search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

”Vi vill göra Internet till ett bättre ställe”

Mårten Schultz om arbetet mot näthat.

Det senaste året har näthat som begrepp för olika former av kränkningar på Internet blivit starkt uppmärksammat. Mårten Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms universitet. Under 2013 har han varit aktiv med olika projekt mot näthat. Han gav ut en bok i ämnet och grundade ett institut för juridik och internet. Dessutom planerar han en mobilapp där den som har kränkts snabbt kan starta en skadeståndsprocess.

Internet har använts allmänt i en generation, och de ”nya” sociala medierna med Facebook med flera fyller 10 år. Varför har näthatet hamnat i fokus under det senaste året?

– Varje gång människor utvecklat nya teknologier för kommunikation så har de använts för såväl goda som onda syften. Internet och sociala medier är inget undantag. När nu sociala medier som Facebook, Twitter och Ask etablerats också i breda lager är det inte förvånande att de används också för att hota och kränka. Så har det egentligen varit under ett bra tag men det tog tid för traditionella medier och övrigt etablissemang att upptäcka det.

Vad är det du främst vill åstadkomma med de här projekten?

– Den litet naivt formulerade målsättningen är att göra internet till ett bättre ställe, genom att bidra till att traditionellt ansvarstänkande förs in i den digitala miljön.

Kan det bli seriösa processer med en mobilapp, där man kan stämma någon för förtal och andra kränkningar med några knapptryckningar?

– Ja, det tror jag säkert. Syftet är enbart att skapa en teknisk lösning som gör det enklare för ”vanliga människor” att använda sig av de processuella verktyg som redan finns. Domstolarna är inte bara till för åklagaren och rika företag. De är till för att slita vanliga människors tvister. Många uppfattar dock domstolarna som främmande och skrämmande. Förhoppningsvis kan en ny teknisk lösning göra att domstolarna framstår som mer tillgängliga. En demokratisering, så att säga.

Innebär inte en app-stämning risker för den som blir kärande, som käranden har svårt att överblicka?

– Det finns alltid risker för den som vill vidta rättsliga åtgärder och det är upp till och var och en att göra en riskbedömning. I så kallade småmål är dock riskerna överlag inte så stora. Det är ju själva poängen med småmålen.

Även boken Näthat – rättigheter och möjligheter innehåller gör-det-själv-material för stämningsansökan. Är det verkligen bra att uppmana folk att väcka talan på det här området utan hjälp av juridiskt skolade ombud?

– Det finns ofta inga alternativ. I dag utsätts massor med människor för brottsliga kränkningar som rättsväsendet inte tar tag i. Advokathjälp är förstås att föredra men rättsskyddet i hemförsäkringen täcker inte alltid dessa tvister. Det är så deppigt att brottsoffer som vill ha upprättelse efter kränkningar på internet ofta är utlämnade till att göra allting själv.

På vilket sätt skiljer sig näthat från förtal, ofredande och andra ärekränknings- och fridsbrott ”IRL” eller i traditionella medier?

– Sociala medier innefattar en möjlighet till masskommunikation till väldigt låga kostnader och det går därtill ofta att vara anonym. Så: skillnaden är kanske främst räckvidden, transaktionskostnaderna och möjligheterna att försvåra ansvarsutkrävande.

Vilket är det största problemet med rättsväsendets hantering av näthat?

– Jag tror att det finns åtskilliga problem: Regelverket (förbuden), spelreglerna för rättsväsendet (åtalsreglerna, till exempel), systemet för ersättningar till brottsoffer samt rättsväsendets kompetens, effektivitet och attityd.

Du är en stor förespråkare för upprättelse genom skadestånd; du har sagt att endast skadestånd innebär verklig upprättelse för den som har blivit kränkt. Men har det inte också en funktion att få ett formellt erkännande av kränkningen från någon instans?

– Jo, det kan man säga. Ersättningen är det litet trubbiga verktyg som rättsordningen tillhandahåller för brottsoffers upprättelse men det fyller också en funktion av att uttrycka samhällets respekt för den enskildas rättigheter.

JK Anna Skarhed har talat om en tilltagande ”kränkningskultur”, där man fokuserar på att försöka ekonomiskt kompensera sådant som inte går att kompensera. Innebär inte verksamheter med ökat fokus på skadestånd att man bidrar till att främja en sådan ”kränkningskultur”?

– Jag håller inte med Anna Skarhed och tycker att uttrycket ”kränkningskultur” förminskar upplevelsen av de människor som får sina liv påverkade och ibland helt förstörda av brott som rättsväsendet i realiteten ofta ser mellan fingrarna med.

I jubileumsskriften Justitiekanslern 300 år framför Anna Skarhed den personliga uppfattningen att HD-avgöranden på senare tid ”inger en falsk föreställning om att det skulle vara möjligt att mäta lidande i pengar”. Hon hoppas på ”en förändrad inställning när det gäller ersättning för ideell skada”, och skriver: ”Sådan ersättning bör i högre grad ses som symbolisk och därmed kunna normeras så att vi undviker en utveckling liknande den i USA.” Tycker du att det ligger något i vad JK skriver?

– Jag ställer mig frågande till vilken utveckling i USA som JK tar sikte på – om det är på federal eller delstatlig nivå – och undrar om det stämmer. I en mening instämmer jag med JK att ersättningens bestämmande bör präglas av att den inte har samma kompensatoriska syfte som till exempel ersättning för en trasig sak. Närmare bestämt talar det för schabloner, av till exempel det slag som Brottsoffermyndigheten fortlöpande formulerar. Jag är dock helt övertygad om att ersättningen bör sättas i relation till kränkningens allvar.

Behövs det lagändringar för att hejda utvecklingen av nätförtal med utgivningsbevis, som i det färska fallet med databastjänsten Lexbase?

– Frågan är inte enkel men bör utredas. Det är inte rimligt att kommersiella tjänster utan någon som helst publicistisk tanke kan undvika ansvar för integritetskränkningar genom att ansöka om och erhålla ett utgivningsbevis.

Definition

Så definierar Institutet för juridik och internet näthat:

Med näthat avses kränkande och hatiska kommentarer på exempelvis bloggar, Facebook och Instagram. Kränkningarna kan även ske genom publicering av bilder eller videoklipp på internet.

Projekt mot näthat

  • Under 2013 har Mårten Schultz varit aktiv med olika projekt mot näthat:
  • ·Han gav ut boken Näthat – rättigheter och möjligheter, en handbok med självhjälpsinriktning som innehåller en stomme till stämningsansökan för kränkningsersättning.
  • ·Han grundade Institutet för juridik och internet, en ”legal clinic” för stöd till människor som har kränkts på internet.
  • ·Han planerar en mobilapp där den som har kränkts snabbt kan starta en skadeståndsprocess via kronofogden eller domstol.
Annons
Annons