search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Om behovet av kurage och medkänsla

John F. Kennedy kämpade för allas lika rättigheter. Han stod alltid upp för de ideal han trodde på, skriver Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i sin ledare.

”The greater our knowledge increases, the more our ignorance unfolds. For the great enemy of the truth is very often not the lie – deliberate, contrived and dishonest – but the myth – persistent, persuasive, and unrealistic. We enjoy the comfort of opinion without the discomfort of thought.” Dessa kloka och alltid lika aktuella ord är ett citat från president John F. Kennedy.

Myter kan vara farliga. Historien har visat hur myten inte bara bidragit till att skapa orättvisor och övergrepp. Myten har i själva verket varit instrumental för att skapa den intellektuella och känslomässiga grundvalen för förföljelse och övergrepp. Mytbildning har alltid förekommit i alla samhällen och förekommer i olika skepnader fortfarande, inte minst inom religionen. Man kan ha olika synpunkter på mytbildningens påverkan på samhället. Den kan användas i de godas tjänst, men dessvärre också i motsatt syfte. Klart är dock att företeelser alltifrån den pågående förföljelsen av judar och romer till apartheid bygger på myten om att vissa grupper av människor är överlägsna andra.

Kennedy valdes som bekant till USA:s president 1960. Dessförinnan hade han deltagit i andra världskriget, samt varit kongressledamot och senator sedan 1946. Hans kända uppmaning ”Ask not what your country can do for you – ask what you can do for your country” speglade Kennedys samhällssyn. Han etablerade bland annat Fredskåren i syfte att stödja kulturell förståelse och att stödja utvecklingsländer. Vita huset blev också under hans tid som president den kulturella medelpunkten i Amerika. Kennedy var inte bara en välutbildad, utan därtill en synnerligen bildad person. Han inspirerade tusentals amerikaner att engagera sig i det civila samhällets angelägna frågor, däribland i skolfrågan och inte minst i medborgarrättsrörelsen.

John F. Kennedy skrev 1956 den Pulitzerpris-belönta boken ”Profiles in Courage”. Och mod var en egenskap som Kennedy för egen del besatt mer än de flesta. Han mottog välförtjänta medaljer för sitt enastående mod under kriget. Efter att löjtnant Kennedys båt skjutits i sank, räddade han den ende överlevande och dödligt skadade kamraten, genom att, med en rem till mannens livväst mellan sina tänder, simma över en halv mil till närmsta ö. Under sex dagar höll de två sig gömda. Varje kväll simmade Kennedy ensam till en närbelägen ö för att finna hjälp. Och till slut fick han det.

Kennedy kämpade för allas lika rättigheter. Han lät sig inte förföras av myter. Han lät sig inte heller tystas. Trots att han stod inför att bli omvald som president och trots vetskapen om att motståndet mot hans demokratiska samhällssyn var kompakt i sydstaterna stod han, utan att tveka, upp för dem som kämpade för integration av de svarta. Under upploppen i Alabama 1963 mobiliserade han ”National Guard” för att skydda två svarta studenter som ville bli antagna till universitetet. Han stod alltid upp för de ideal han trodde på. Trots förestående valkampanj lämnade han samma år ett långtgående lagförslag till kongressen om skydd för allas medborgerliga rättigheter. President Kennedy visade sin utomordentligt stora integritet när han, trots att det lätt kunde användas av hans politiska motståndare, likväl inte avstod från att driva kontroversiella frågor om mänskliga rättigheter och sociala reformer. Han var givetvis medveten om att det skulle kunna stå honom dyrt och ytterst kosta honom en andra presidentperiod. Antagligen var det just hans humana människosyn som bidrog till att han istället fick betala med sitt liv.

Det är svårt att förstå de stora motsättningar som förelåg när det gällde att åstadkomma jämlikhet för de svarta. Man kan inte låta bli att chockeras över hur man i ett samhälle kunde överlämna vården och uppfostran av sina barn till människor som inte fick gå på samma toaletter som de man arbetade för. Man förundras över hur man fann det fullkomligt naturligt att svarta skulle ha sämre betalt för samma arbete som den vite uppbar. Detta odemokratiska och motbjudande synsätt åskådliggörs på ett utmärkt och mycket rörande sätt i filmen ”The Butler”. Scenen där Cecil Gaines som Vita husets främste butler och som tjänat åtta presidenter av president Reagan ber att få samma lön som sina vita kollegor, är stark. Trots att han åtnjöt den största uppskattning av presidenten och hans familj, var tanken helt främmande att ge lönemässig likställdhet åt en svart man. Han väljer då att säga upp sig från sin anställning i Vita huset. Denne hovmästare var också en man med sällsynt stor integritet.

Man skulle hoppas att alla, särskilt de som gör anspråk på att styra över andra, besatt samma integritet och stod upp för de värderingar som hans eller hennes politiska grundsyn vilar på, även om den inte möter folkets omedelbara gillande. Ibland kan man misströsta när man bara tycker sig höra cyniska och skeptiska röster. Var är de politiker som med en humanistisk människosyn på ett intellektuellt och känslomässigt plan kan förmedla mod, hopp, inspiration och framtidstro? För att kunna göra detta på ett trovärdigt sätt krävs att de som önskar företräda väljarna har en politik som grundar sig på en humanistisk och moralisk människosyn. Ekonomisk tillväxt i all ära. Det är nödvändigt. Men ekonomisk tillväxt utan motsvarande sociala framsteg leder till ytterligare segregation. Det leder till att de som redan är svaga förblir svaga och de som har det väl förspänt får det ännu bättre. Det är vad som hänt i Sverige under senare år. Skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste har nog aldrig varit så stor som nu. Och klyftan växer. I ett internationellt perspektiv framträder Sverige i detta hänseende inte som en förebild.

Detta till trots finns anledning att vara ytterst tacksam för att vi lever i ett samhälle där nästan alla anser att det är en självklarhet att alla människor, oberoende inkomst, ska ha rätt till sjukvård. Och samma sjukvård. Det förekommer dock alltjämt oacceptabla undantag från denna självklarhet, särskilt när det gäller flyktingar och då i synnerhet de papperslösa. Men, jag tror att i stort sett alla svenskar bejakar principen om allas lika rätt till skola, vård, omsorg och andra grundläggande rättigheter. I många länder är det inte så. Den nuvarande amerikanske presidenten Obamas numera delvis misslyckade försök att åstadkomma en hälso- och sjukvårdsreform, avslöjar ett obegripligt synsätt som i mycket påminner om den tidigare allmänt accepterade diskrimineringen av svarta. När det gäller rätten till hälso- och sjukvård i USA är den inte endast beskuren för de svarta, utan för alla som saknar arbete eller medel att köpa en dyr försäkring. De svarta är dock till följd av den ekonomiska och sociala segregationen kraftigt överrepresenterade.

Vid ett samtal för en tid sedan med en amerikan frågade han mig, synbarligen uppriktigt chockad, om jag verkligen ansåg att alla oavsett ekonomiska medel skulle kunna få likvärdig sjukvård eller rätt till advokat. Inför tanken på att alla som i Sverige var i behov av ett nytt hjärta skulle få ett sådant bleknade min samtalspartner. Att alla skulle ha rätt till en offentlig försvarare finansierad av staten var likaså en främmande tanke för denne i övrigt sympatiske familjefader. Han undrade om alla också skulle ha rätt till en Porsche eller en Rolls Royce. Denne man var ingen outbildad person. Tvärtom. Han kan nog anses tillhöra samhällets elit.

Hans och andra likatänkandes människosyn kan bara förändras om medborgarna, tillsammans med ansvarskännande politiker, tar sitt ansvar och i likhet med presidenterna John F. Kennedy och Barack Obama verkar för fred och social rättvisa genom att stå upp för humanistiska värden. Det kan rimligen inte vara ett självändamål att erhålla eller behålla makten. Den måste grundas på en idé om hur samhället ska se ut. Och man måste ha modet att slåss för den. Kurage var också den egenskap John F. Kennedy beundrade mest. Som en annan namnkunnig amerikansk president, Andrew Jackson, uttryckte saken. ”One man with courage makes a majority”. Och därför är det också lätt att hålla med Dante när han fastslog att den varmaste platsen i helvetet är reserverad för dem som i tider av moralkriser upprätthåller sin neutralitet. 

Annons
Annons