- Advokatdagarna
Ny roll för svenska domstolar
EU-parlamentets inflytande på svensk straffrätt och kriminalpolitik fortsätter att öka. Samtidigt har svenska domstolar blivit mer självständiga i sina tolkningar av EU-rätten.
Denna utveckling var en röd tråd när två av Sveriges främsta experter på området berättade om straffrättens utveckling i ett Europarättsligt perspektiv. På seminariet talade justitierådet Agneta Bäcklund om ämnet ur ett EU-perspektiv, medan chefsjustitieombudsman Elisabet Fura utgick från Europakonventionen och den betydelse den haft i den svenska utvecklingen.
Agneta Bäcklund konstaterade att Lissabonfördraget från 2009 innebär att straffrätten inordnas i det sedvanliga lagstiftningsarbetet inom EU, vilket ger parlamentet och domstolen ökat inflytande.
– Jag tror att det här på sikt kommer att leda till att det blir en betydligt ökad harmonisering på straffrättens område, sa Agneta Bäcklund.
Svenska domstolar ska tolka Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga, vilket har lett till att möjligheterna att åsidosätta de nationella reglerna har ökat på ett sätt som var helt otänkbart för några årtionden sedan.
– EU-domstolen har uttalat att nationella domstolar ska säkerställa att stadgans rättigheter ges full verkan. Om det behövs ska man låta bli att tillämpa nationella regler som strider mot stadgan, sa Bäcklund och exemplifierade med Högsta domstolens avgörande i våras. Då slog den fast att det svenska systemet med skattetillägg och ansvar för skattebrott i två olika förfaranden är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga.
Bäcklund berättade också att medlemsländerna har börjat förhandla om en europeisk åklagarmyndighet. Denna myndighet kommer att bli en pådrivande faktor när det gäller en betydligt utökad harmonisering inom området för straffrätt och kriminalpolitik.
– Utvecklingen i EU innebär en ökad fokus på rättighetsfrågorna, sa Elisabet Fura. Det tycker jag är oerhört glädjande. Och det förstärks nu när stadgan är rättsligt bindande. Jag ser gärna en fortsatt utveckling på det området, så att man får se ett ökat intresse för vår egen grundlag där det finns en hel del att hämta om man är intresserad av rättighetsperspektivet.
Fura beskrev hur de svenska domarnas inställning till EU-samarbetet har förändrats under 60 år – från att först ha varit väldigt defensiv till att efter 1982, då Sverige för första gången fälldes i Europadomstolen i målet Sporrong–Lönnroth, bli mer ängslig och kännetecknas av en överdriven följsamhet.
– Nu tycker jag att pendeln är på väg tillbaka igen till en kanske lite nyktrare inställning där man inser att domarna från Strasbourg ska läsas och tolkas. Man behöver faktiskt läsa och tolka dem som vilka andra domar som helst.
Fura tog upp ett par avgöranden från Strasbourg som har drivit utvecklingen och som hon tycker är intressanta: Ahorugeze mot Sverige 2011, Vejdeland mot Sverige 2012, Delfi AS mot Estland 2013 och E.S. mot Sverige 2013.
Domen Delfi AS mot Estland handlar om ansvarig utgivares ansvar för innehållet i kommentarsfältet på en internetportal, ett område där det inte finns så mycket praxis från Strasbourg.
– Bolaget gjorde bland annat gällande att det var ett brott mot ett EU-direktiv att fälla dem för förtal och att direktivet hade blivit dåligt implementerat av den estländska staten. Då säger domstolen intressant nog: Det går inte vi in på eftersom implementeringen är en fråga för de nationella domstolarna att bedöma, sa Elisabet Fura.