search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Nytt alternativ till samtyckesreglering

Straffrättsprofessor Petter Asp välkomnar en kriminalisering av grov oaktsamhet. Däremot vill han skydda den sexuella självbestämmanderätten genom att bygga vidare på dagens reglering.

Huruvida man ska ha en samtyckeslagstiftning eller en medellagstiftning är i första hand en lagstiftningsteknisk fråga. Oberoende om man vill ha en väldigt vid reglering eller inte så är det klart fördelaktigt att använda den reglering vi har i dag och utvidga den vid behov, sa Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, när han höll ett föredrag på Föreningen för lagstiftningslära den 19 februari.

I debatten har det framförts krav på en ren samtyckeslagstiftning, men Petter Asp ser i stort sett inga skäl som talar för en sådan.

Hans huvudargument är att samtycke är ett normativt begrepp som måste fyllas med innehåll, annars ger det överhuvudtaget inget stöd åt domstolarna.

En kompletterande bestämmelse av den typ som föreslogs i SOU 2010:71 (”sex utan tillåtelse”) ställer han sig emellertid bakom.

– Den är inte alls förknippad med samma problem som en ren samtyckesreglering, säger han.

– Vi har ägnat väldigt lite tid att diskutera vad vi egentligen menar med samtycke eller vilka fall som skulle falla in därunder. Fallen i Tensta, Lund och Göteborg, som är de senaste som har lett till mest diskussion, säger egentligen ingenting om den nuvarande lagstiftningens tillräcklighet eller otillräcklighet i det avseendet som är aktuellt här, det vill säga regleringens omfång.

Petter Asp menar emellertid att fallen i Lund och Göteborg ger anledning att fundera på om Sverige borde kriminalisera vissa former av oaktsamhet.

– Jag kan inte se något annat skyddsintresse som vi värderar så högt där det helt saknas kriminalisering av oaktsamhet. Jag ser inte heller något hållbart skäl mot en kriminalisering av grov oaktsamhet som på samma sätt som i annan lagstiftning begränsas till medveten oaktsamhet. En sådan reglering skulle inte lösa alla problem, men det skulle bidra till skyddet av den sexuella självbestämmanderätten och träffa fall som är klart straffvärda men i dag ändå är straffria.

Under diskussionen som ägde rum efter föredraget frågade Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg vem det är som ska sätta måttstocken för vad som ska vara moraliskt accepterat för att det inte ska anses vårdslöst.

– Jag tror man behöver en betydligt mer grundlig diskussion om man ska införa ett generellt oaktsamhetsansvar. Men om man håller sig till en kriminalisering av grov oaktsamhet och klargör att detta är avsett att träffa fall av medvetet risktagande, undviker man de allra svåraste frågorna och det hela blir i huvudsak en bevisfråga på samma sätt som när det gäller uppsåt, svarade Petter Asp.

Då krävs inte att den misstänkte har insett att målsägaren inte samtyckte, utan det krävs bara att den misstänkte har insett risken för att målsäganden inte samtyckte. Håller man sig till sådan kvalificerad oaktsamhet bör en utvidgning av ansvaret vara ganska okontroversiell, enligt Petter Asp.

Det finns några invändningar mot oaktsamhetsansvar i det här sammanhanget. Den ena är att våldtäkt till sin natur är ett uppsåtsbrott, det är något man gör med vett och vilja.

– Det är naturligtvis en alldeles för förenklad syn. I de allra flesta fall när man drabbas av oaktsamhetsansvar gör man något uppsåtligen men är oaktsam i någon del av gärningen.

Den andra invändningen som hörs ibland är att det skulle leda till risker för att domstolarna skulle döma personer alltför lättvindigt. Petter Asp tycker i och för sig att man ska vara försiktig med att skapa lagar som ger särskilda bevissvårigheter, men menar att man när det gäller allmänna rekvisit som uppsåt och oaktsamhet måste kunna utgå ifrån att domstolarna upprätthåller gällande beviskrav.

Annons
Annons