search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Svagt skydd för visselblåsare

Det är bra för samhället när anställda vågar slå larm om missförhållanden och oegentligheter, men skyddet som visselblåsarna får i lagen är otillräckligt och de drabbas ofta av repressalier.

Behöver vi en ny lag som ger ett bättre skydd för visselblåsare? Den frågan togs upp på seminariet ”Whistleblowers – rättsläge och skydd”. Lars Viklund, en av Sveriges ledande advokater inom arbetsrätt, var moderator och inledde med att konstatera att det finns två aktuella offentliga utredningar på det här området.

Den ena leds av justitierådet Per Virdesten och är arbetsrättslig. Han ska utreda om det finns ett otillräckligt skydd för visselblåsare och överväga om det finns behov av ny lagstiftning. Utredningen ska vara klar i maj 2014. Den andra utredningen, som är offentligrättslig, blev klar den 30 november och har letts av Margareta Åberg. Hon ger svar på om meddelarskyddet behöver utvidgas för privatanställda inom vård, skola och omsorg.

Lars Viklund tog upp frågan om Sverige för att skydda visselblåsare från repressalier borde sätta gränser för utköpsregeln i ett mer absolut anställningsskydd. Här vände han sig till en av Sveriges ledande arbetsrättsadvokater, Magnus Wallander, som fanns i publiken. Wallander underströk att syftet med att lämna ut uppgifterna är avgörande och var kritisk till ett mer absolut skydd.

– Jag tror inte det är rätt väg att gå, sa han. Däremot tror jag att det är viktigt att ha en lagstiftning som mera tydligt beskriver när man kan lämna uppgifter och att konsekvenserna av det inte ska vara repressalier om man lämnar uppgifterna i ett gott syfte.

Viklund frågade också Wallander om det finns andra sätt att stärka skyddet.

– Möjligen att markera att den som agerar på ett sätt som möjligen kan betraktas som illojalt, det vill säga att man bryter mot någon slags sekretessåtagande, ska gå fri om man gör det i ett gott syfte, till exempel för att komma åt ett miljöbrott eller ett mutbrott, svarade Wallander.

Svenska Dagbladets redaktionschef Olle Zachrison, som medverkade i seminariet, berättade om avslöjanden som nyligen tagits upp av medierna där visselblåsare som kommit med tips drabbats av repressalier eller att dessa källor efterforskas i strid med källskyddet i den svenska grundlagen.

Han berättade om Karin Törnqvist som avslöjade maktmissbruk och korruption på Göteborgs Energi. Hon efterforskades av organisationen och fick inga nya uppdrag efter att avslöjandet hade sänts i SVT:s Uppdrag granskning. Zachrison berättade också om Skånepolisens register för romer som avslöjades av Dagens Nyheter och att Justitiekanslern har beslutat att inleda en förundersökning om brott mot tystnadsplikten.

– Vår linje från de stora tidningarna är att även om det finns juridiska möjligheter att jaga en viss källa så kan myndigheter av andra anledningar välja att avstå från att göra det, sa Olle Zachrison.

Utöver Lars Viklund och Olle Zachrison medverkade Robert Engstedt, kammaråklagare vid Riksenheten mot korruption, Einar Lundgren, styrelseledamot i Institutet mot mutor (IMM) och Transparency International Sverige, och Helena Sundén, generalsekreterare för Institutet mot mutor.

– Företagen vill ha och måste ha visselblåsare. Det kan till och med vara så att det kan vara ett brott mot lojalitetsplikten att inte blåsa om man ser skadlig verksamhet i företaget, sa Einar Lundgren som har en bakgrund som chefsjurist på Skanska.

Han och Robert Engstedt talade om fördelarna med så kallade whistleblower-system, som gör det möjligt för anställda att anonymt slå larm om problem. Men Helena Sundén tycker inte att de här systemen räcker, utan att organisationer också måste jobba mer aktivt på att skapa en öppnare kultur.

– Vi får in mycket frågor från personer som har upptäckt någonting och undrar vad de ska göra. I en del fall har man whistleblower-system på plats i organisationerna, men ändå är personerna osäkra på om deras identitet blir skyddad, sa Helena Sundén.

Helena Sundén och Einar Lundgren svarade ja när de fick frågan om det behövs en särskild lag som reglerar skyddet för visselblåsare.

– Från Transparency har vi jobbat mycket med de här frågorna. Vi har gjort särskilda studier och vi ser till exempel att Norge har en hyggligt bra lagstiftning. Det ligger nära till hands att titta på Norge och även Storbritannien, sa Einar Lundgren.

Lars Viklund tog också upp andra paragrafen i företagshemlighetslagen som undantar företagen skydd när det är antagligt att det är fråga om brottslig verksamhet eller andra allvarliga missförhållanden.

– Det är svårt för individer att avgöra vad som är allvarliga missförhållanden och man riskerar både skadestånd och att få arbetsrättsliga påföljder, sa Lars Viklund.

Annons
Annons