- Advokatdagarna
Nya ombudsriktlinjer för skiljeavtal från IBA
Garanterar IBA:s nya riktlinjer för partsrepresentation i internationella skiljeförfaranden rättvisa mellan parterna – eller inskränker de bara ombudens handlingsfrihet? Det var frågan vid seminariet med Judith Gill och Fredrik Andersson.
IBA:s omdiskuterade riktlinjer för partsrepresentation i internationella skiljeförfaranden antogs den 25 maj i år efter en femårig process.
Judith Gill, QC, engelsk solicitor advocate, var ordförande i International Bar Associations (IBA:s) skiljedomskommitté 2010–2011. Hon var även med i arbetsgruppen som utarbetade riktlinjerna.
Bakgrunden är de väsentliga skillnaderna mellan reglerna i olika jurisdiktioner för vad partsombud får göra i skiljeförfaranden. Det gäller till exempel kontakter med vittnen, omfattningen av upplysningsplikt och i vilken mån en part får kommunicera ensidigt med skiljemännen.
Skillnaderna mellan regelverken har lett till ojämlika förutsättningar mellan parter från olika länder, till möjligheter att obstruera skiljeförfaranden genom ”gerillataktik” och till osäkerhet om vilka etiska regler som ska tillämpas. Det har inte heller varit klart i vilken utsträckning skiljenämnden har befogenhet att ingripa mot ombud.
Tidigare har flera försök gjorts att utfärda riktlinjer för ombud i skiljeförfaranden, men inga har fått fullt genomslag.
Arbetsgruppen för de nya IBA-riktlinjerna genomförde 2010 en enkätundersökning bland verksamma skiljedomsjurister, och fann att tre fjärdedelar ansåg att tillämpningen av olika regler för ombuden ledde till obalans i skiljeprocessen.
Judith Gill presenterade det mest kännetecknande för riktlinjerna.
Riktlinjerna 4–6 föreskriver att partsombuden ska presentera sig på ett så tidigt stadium som möjligt, och parterna är skyldiga att meddela ändringar av ombud. Om inte parterna medger det, får inte ombud åta sig uppdrag som innebär en intressekonflikt på grund av ombudets förhållande till en skiljeman – i så fall kan skiljenämnden avvisa ombudet. Frågan behandlades i rättsfallet Hrvatska elektroprivreda mot Slovenien (ICSID ARB/05/24): En engelsk barrister som var medlem av samma ”chamber” som skiljenämndens ordförande, och vars medverkan i processen tillkännagavs på ett sent stadium, tilläts inte agera som partsrepresentant.
Enligt riktlinjerna 7–8 är ensidig kommunikation mellan en part och en skiljeman generellt förbjuden, om det inte gäller konstitueringen av skiljenämnden – men parten får inte höra sig för om skiljemannens åsikt i själva tvisten.
Riktlinjerna 9–11 förbjuder ombud att framföra falska fakta eller ge in falska bevis. De ålägger ombudet att rätta felaktiga fakta och att vidta åtgärder när falska bevis upptäcks – om det inte strider mot ombudets tystnadsplikt.
I riktlinjerna 12–17 finns regler om informationsutbyte och edition. De föreskriver att ombudet inte får använda edition som ett vapen för otillbörliga ändamål i processen.
Frågan om ombudets förhållande till vittnen och experter (riktlinjerna 18–25) har varit mest kontroversiell. Riktlinjerna slår fast att ombudet får sammanträffa med vittnen och experter, diskutera bevisningen med dem och hjälpa dem med bevisintyg – men ombudet måste se till att bevismaterialet är vittnets eller expertens eget. Ett ombud som är underkastad strängare regler i sin egen jurisdiktion kan ta upp frågan med motparten eller skiljenämnden.
Slutligen ger riktlinjerna 26–27 besked i frågan om begränsningarna i skiljenämndens rätt att ingripa mot ombud. Om ett ombud missköter sig kan skiljenämnden tillrättavisa ombudet, beakta saken i fördelningen av processkostnaderna eller vidta andra åtgärder för att säkerställa en rättvis process.
Judith Gill betonade att riktlinjerna har begränsningar: De är inte en fullständig etisk regelsamling för ombud.
På huvudfrågan om riktlinjerna garanterar en rättvis skiljeprocess eller hindrar ombuden svarade Judith Gill:
– Troligen varken eller!
Men hon lutade åt att riktlinjerna faktiskt fyller sitt syfte att garantera rättvisa – de försöker ta itu med några svårigheter som har kommit fram, och det finns fortfarande gott om utrymme för ombuden att sätta sin prägel på processen.
– Vi hoppas att riktlinjerna blir allmänt godtagen standard på samma sätt som IBA:s riktlinjer om intressekonflikter och om bevisupptagning, avslutade Judith Gill.
Advokat Fredrik Andersson reflekterade över IBA-riktlinjerna från ett svenskt perspektiv. Han uppfattade inte att det hade upplevts som ett problem från svensk horisont att ombud verkar under olika etiska normsystem.
Fredrik Andersson menade att innehållet i riktlinjerna inte är kontroversiellt.
– Men strukturen är en utmaning. Riktlinjerna antas genom avtal mellan parterna, men riktar sig mot ombuden. Och sanktionerna drabbar klienten, inte ombudet.
Att hålla isär part och ombud är en svår princip, förklarade Fredrik Andersson. Skiljenämndens befogenhet att tillämpa sanktionerna och relationen mellan IBA-riktlinjerna och lokala regler innebär också utmaningar.
Fredrik Andersson var övertygad om att riktlinjerna kommer att få genomslag i internationella skiljeförfaranden som det soft law-verktyg de är – de kommer med tiden att få betydelse som vägledande riktlinjer i internationella skiljeförfaranden, och man kommer att hänvisa till dem.