search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Ett väl utfört jobb gör ”listan” ointressant

Många advokater klagar på att de inte får tillräckligt många försvararuppdrag från domstolarna via den så kallade listan. Frågan är om advokaterna har rätt fokus när det gäller detta? Ska advokaten förvänta sig att ”få” uppdrag eller finns något som advokaten kan göra för att ”skaffa” sig uppdrag på egen hand? De frågorna ställer sig Bengt-Olov Horn, rådman, före detta advokat.

Efter drygt 17 år på advokatbyrå har jag nu under några år haft förmånen att delta i rättegångar från ett annat perspektiv än försvararens; nämligen som domare. Under dessa senare år har jag noterat ett fenomen bland många av mina före detta kollegor som jag inte var fullt medveten om under min tid som advokat: det mer eller mindre subtila klagandet på att inte få tillräckligt många försvararuppdrag via domstolens ”lista”.

Låt mig göra klart att mitt nya jobb inte har förändrat min syn på de ekonomiska förhållanden som en brottmålsadvokat lever under. Jag anser fortfarande att timkostnadsnormen är oförskämt låg (i den frågan har Advokatsamfundet uppenbarligen misslyckats) och att den så kallade brottmålstaxan, med ersättning utifrån huvudförhandlingens längd, i de flesta fall är en ren förlustaffär för försvararen. Även i övrigt finns ett regelverk och en praxis som försvårar för en försvarare att arbeta på ett sätt som borde gagna rättssäkerheten och samhället i stort. Trots detta anser jag nu, liksom tidigare, att försvararuppdragen inte finns till för att hålla advokater försörjda. Utgångspunkten måste vara att den tilltalade har rätt att få en försvarare som med nit och omsorg tar till vara hans eller hennes intressen. En bra försvarare bör också vara intresserad av straffrätt samt angelägen om att ta hand om sin klient på bästa möjliga sätt; kanske till och med visa lite intresse för klienten som person? En advokat som tar försvararuppdrag endast för att kunna tjäna lite extra pengar och fylla ut tiden som inte går åt till andra, måhända för advokaten mer intressanta, uppdrag har dåliga förutsättningar för att bli en duktig försvarare.

Tyvärr ser jag alltför ofta försvarare som uppenbarligen inte är inlästa på den relevanta straffrättsliga materian, inte har förberett klienten på vilka frågor som kan tänkas komma upp vid huvudförhandlingen och verkar vara generellt ointresserade av klienten så snart kostnadsräkningen har lämnats in. Detta gäller såväl ”vanliga” försvarare som en del ”stjärnadvokater”. Det torde vara en väl känd hemlighet inom rättsväsendet att många av de allra skickligaste försvararna aldrig någonsin har suttit i någon morgonsoffa i TV. Kanske skulle de inte heller tacka ja till detta om de blev inbjudna. Det som ”stjärnadvokaterna” dock är bra på är att skapa en efterfrågan på sina tjänster. En sådan efterfrågan kan även mer publikt anonyma försvarare åstadkomma utan att för den skull tvingas göra reklam för sig själv i media. Noteras ska att om inte försvararen är genuint intresserad av klientens sak, det vill säga om man låtsas bry sig för att skapa efterfrågan, kommer detta obönhörligen att avslöjas. Receptet för framgång är enkelt och jag tar mig friheten att anmoda de försvarare som är missnöjda med antalet inkomna uppdrag att följa dessa enkla riktlinjer:

1. Sköt de uppdrag, även mindre och enkla, som ändå kommer in på det sätt som krävs enligt rättegångsbalken och Advokatsamfundets etiska regler.

2. Bry dig om klienten och visa honom eller henne detta.

3. Var påläst och förbered klienten ordentligt inför huvudförhandlingen.

4. Kosta på dig att till och från hjälpa klienten med frågor som du kanske inte kan få betalt för.

5. Kosta på dig ett samtal eller e-postmeddelande efter att domen vunnit laga kraft; kanske bara för att fråga hur läget är.

Om en försvarare bemödar sig att arbeta på detta sätt kommer klienten att känna att förvararen faktiskt gör så gott han eller hon kan. Härigenom skapas ett underlag för ytterligare uppdrag som ingen reklamkampanj kan matcha. Brottmålsklientelet umgås ju ofta och ganska snabbt sprider sig uppgifter om vilken försvarare som är bra och vilken som inte är det. Förmår en försvarare visa den sanna bilden av sig själv som kunnig, engagerad och intresserad av klientens väl och ve kommer detta att resultera i att han eller hon i allt större utsträckning blir begärd. Härigenom kommer ”listan” att få allt mindre betydelse och kanske till och med till slut vara helt ointressant.

Bengt-Olov Horn är före detta advokat och numera rådman vid Hudiksvalls tingsrätt. På advokatbyrån arbetade han under drygt 17 år, i början med allmän praktik men de sista 8–9 åren huvudsakligen med brottmål.

Annons
Annons