- Advokatdagarna
Percy Barnevik visar ledarvägen
Percy Barnevik ger sin syn på ledarskap, advokater och det som han brinner för – projektet Hand in Hand.
Percy Barnevik har tydliga åsikter om ledarskap. Några centrala delar handlar om hans tro på decentralisering, delegering och en stor tro på individens inneboende styrka. Att frigöra den inre potentialen gäller också i hög grad på ledarplanet.
På 1970- och 1980-talen gällde det att dela upp de dinosaurieliknande centraliserade företagen som till exempel ASEA och Sandvik i mindre, flexibla enheter. Huvudkontoren drogs ner med 90 procent. När tusentals människor försvann från huvudkontoren försvann inte bara kostnader utan också personal som, enligt Percy Barnevik, störde de arbetande människorna ute på divisionerna med att begära onödiga rapporter och liknande. När ABB hade 220 000 anställda delade han upp koncernen i 1 200 bolag med 1 200 vd:ar. I sin tur var bolagen uppdelade i divisioner. Detta innebar 30 000 ledare.
– Tänk hur mycket kraft som frigjordes när denna armé av chefer fick ökad frihet att ta initiativ och ta beslut, i stället för att vara blockerade av centralisering och instruktioner.
För att stimulera initiativ och risktagande i ledarskiftet är det också viktigt att skapa en miljö där misstag accepteras. Percy brukade säga att det bästa var att ta ett initiativ och göra rätt. Det näst bästa var att ta ett initiativ och göra fel. Det enda oacceptabla beteendet var passivitet.
– Mina medarbetare brukade förkorta budskapet till ”Gör vad fan som helst, bara du gör någonting”.
Uppväxten
Enligt Percy själv borde han fått med sig en måttfullhet från den schartauanska kyrkliga miljön i Bohuslän som han växte upp i. Redan i söndagsskolan inpräntades att ”jag inte skulle tro att jag var någonting”. Men de gudsorden fastnade inte på honom. I stället reagerade han tvärtom.
– Jag trodde jag var någonting och blev en extrem tävlingsmänniska. Jag ville vara bäst i skolan, vinna i segling, leda de största företagen, få den största pensionen, mobilisera miljoner människor i u-länderna och skaffa den största boksamlingen.
Ledaregenskaperna
Percy ogillar den så kallade möteskulturen som han menar sprider sig likt en pest över landet. Mötena handlar inte bara om förlorad tid och ineffektivitet, möten fungerar också som ”ansvarsupplösare”. Individer som inte vågar sticka ut nacken och ta ett eget ansvar gömmer sig gärna bakom fraser som ”mötet har beslutat”.
Vilka är då de viktigaste egenskaperna/framgångsfaktorerna för en stor ledare enligt Percy Barnevik? Den första egenskapen är att ha ett oändligt självförtroende som gör att när kriser hotar kan ledaren ta kontroll och ansvar. Den andra egenskapen är att ledaren är ”orimlig” genom att sätta höga mål för sig själv och andra. Undvik bekvämlighetszonen samt tvinga dig själv och andra att ”överleverera”.
Som nummer tre sätter han att man har klara mål och planer för att nå dem. Se sedan till att kontrollera din tid rigoröst. Percy betonar värdet av att bygga en stark och god relation till din chef. För att vara en effektiv ledare gentemot dina underställda måste du också vara effektiv uppåt.
– Leverera alltid, erbjud lösningar, inte problem och överraskningar. Låt bli ursäkter. Det finns två slags människor i företagen: de som producerar resultat och de som producerar ursäkter för att de inte levererar resultat. Var vidare alltid lojal. Din chef kan acceptera många fel men aldrig illojalitet. Du tycker kanske din chef är dålig, men det finns alltid något du kan lära av honom. Annars skulle han inte vara chef.
Advokater och jurister
Percys relation till advokater och jurister är kluven. Han har bistra erfarenheter av den amerikanska stämningskulturen som orsakade ABB stora bekymmer och kostnader. Generellt sett tycker Percy att jurister säger vad man inte ska göra i stället för att säga vad man ska göra. Många jurister är mångordiga och upptagna av att friskriva sig själva från påföljder. Percy efterlyser att advokaten ska våga göra en bedömning innan beslutet fattas. Den bästa företagsjuristen han träffat på är schweizaren Beat Hess som blev chefsjurist på ABB.
– Han sa inte vad jag inte kunde göra, utan vad jag kunde göra, sammanfattar Percy.
Hand in hand
När Percy var i 60-årsåldern, i den ålder då många väljer att trappa ner och låta livet gå in i en mer stilla fas, då inledde han ett helt nytt kapitel: biståndsarbete för att skapa små företag och jobb i u-länderna. Alternativet var att fortsätta med vissa styrelseuppdrag, eller tillbringa dagarna med gin och tonic på spanska solkusten, eller ägna sig åt sina böcker. Sex anställda bibliotekarier skötte de 140 000 böckerna, som om de ställts i rad bildar en sträcka om 40 kilometer, motsvarande två hela stadsbibliotek.
– Jag är extrem. Om jag fascineras av något och drar igång blir det jättestort. Men jag fick välja då, ska jag gå nu och välja biståndsvägen och hjälpa fattiga människor eller ska jag fortsätta med mina böcker? Jag fick ju sälja dyra böcker för att få pengar till biståndet. Det här var en ekonomisk skiljeväg för mig.
Percy sålde böckerna, lämnade sina företagsuppdrag och gav sig in biståndsarbetet. Han hade även sin pension på cirka 400 miljoner kronor som han använde.
– Jag hade pengarna och mitt kontaktnät, det blev en dynamik. Jag fick allt på plats samtidigt, säger han.
Beslutet att engagera sig för de fattigaste var en följd av de erfarenheter Percy hade fått då han under trettiofem år varit med om att skapa femhundratusen jobb i u-länderna. Det var de samlade intrycken, särskilt hur illa kvinnor och barn far av fattigdomen, som gjorde djupt intryck på Percy.
– Jag hade insupit och sett redan från 1960-talet hur illa de fattigaste människorna levde och vad som var problemet, nämligen bristen på jobb.
När han sedan träffade Muhammad Yunus, mikrokrediternas fader, och såg hur hjälp till självhjälp fungerade i liten skala tänkte Percy att det här skulle kunna mobiliseras till miljoner människor.
– Problemet är inte bristen på skolor, lärare eller läroböcker utan det är att familjerna är så fattiga så att alla måste arbeta. Föräldrarna har inte något emot att barnen går i skolan om de väl får en sådan ekonomi att de kan överleva utan att barnen arbetar.
Enligt Percy är de traditionella biståndsorganisationerna i första hand inriktade på att motverka symptomen av fattigdomen i stället för att gå till roten, vilket är extrem fattigdom som i sin tur beror på brist på jobb som man kan leva på.
– Jobbskapandet är som en snöplog som går först och röjer vägen. Sedan hänger vi på andra aktiviteter.
Nu har man varit igång tretton år och Percy Barnevik har lämnat den operativa rollen för att i stället ägna sig åt att dra in pengar till projektet och lobbyarbete gentemot biståndsorganisationer, statschefer och Världsbanken.
Målet för Hand in Hand, som man är på god väg att nå, är 10 miljoner jobb och därmed 50 miljoner familjemedlemmar som lyfts ur extrem fattigdom. Hand in Hand satsar i första hand på kvinnor som företagare och låntagare. Det beror enligt Percy Barnevik på att männen i så hög grad dricker och spelar.
– Dessutom är de ofta lata och icke ansvarsstagande. Det är ingen ny upptäckt. Kvinnorna har gjort 80 procent av allt arbete i fattigbyarna förmodligen i tusentals år. Detta har lett till att jag föredrar kvinnor. Faktum är att jag tycker allt sämre om män överhuvudtaget, säger han med en antydan till ironi.
Percy Barnevik berättar att Hand in Hand fungerar som en inspirationskälla för andra som vill arbeta med samma inriktning på jobbskapande.
– Det viktiga är inte att vi själva lyfter ett visst antal människor utan att andra i sin tur lyfter två, tre hundra miljoner.
Det är därför han träffar politiska ledare som Tony Blair, David Cameron, Barack Obama och tidigare George W. Bush, samt svenska och nordiska ledare för att visa dem vad Hand in hand har gjort och stimulera dem för att få dem att svänga över från att ge till att starta företag. Percy säger att han får ett bra bemötande men det finns en tröghet eftersom det är en stor omställning att få biståndsarbetare att svänga om mot ett förändrat arbetssätt.
– De måste anställa pensionerade företagsledare, anställa folk som kommer ur näringslivet, förtydligar han.
Det finns flera advokatbyråer som deltar i Hand in Hands projekt. Ett 20-tal advokatbyråer har donerat större eller mindre belopp. En särskilt populär donation för mindre konsultbolag är att adoptera en hel by på två år.
Filantropi
Percy menar att vi i Sverige länge haft en uppfattning som går ut på att staten tar hand om alla som behöver stöd och hjälp och att filantroper inte har haft något utrymme. I USA däremot har man en helt annan tradition. Även de fattigaste ger varje jul till dem som är ännu fattigare. Och de rika ger hälften av sin förmögenhet, som till exempel Bill Gates.
– Ge medan du lever. Jag sa till mina barn att det är ert arv som går nu. Men det var de med på. De tyckte inte att de hade rätt att ärva hundratals miljoner. Utan de var helt med på noterna, säger Percy och fortsätter:
– De som var förbannade på min stora pension har sagt: ”Vad fint att du använder den på det sättet. Hade vi vetat det hade vi inte klagat”.
Vad ger det dig tillbaka att vara filantrop?
– Att se de unga, som vill bli läkare, skollärare och poliser, att se dem få ett nytt liv. Att de är glada och lyckliga, att de får mat så att de inte får hjärnskador. Att möta kvinnors brinnande blick som säger att de tänker inte ge upp! Att det här är deras chans i livet. Att se människor förverkliga sina drömmar är inte någon dålig utdelning. Du får inte pengar tillbaka, men att se vad pengar kan uträtta, med ganska små medel, det är inte någon dålig utdelning eller hur?
Fakta om Hand in hand
Organisationens vision är att eliminera fattigdom genom utbildning och företagande. Målet är att skapa 10 miljoner jobb globalt inom 10 år. Man verkar för närvarande i Indien, södra och östra Afrika samt i Afghanistan. Hand in Hand startades i Sverige i början av 1990-talet av en grupp svenska lärare som ville verka för att utrota barnarbete i de silkesproducerande regionerna i Tamil Nadu i Indien. Organisationen har 55 000 anställda och frivilliga på fältet.
Percys tips för att begränsa skadeverkningar av möten:
- Max 45 min. tidsram för ett internt möte.
- Bestäm från början vad som ska komma ut av mötet.
- Led mötet kraftfullt, avbryt långpratare, stoppa upprepningar.
- Bara folk som absolut måste delta kallas. Gå helst inte själv.
- Lås dörrarna när mötet startar, som man gör på Operan, så att sent ankomna lär sig komma i tid. Att komma sent innebär att stjäla tid från andra.
- En metod för att korta möten är att genomföra dem stående. Det är bara att bära ut stolarna.