search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

HD-beslut om domarjäv för åklagare kan hindra öppnare domarrekrytering

Högsta domstolens beslut den 25 juni 2014 om jäv för en adjungerad hovrättsdomare kan få stora konsekvenser för domarrekryteringen.

 

I beslutet (mål nr Ö 4250-13) slår HD fast att en tjänstledig åklagare ska anses jävig och därför inte kan delta som domare i hovrätten när den handlägger brottmål.

Genom beslutet avslog HD en resningsansökan från en man som Hovrätten över Skåne och Blekinge hade dömt till 14 års fängelse för grova narkotikabrott.

Mannen ansökte om resning bland annat på den grunden att en tjänstledig åklagare deltog i hovrättens avgörande när han dömdes.

Åklagaren var adjungerad i hovrätten, det vill säga tjänstgjorde som domare där under sex månader. Hon hade kvar sin fasta anställning vid Åklagarmyndigheten medan hon tjänstgjorde i domstolen, och återgick till arbetet som åklagare efter att hon hade avslutat sin adjunktion i hovrätten.

Åklagaren som förde talan i brottmålet kom inte från samma åklagarkammare som den där den adjungerade domaren tjänstgjorde. HD konstaterar i sitt beslut att åklagare har en självständig ställning i förhållande till Åklagarmyndigheten och att det är åklagaren själv – inte Åklagarmyndigheten – som är part i domstolen när allmän åklagare för talan i brottmål.

HD:s majoritet fann att det är en rimlig grund för tvivel om domarens opartiskhet om den tilltalade har uppfattningen att den tjänstledige åklagaren företräder ett motstående myndighetsintresse, eller misstänker att åklagaren känner lojalitet mot sin ordinarie arbetsgivare och mot sin yrkesroll som åklagare. I ett brottmål är därmed en adjungerad domares anställning hos Åklagarmyndigheten en omständighet som objektivt sätt kan rubba förtroendet för domarens opartiskhet. Enligt HD:s majoritet förelåg därför jäv enligt 4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken.

Men HD beviljade inte resning trots jävet, eftersom HD bedömde att det var uppenbart att jävet saknade betydelse för utgången av målet.

Justitierådet Agneta Bäcklund var skiljaktig när det gällde jävet för den tjänstlediga åklagaren och menade att jäv inte hade förelegat. Hon skriver i sin skiljaktiga mening att det visserligen inte är onaturligt att den tilltalades förtroende för en domare kan påverkas negativt av att domaren nyligen har haft, eller är tjänstledig från, en åklagartjänst. Men enligt Agneta Bäcklund saknas det grund för att anta att en person som har lämnat åklagarrollen – om än tillfälligt – och anförtrotts uppdraget som domare inte skulle kunna leva upp till domaruppdragets krav på opartiskhet.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade 2009 och 2011 motsvarande frågor om jäv för adjungerade domare i kammarrätt. Målet HFD 2011 ref. 15 gällde frågan om det innebar jäv i ett taxeringsmål när en adjungerad ledamot i kammarrätten var tjänstledig från sin tjänst som särskilt kvalificerad handläggare vid Skatteverkets rättsavdelning. HFD kom fram till att det var fråga om jäv, eftersom det kunde rubba tilltron till att målet handlades på ett opartiskt sätt att den tjänstledige skattehandläggaren deltog i det slutliga avgörandet av målet. I det målet var det alltså fråga om jäv för en domare med anställning hos Skatteverket att i ett mål där Skatteverket uppträdde som part. HD kommer i det aktuella målet fram till att det inte ska leda till någon annan bedömning att det är åklagaren själv, inte Åklagarmyndigheten, som är part i ett brottmål. Det är naturligt att den tilltalade och allmänheten ändå uppfattar åklagaren som en företrädare för Åklagarmyndigheten och för åklagarfunktionen som sådan, enligt HD.

Extern adjunktion innebär att erfarna jurister som arbetar i andra juridiska yrken än domaryrket har möjlighet att tjänstgöra som domare i en hovrätt eller kammarrätt under en begränsad tid. Det gäller bland annat åklagare, professorer och docenter, advokater och dessutom andra jurister som har mångårig erfarenhet av ett rättsområde som förekommer i överrätten.

Systemet med adjunktion finns bland annat för att bredda basen för domarrekryteringen och göra det lättare för jurister som inte har gått den traditionella domarbanan att bli ordinarie domare. Ett annat syfte är att tillföra domstolen erfarenheter från andra yrkesområden.

HD:s beslut får konsekvenser för möjligheterna till adjunktion för jurister i hovrätterna och kammarrätterna. Det kan innebära ett bakslag för önskemålen om en öppnare rekrytering av domare, från andra juristkarriärer än den traditionella domarbanan, som har eftersträvats på senare år och som har varit föremål för flera statliga utredningar.

För hovrätterna kan det innebära att det blir omöjligt att ta in åklagare som externa adjunkter. För kammarrätternas del kan konsekvenserna bli mindre ingripande. Dels har de redan inrättat sig efter rättsläget efter HFD:s tidigare domar, dels har de större variation i de måltyper som handläggs och därmed möjligheter att låta en adjungerad jurist handlägga mål som ligger utanför den egna juridiska inriktningen.

Enligt några bedömare kan HD-beslutet få konsekvenser också för advokater som önskar prova på domaryrket. Om advokater med en tydlig verksamhetsinriktning på ett rättsområde tjänstgör i domstolen, är det tänkbart att även de kan uppfattas som företrädare för ett visst intresse och därmed jäviga att delta i domstolens avgöranden inom det rättsområdet.

Fredrik Wersäll, hovrättspresident i Svea hovrätt, förklarar att hovrätten har känt till att det finns en osäkerhet om jävsproblematiken vid extern adjunktion, inte minst efter HFD:s avgöranden.

– Vi har i hovrätten funderat mycket på detta, inte minst efter Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden 2009 och 2011, och har fortlöpande gjort bedömningar och interna rättsutredningar om hur man ska se på jävsfrågan, säger han.

Hovrätten hade kommit fram till uppfattningen att det inte är i strid med jävsbestämmelserna att ha en åklagare som extern adjunkt, under förutsättning att åklagaren inte tar mål från den egna kammaren och heller inte i övrigt har någon knytning till hovrättens ärende.

– Vår bedömning har legat mycket nära den som Agneta Bäcklund gjorde i det här målet, säger Fredrik Wersäll.

Han gör bedömningen att beslutets omedelbara konsekvens är att hovrätten måste upphöra att ha externa adjunkter som är åklagare.

– Vi skulle naturligtvis kunna använda åklagare på andra områden än brottmål – men åklagarna vill adjungera för att bland annat tillföra domstolen kunskaper om hur det går till under en förundersökning och för att tillföra sina fördjupade kunskaper inom det straffrättsliga området, säger han.

Fredrik Wersäll menar att mycket av vitsen med adjunktionen faller om adjunkterna inte går att använda inom det område de är specialiserade på.

Han förklarar att det också är utgångspunkten i hovrättsinstruktionen att den som är extern adjunkt ska ha fördjupade kunskaper inom något rättsområde som hanteras inom hovrätten.

– Kan man inte använda dem på just det rättsområdet, då förlorar man rätt mycket av skälen bakom systemet. Det blir inte riktigt meningsfullt – och jag tror inte att åklagarna skulle vara intresserade av det heller.

Ett viktigt skäl bakom adjunktionen är att hovrätten ska bedöma om personen har en kompetens och en fallenhet för domaryrket.

– Det har visat sig att många av dem som är externa adjunkter senare söker domartjänst. Då är referenserna från adjunktionstiden av mycket central betydelse i Domarnämnden, förklarar Fredrik Wersäll.

Men om adjunkten inte får arbeta med det rättsområde som den har särskild kompetens inom, blir det svårt för hovrätten att värdera om personen är sådan att han eller hon kan komma i fråga för en ordinarie domartjänst.

HD:s beslut kan också få konsekvenser för rekryteringen av åklagare som domare, tror Wersäll, som var riksåklagare 2004–2008. Han berättar att det har visat sig att den externa adjunktionen är värdefull för att skapa intresse för domaryrket. Det gäller inte minst utanför Stockholmsområdet, där det ibland är svårt att få många sökande till domartjänster. Adjunktionen har också stort värde för att skapa underlag för en bedömning i Domarnämnden om en person skulle kunna komma i fråga för en domartjänst.

– Det kommer säkert att få konsekvenser för möjligheten att rekrytera bland annat åklagare till domaryrket, säger han.

Fredrik Wersäll utesluter inte heller att beslutet kan få konsekvenser för advokater som externa adjunkter.

– I Högsta domstolens beslut är det inte bara att åklagaren är anställd i en annan myndighet som är avgörande, utan det Högsta domstolen betonar är att en åklagare kan uppfattas vara lojal mot åklagarfunktionen och sin yrkesroll, säger han.

Wersäll menar att det kan gälla advokater också, till exempel om en advokat uppfattas som en tydlig företrädare för ett visst intresse.

– Han kanske huvudsakligen jobbar som försvarare, eller som företrädare för verksamhetsutövare inom miljörätten, eller som företrädare för något annat intresse, säger Fredrik Wersäll.

Utifrån Högsta domstolens formulering tycker Wersäll att man måste analysera om en utomstående betraktare skulle kunna uppfatta en advokat med sådan specialisering som lojal mot den yrkesroll advokaten normalt har.

Fredrik Wersäll tror att berörda myndigheter inom domstolsväsendet, Advokatsamfundet och Åklagarmyndigheten tillsammans måste diskutera vad beslutet får för praktiska konsekvenser.

– Jag tror att vi alla är besjälade av att det ska finnas möjligheter att gå mellan olika juridiska karriärer, och då får man fundera på hur man skulle kunna åstadkomma det utan att vi kommer i konflikt med jävsreglerna, säger han.

Mari Andersson, tillförordnad kammarrättspresident i Kammarrätten i Stockholm, tar domen på största allvar. Men hon menar att HD-beslutet inte innebär något stort problem för kammarrätterna. De har redan inrättat sig efter HFD:s domar om jäv i skattemål från 2009 och 2011.

– Att vi har inrättat oss efter HFD:s domar innebär att om vi tar in externa adjunkter från Skatteverket, då får de inte döma i skattemål här. Tar vi dem från Försäkringskassan, dömer de inte i mål från Försäkringskassan, och så vidare, säger hon.

Man kan tycka att det är ineffektivt att inte låta adjunkterna döma på det område de kan.

– Men eftersom syftet är att se om de kommer att vara bra domare, är det viktigt för oss att de är tillräckligt juridiskt skickliga för att gripa sig an de 500 måltyper vi har.

Mari Andersson anser att det allra viktigaste i domarrollen är att ha en juridiskt bra metod som fungerar i en domstol.

– Det främsta syftet med extern adjunktion är att nå jurister som inte har gått domarbanan. De ska få en möjlighet att prova på domaryrket och känna om de passar som domare. Det är inte säkert att man passar som domare även om man är jätteduktig på någonting annat. Det ger dessutom överrätterna en möjlighet att pröva de här personerna under en kortare tid och se om vi tror att de kommer att fungera bra som domare, säger hon.

Att adjunkterna ska föra in kunskaper till domstolarna tycker Mari Andersson är ett andrahandssyfte.

Det är inte vanligt att advokater är externa adjunkter i kammarrätten. För tillfället har Kammarrätten i Stockholm en adjunkt som är skattekonsult på en revisionsbyrå. Den situationen är ganska lik skatteadvokaternas, menar Mari Andersson. Om målet rör en klient hos den egna revisionsbyrån, måste adjunkten lämna det till en annan domare.

– Så tycker jag man kan resonera om advokater också. Oftast är advokater nischade, och rättsområden som inte är deras nisch kanske de kan arbeta med. En advokat inriktad på LVU-, LVM- och LPT-mål tycker jag inte ska döma i de målen. Och en advokat som arbetar med skatterätt ska inte syssla med skatterätt i kammarrätten, säger Mari Andersson.

Däremot tycker hon inte att det finns skäl för Migrationsverket att känna obehag om en skatteadvokat dömer i migrationsmål.

Vid sidan av de negativa konsekvenserna hoppas Mari Andersson att besluten om jäv vid adjunktion också kan ha en positiv effekt.

– Man kan hoppas att det stärker allmänhetens förtroende för domstolarna, genom att allmänheten ser att vi tar seriöst på jävsfrågorna, säger hon.

Advokat Tomas Nilsson tycker att det är bra med ett avgörande som ger ett tydligt besked, även om HD inte var enig, och att avgörandet visar en medvetenhet om de objektiva jävsfrågorna.

– De subjektiva jävsfrågorna tror jag redan hanteras på ett bra sätt, med undantag för det förhållandet att en domare som beslutat vid häktningsförhandling senare är med vid avgörandet i huvudförhandling. Detta återstår att ändra på, säger han.

Tomas Nilsson anser att konsekvenserna av beslutet blir i huvudsak positiva, av i huvudsak samma skäl som Mari Andersson har anfört.

– I varje fall överväger de eventuella negativa effekter, såsom avvecklandet av erfarenhetsutbyte eller mindre möjligheter att pröva på ett nytt arbete. Den som vill ha ett annat arbete får säga upp sig hos sin tidigare arbetsgivare. Återanställning kan för det mesta sökas och erhållas.

Tomas Nilsson bedömer inte att beslutet behöver ha stora konsekvenser för advokaters adjunktion i överrätt:

– En advokat har i sin roll inte en relation till en arbetsgivare eller till något annat visst intresse som innebär att HD:s avgörande blir omedelbart tillämpligt för advokater.

Göran Fagerström, rättslig specialist på Skatteverket, konstaterar att HD:s avgörande är i linje med domarna från HFD 2009 och 2011 och att en bedömning måste göras i varje enskilt fall.

– Adjungering för Skatteverkets anställda i överrätt har inneburit ett nyttigt erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan domstolarna och Skatteverket, men i jävs- och förtroendehänseende har det inte varit helt oproblematiskt, säger han.

Riksåklagare Anders Perklev anser att systemet med adjunktion har fungerat väl och har bidragit både till kompetensutveckling inom rättsväsendet som helhet och till en allsidig rekrytering av domare. Han konstaterar att Högsta domstolens beslut i praktiken innebär att detta system måste upphöra.

– Jag delar inte Högsta domstolens uppfattning att detta är motiverat. I åklagarrollen ligger att förhålla sig professionellt till sin uppgift och att uppfylla de krav på saklighet och opartiskhet som enligt regeringsformen gäller för såväl domstolar som förvaltningsmyndigheter. Följaktligen har åklagare i lagstiftningen anförtrotts en rad uppgifter som innefattar självständigt beslutsfattande och där åklagare måste göra avvägningar mellan motstående intressen. Varken i yrkesrollen eller i kravet på lojalitet till arbetsgivaren finns något som innebär att en åklagare som anförtrotts en domarroll ska sätta den ena sidan framför den andra i brottmålsprocessen. Jag kan därför helt instämma i vad den skiljaktiga ledamoten anför, säger Anders Perklev i en kommentar.

– Det vore mycket olyckligt för alla om konsekvensen av HD:s avgörande blev att externa adjunktioner av advokater i hovrätterna hindras och den öppna domarbanan därmed försvåras, säger Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare.

Annons
Annons