search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

När skall Lambertz tystna?

Advokat Svante Thorsell bemöter justitierådet Göran Lambertz inlägg i Advokaten nr 9 2013, där Lambertz bland annat skrev att Thorsell spridit irrläror då Thorsell kritiserat domstolarnas insatser när de dömde Thomas Quick.

I Advokaten skriver jag att domarnas insatser i Quickmålen bör uppmärksammas, genomlysas och granskas. All uppmärksamhet och kritik hade då riktats mot van der Kwast (åklagaren), Borgström (advokaten) och Penttinen (polisutredaren). De har inte dömt, det har endast domstolarna gjort, menade jag. Möjligen kunde det vara till hopp för justierådet Göran Lambertz och hans skyddslingar. I Advokaten tar Lambertz, utan att vara angripen, en ny runda i ämnet. Man kan undra, när skall Lambertz tystna?

Domstolarna har beviljat alla resningsyrkanden. Då åklagarna i samtliga fall återkallat sin talan är frågan om Thomas Quicks skuld/oskuld slutligen inte prövad. En brist. Lambertz har rätt på denna avgörande punkt. Det är en bra poäng, men sen blir det märkligt. Sammanlagt tio åklagare har tagit befattning med Quickmålen efter de fällande domarna och funnit att det inte finns rimliga prognoser för nya fällande domar. Tio åklagare kan väl inte ha fel i alla fallen? En åklagare (van der Kwast) kan inte ha ha rätt i alla fallen? Det är den bild Lambertz skapat i media.

Skall man tro att Lambertz intellektuellt ger luft åt något intressant eller är han bara debattglad? Något som mordoffrens anhöriga inte kan uppskatta.

Det började så bra i ett DN-debattinlägg för snart två år sedan. I grumliga förklaringar om vad Lambertz egentligen, egentligen och egentligen menar går poängen därefter förlorad. Den sammanfattande bilden är att Lambertz säger sig respektera att europarättens oskuldspresumtion är tillämplig på Thomas Quick samtidigt som Lambertz med tvärsäkerhet, men ändå med reservation för att han ”inte vet hur det ligger till” (märkligt), ”är helt säker” på att de ursprungligt fällande domarna var riktiga ( hur går det ihop). Lambertz menar i sitt inlägg att jag borde undra över ”somligt hos Sture Bergwall, förutom det som är känt om hans sex- och våldsbrottslighet och hans psykiatriska vård”. Varför skulle jag det? Grundbulten är att det är gärningarna som skall bedömas – inte vem personen är – spetälsk eller furste. Detta tyckande, detta luftande i media utom rätta, är ingen bra utgångspunkt för ett justitieråd. När Lambertz dessutom utropar att alla media ”gått på en blåsning” är det inte ens hälsosamt. Det färgar av sig på HD och förtroendet på rättsväsendet som helhet. Eller, är tvärtom Lambertz krumbukter viktiga för de illustrerar just skörheten i den svenska rättsstaten – en kunskap värd allmänhetens uppmärksamhet?

Det är möjligt att Lambertz känner sig missförstådd. Jag tror att han är det. Men ansvaret är hans.

Annons
Annons