegångar.

HFD har vidare i RÅ 2009 ref. 8 och HFD 2011 ref. 15 funnit att om en adjungerad ledamot är tjänstledig från en anställning utanför domstolsväsendet kan det medföra att han eller hon är jävig i mål där arbetsgivaren är part.

Bedömningen av jäv i 4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken innebär inte att jäv föreligger automatiskt i varje fall då en ledamot är tjänstledig från myndighet eller då myndighet agerar som part.

Vid bedömningen av om jäv förelegat på grund av ett anställningsförhållande måste man bedöma i vilken mån förhållanden i det enskilda fallet är ägnade att rubba förtroendet för domares opartiskhet och oberoende (jfr RÅ 2009 ref. 8).

Domstolen redovisade Åklagarmyndighetens verksamhet och en allmän åklagares befogenheter (p. 23). Domstolen konstaterar att åklagaren har en självständig ställning i förhållande till anställningsmyndigheten, men att anställningen inte är förenad med samma starka skydd för uppsägning och förflyttning som en ordinarie domare har.

När allmän åklagare för talan i brottmål är det åklagaren – och inte Åklagarmyndigheten – som är part.

HD beaktade följande faktorer i sin bedömning

Partsfrågan

Domstolen konstaterar att det får anses naturligt att åklagaren uppfattas som företrädare för Åklagarmyndigheten och inte som självständig av allmänheten. Den omständigheten att åklagaren själv är part kan emellertid inte tillmätas någon betydelse vid jävsbedömningen (p. 25), jfr med utgången i HFD 2011 ref. 15.

Den tilltalades uppfattning

Domstolen framhåller vidare den tilltalades uppfattning att en tjänstledig åklagare företräder ett motstående myndighetsintresse eller att åklagaren hyser lojalitet mot sin arbetsgivare, Åklagarmyndigheten, som därmed inte framstår som helt fristående, utgör rimlig grund för tvivel om ledamotens opartiskhet.

Brottmål

HD fortsätter med att konstatera att när det rör sig om brottmål får en adjungerad ledamots anställning hos Åklagarmyndigheten som åklagare anses som en sådan omständighet som objektivt sett är ägnad att rubba förtroendet för domares opartiskhet.

Domstolen anser att jäv förelegat, även om inget i subjektivt hänseende talade för detta.

Sammanfattningsvis påverkade följande faktorer jävsbedömningen.

  • Tjänstledigheten från Åklagarmyndigheten
  • Tjänstgöringsförhållandena vid domstolen
  • Fråga om brottmål

Dessa omständigheter är således sådana särskilda omständigheter som är ägnade att rubba förtroende för domares opartiskhet.

Domstolen fann emellertid att det är uppenbart att jävet saknat betydelse för målets utgång (p. 30). Därför förelåg inte grund för resning. Ett justitieråd  var skiljaktigt och ansåg att jäv inte förelåg.

Avseende jävet mot nämndemannen konstaterade HD att ingen omständighet utöver det faktum att ledamoten var suppleant i en polisnämnd framförts. Jäv skulle därför inte anses ha förelegat.

RÅ 2009 ref. 8

Omständigheter

I målet var fråga om en adjungerad ledamot i kammarrätten som var tjänstledig från sin anställning hos Skatteverket. Ledamoten deltog således i ett beslut i kammarrätten där Skatteverket var part i målet.

Frågan var om det var fråga om en sådan särskild omständighet som kunde rubba förtroendet för hennes opartiskhet i mål där Skatteverket är part. Denna omständighet ska bedömas utifrån såväl objektiv som subjektiv synpunkt.

Avseende den subjektiva sidan förelåg inga omständigheter som kunde rubba opartiskheten.

Avseende den objektiva sidan framfördes att det visserligen kan vara så att den enskilde känner en misstro till domstolen. Fråga var emellertid om denna misstro är objektivt berättigad.

Domstolen beaktade följande faktorer i sin bedömning

  • Skatteverkets omorganisation.
  • Det faktum att det finns många enheter inom myndigheten som sysslar med olika skatterättsliga frågor.
  • Antalet mål i förvaltningsrätt där Skatteverket är part är mycket stort. I de flesta fall torde inte finnas någon som helst koppling till adjungerad ledamots tidigare tjänstgöring m.m. Skatteverket är dessutom part till följd av att den skattskyldige överklagat ett visst beslut.

l Målets individuella karaktär. Enligt HFD ska bedömningen om jäv objektivt förelegat beakta domstolens sammansättning och även vilken typ av beslut som det är frågan om.

HFD:s bedömning

Såvitt avser det nu aktuella målet framgår av utredningen att ledamotens tidigare tjänstgöring hos Skatteverket avsett annan verksamhet än sådan som var aktuell i målet hos kammarrätten och även att hon arbetat på annat håll i landet än den enhet hos Skatteverket som förde talan i målet. Hon deltog vidare endast som en av tre ledamöter vid beslut om avslag på begäran om muntlig förhandling.

Målet har senare avgjorts genom dom, varvid hon inte deltagit. Mot denna bakgrund ansåg HFD inte att det framkommit något som var ägnat att rubba tilltron till domstolen och till att målet handlagts på ett opartiskt sätt. Ett justitieråd var skiljaktigt och ansåg att jäv förelåg.

HFD 2011 ref. 15

Omständigheter

I detta fall hade den adjungerade ledamoten deltagit som ledamot i kammarrätten samt i det slutliga avgörandet. Ledamoten var tjänstledig från Skatteverket från sin tjänst som särskilt kvalificerad skattehandläggare vid rättsenheten.

HFD:s bedömning

HFD framhöll att omständigheterna i detta fall skiljer sig från RÅ 2009 ref. 8. I detta fall skulle den omständigheten att ledamoten deltagit i det slutliga avgörandet, objektivt sett, kunnat ha rubbat tilltron till domstolen och till att målet handlagts på ett opartiskt sett. Jäv förelåg. Men inget talade enligt HFD för att domstolens sammansättning påverkat utgången i målet. Därför inte skäl för resning.

Konsekvenser för olika aktörer

Domstolar

Enligt 44 § förordningen (1996:379) med instruktion för hovrätten får hovrätten till adjungerad ledamot förordna bl.a. en åklagare, en lagfaren professor eller docent i ett rättsvetenskapligt ämne eller annan lagfaren person med mångårig erfarenhet av ett rättsområde som förekommer i hovrätten, eller en ledamot av Sveriges advokatsamfund. Motsvarande bestämmelse för kammarrätterna finns i 44 § förordningen (1996:380) med kammarrättsinstruktion. Syftet är att söka bredda basen för anställning till ordinarie domare och att tillföra domstolen erfarenheter från andra yrkesområden. Genom att Europakonventionen allmänt sett fått större genomslag på olika områden i den svenska rättstillämpningen har kraven ökat på t.ex. skäliga handläggningstider, proportionalitet mellan ändamål och medel, undvikande av dubbla straffrättsliga förfaranden m.m. Europadomstolens syn på vad den tilltalade i ett brottmål objektivt sett har fog för i sin syn på en domares opartiskhet i målet (4 kap. 13 § p. 10) och artikel 6.1 Europakonventionen som tar sikte på oberoendet (jfr NJA 2010 s. 274 p. 4) har under senare år getts större betydelse. De rättsfall som tas upp i denna artikel ger klart belägg för detta. Utgångspunkten ska vara vad den vanlige medborgaren gör för bedömning, målet Belilos i Europadomstolen (§ 67), se vidare Sandgren i SvJT 2014 s. 446. ff. De uppmärksammade målen om jäv i Södertälje och i Gotland medför också exempel på att större uppmärksamhet än tidigare riktas mot domarnas opartiskhet och oberoende. Frågan om olägenheter för parterna, kostnader, tidsutdräkt ska heller inte ges betydelse för jävsfrågans bedömning. Jag tycker också att domstolarna inte ska göra en uppdelning av olika måltyper för bedömningen av att vissa medför jäv medan andra inte gör det. Risken för bristande enhetlighet och förutsebarhet är uppenbar med sådana mer eller mindre konstruerade jävsgränser, låt vara att en individuell prövning ska göras i varje enskilt fall. Domstolarna bör därför utveckla andra rekryteringsbaser än de som parterna i domstolen i kraft av sin juridiska kompetens och erfarenhet kan bidra med.

Åklagare/Åklagarmyndigheten samt Skattehandläggare/Skatteverket

HD:s och HFD:s bedömningar 2014 resp. 2012 i jävsfrågor avseende adjungerade åklagare i hovrätt och skattehandläggare i kammarrätt medför enligt min bedömning att sådana adjunktioner bör upphöra. Den vanlige medborgarens syn på opartiskhet och oberoende hos domare, särskilt i ljuset av Europakonventionens allt större genomslag i den svenska rättstillämpningen, bör medföra att dessa yrkeskategorier bör göra ett yrkesval som tydligt visar vilken intresseinriktning som företräds. Antingen väljs domarbanan med ett klart uttalat krav på opartiskhet och oberoende gentemot parterna i domstolen såsom den vanlige medborgaren med objektivt fog har anledning att uppfatta det. Alternativet är att utvecklas i rollen som åklagare och skattehandläggare inom ramen för den myndighetskultur, befogenheter, utveckling med mera som en sådan yrkesbana erbjuder. Enligt min mening bör således domstolens parter inte tillfälligt byta roller och träda in i domstolen som domare. Allmänhetens förtroende för domstolarna talar för detta och jag tycker också att HD och HFD bekräftar en sådan slutsats i sina senare avgöranden. Sett ur den enskilde åklagarens och skattehandläggarens perspektiv, så även för domstolen, har en sådan växeltjänstgöring säkert varit till ömsesidig nytta med nya kunskaper och erfarenheter. Perspektivet måste emellertid alltid vara den motsatta, dvs. den vanlige medborgarens med fog objektiva uppfattning om opartiskhet och oberoende.

Professorer, docenter och advokater

För rubricerade aktörer torde HD:s och HFD:s avgöranden beträffande jäv för adjungerade ledamöter i överrätt inte ha någon särskilt stor betydelse. En advokat bör självfallet inte vara adjungerad ledamot i ett mål med ombud verksam på samma byrå som den tjänstlediga advokaten. Självfallet ska advokaten heller inte döma i mål som han eller hon varit engagerad i tidigare. Den oberoende advokatrollen innebär att advokaten inte är bunden av lojaliteter gentemot andra än sina klienter. Jag menar därför att opartiskheten och oberoendet i förhållande till myndighetsintressen normalt följer advokaten i rollen som adjungerad ledamot. Utmaningen för den tjänstledige advokaten i rollen som domare ligger väl i kravet på objektivitet där lojaliteten med rättssystemet och strävan att tillämpa gällande rätt på ett korrekt sätt står i förgrunden.

Lösning på jävsproblemet?

Genom HD:s och HFD:s avgöranden får väl frågan om jäv för åklagare och skattehandläggare som adjungerade domare i överrätt i brottmål och skattemål anses löst. Sådan adjunktion bör i regel inte förekomma. Möjligen bör en särskild utredare klargöra rättsläget ytterligare och lämna förslag till avgränsningar för domarjäv som kan möjliggöra adjunktion. Genom attraktiva löne- och anställningsvillkor, karriärvägar, kompetensutveckling etc. får resp. myndighet inom rättsväsendet söka attrahera lämpliga jurister till sina verksamheter. Kanske kan en ökad växling mellan de olika juristkarriärerna över tiden bidra till ökat kunskaps- och erfarenhetsutbyte. 

Annons
Annons