- Debatt
Listor på tingsrätterna
Debatten om tingsrätternas listor fortsätter. Advokat Mikael Niklasson berättar här om sina erfarenheter från Helsingborg och lämnar även förslag på hur systemet med listor skulle kunna utvecklas.
Utifrån artiklarna i nr 3 av Advokaten rörande listor har jag några synpunkter. Helsingborgs tingsrätt har övergått från ett system där det visserligen förekom listor, vilka dock tillämpades högst godtyckligt, till ett transparent system där alla advokater, och beträffande vissa listor, biträdande jurister, kan sätta upp sig.
Båda systemen har för- och nackdelar. Ett system med listor med stort mått av urval/godtycke gjorde det svårt för unga och på orten nyetablerade jurister att få del av förordnanden i rimlig mängd, särskilt om de inte satt på advokatbyråer som fick många förordnanden. Det förekom säkert också att vissa duktiga och lämpliga advokater och biträdande jurister fick mycket få förordnanden via tingsrätten. Min personliga uppfattning är att särskilt kvinnliga advokater missgynnades när det gällde försvararuppdrag. Däremot tror jag att de gynnades när det gällde uppdrag som målsägandebiträde och särskild företrädare för barn. Det förhöll sig också så tidigare att vissa advokater blev otillbörligt gynnade på grund av goda kontakter med tingsrättens kansli. Det tidigare systemet innebar emellertid också att duktiga advokater och biträdande jurister generellt sett fick fler uppdrag via tingsrätten än dåliga sådana och att vissa dåliga advokater och biträdande jurister fick mycket få uppdrag den vägen.
Systemet med ”rättvisa” och transparenta listor har den fördelen att alla som vill får en del av kakan och fördelningen kan kontrolleras. I Helsingborg har systemet med listor rörande olika typer av uppdrag – försvarare, målsägandebiträde, särskild företrädare för barn med mera – lett till att väldigt många advokater, oavsett inriktning, satt upp sig på alla listorna. Det finns cirka 50 försvarsadvokater upptagna på listan. Jag har uppfattningen att listan nu tillämpas rättvist i den meningen att alla 50 rings upp i tur och ordning i de fall en särskild advokat inte är begärd. Kan man sedan inte ta ett erbjudet uppdrag eller svarar man inte får man en prick på listan precis som vid ett tilldelat uppdrag. Systemet gynnar på så sätt byråer med god sekreterarkapacitet.
Vid mycket grov brottslighet görs ett urval av försvarare så att en erfaren advokat förordnas men jag har en känsla av att det gäller mycket få mål. Vid förhållandevis stora tingsrätter med många advokater är det givetvis svårt för varje domstolssekreterare att inför förordnandet ha god kännedom om just den jurist som står på tur på listan.
Systemet har emellertid också flera nackdelar.
Det är inte givet att alla som vill är lämpade att bli förordnade som särskild företrädare för barn med uppdrag att hämta barnet på dagis eller hos föräldrarna för att därefter ta med barnet på förhör. Personliga egenskaper såsom förmåga att skapa förtroende och inge trygghet hos barnet är i den typen av ärenden ofta väl så viktiga som juridiska kunskaper.
Det är inte givet att alla som vill är lämpade att bli förordnade som målsägandebiträde vid en allvarlig våldtäkt. Långtifrån alltid men ganska ofta i den typen av mål tror jag att målsäganden helst vill ha ett kvinnligt målsägandebiträde. Oavsett om det är en man eller en kvinna som förordnas kräver uppdraget speciella egenskaper.
Det är inte givet att en nybliven advokat, som kanske inte suttit ting och som under tiden på advokatbyrån huvudsakligen sysslat med annat än brottmål, skall bli förordnad i ett omfattande brottmål med flera häktade eller direkt skall få komma med på listan över advokater som har häktningsjour.
Det är inte givet att en advokat med huvudsaklig inriktning på affärsjuridik skall bli erbjuden samma mängd brottmål som en advokat som enbart sysslar med detta.
Det är inte givet att advokater som är lata, oengagerade, okunniga eller inte kan straffrätt skall förordnas i lika stor omfattning som duktiga och engagerade försvarsadvokater.
Det är inte givet att man har en ovillkorlig rätt att vara med på listorna till den dag man dör.
Systemet med ”rättvisa” listor har redan gett effekter. Flera åklagare som jag pratat med har sagt att efter det att systemet med ”rättvisa” listor införts har flera jurister som inte varit lämpliga för uppdraget förordnats som särskild företrädare för barn. Jag pratade med en erfaren kollega som var försvarare i ett narkotikamål där straffvärdet låg på kanske sju års fängelse för samtliga tilltalade. En av försvararna, sannolikt med begränsad erfarenhet av brottmål, pläderade energiskt för skyddstillsyn.
Bestämmelserna i 12 kap. 5 § RB om avvisande av ombud tillämpas ytterst sällan och då bara i extremfall. Normalt ointresse, brist på engagemang och okunskap räcker inte för att bli avvisad som ombud. Med ett system med mer ”flexibla” listor sorterades sådana advokater bort i större utsträckning och de fick färre uppdrag. Nu sker ingen prövning alls förutom i de största målen. Alla som är med på en lista förordnas i tur och ordning oberoende av skicklighet, lämplighet, personliga egenskaper, gaggighet etc. Det sker vad jag känner till ingen prövning av vilka som bör få vara med på listan över till exempel särskild företrädare för barn. Det sker heller ingen löpande prövning av om en advokat eller biträdande jurist bör plockas bort från någon eller alla listor som han är uppsatt på. Med transparenta listor blir ett bortplockande från en lista nästintill att likställa med att avvisa någon som ombud. Ett sådant förfarande måste ske öppet och är förmodligen svårt att motivera utifrån allmän lättja eller olämplighet för den typen av uppdrag.
Jag är självfallet medveten om att nyblivna advokater måste få lov att begå misstag och att det är nödvändigt att förhållandevis ofta utföra försvararuppdrag för att bli en duktig försvarare. Min kritik riktar inte in sig på nybörjarmisstag. Det jag talar för är att den som förordnas exempelvis som försvarare bör vara någorlunda insatt i målet, ha kännedom om påföljdssystemet, känna till hur en brottmålsprocess går till och vid behov vara aktiv genom att åtminstone försöka plädera väl och ställa relevanta frågor. Uppfyller man inte de kraven bör man enligt min uppfattning inte förordnas som försvarare även om man är uppsatt på en lista.
Jag har ingen bra lösning men anser att fler uppdrag borde fördelas utifrån lämplighet/skicklighet. Jag menar att i mål med häktade bör någon domare tillfrågas om det är advokaten som står på tur som skall förordnas eller om det finns skäl att frångå listan.
Jag tror att det borde krävas något mer än en advokattitel eller anställning på en advokatbyrå för att bli uppsatt på en lista; kanske genomgångna kurser inom området, visat intresse, rekommendation från försvararkollegiet eller någon annan form av urval. Alla advokater kan inte allt.
Det borde vara möjligt att specialisera sig inom vissa områden. Skulle man till exempel välja att vara med enbart på listan över målsägandebiträden eller offentliga försvarare skulle man kunna få fler uppdrag inom det området än om man var med på alla listorna.
Det förekommer listor inom andra områden, till exempel vid Migrationsverket, och listor över konkursförvaltare. Skillnaden är att det krävs viss kunskap eller lämplighet för att komma med på dessa listor. Migrationsverket kräver dokumenterad erfarenhet eller genomgångna kurser inom området för att man skall bli uppsatt på deras biträdeslista. Ett biträde som missköter sig antecknas och alltför många noteringar leder sannolikt till att biträdet inte tilldelas fler uppdrag. Jag vet inte exakt vad som krävs för att komma med på listan över konkursförvaltare men föreställer mig att det ställs ganska höga krav på erfarenhet, skicklighet, kontorsorganisation etc. Skulle varje advokat som ville få lov att sätta upp sig på listan över konkursförvaltare, och tilldelas viss andel av konkurserna, skulle det leda till fullständig katastrof. Motsvarande katastrof inträffar regelbundet i till exempel brottmålen när man tillämpar ett system där nästan alla ”fria” uppdrag tilldelas advokater i tur och ordning utifrån en lista.
Mikael Niklasson:
Hovrättsfiskal. Arbetat på advokatbyrå sedan 1989. Först fem år på affärsjuridisk byrå och sedan 1994 har jag huvudsakligen sysslat med humanjuridik. De senaste åren har jag i stor utsträckning ägnat mig åt brottmål.