search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

JK Anna Skarhed tror på det goda ämbetsmannaidealet

Anna Skarhed är den första kvinnan på JK-posten efter århundraden av män. Själv vill hon gärna se sig som arvtagare till generationer av goda svenska ämbetsmän. Eftertanke, distans och integritet är grundläggande värden för JK-ämbetet, menar hon.

Justitiekansler Anna Skarhed tar emot i sitt arbetsrum i Birger jarls torn på Riddarholmen i Stockholm. Tornet är en av Stockholms äldsta byggnader. Originalet var uppfört i trä, men byggdes upp i sten på order av Gustav Vasa i mitten av 1500-talet. En passande miljö för JK som, enligt professorn och justitierådet Thomas Bull, är den äldsta existerande myndighet som sysslar med tillsyn över staten.

Tornet och det angränsande Överkommissariens hus är vackra, men inte helt lätta att använda för en modern myndighet. Det historiska värdet har till exempel gjort att man inte kunnat ta upp en trappa mellan de båda nedersta våningarna i tornet. I stället måste de som arbetar längst ner mot Mälaren gå ut varje gång de ska ta sig mellan sina arbetsrum och myndighetens övriga lokaler. Samtidigt säger Anna Skarhed att varken hon eller hennes personal vill byta lokalerna mot ”något modernt kontorshus”.

JK är klädd i jeans, och visar förtjust på några av de kreativa lösningar som får tornet att fungera som en modern arbetsplats. Själv är Anna Skarhed också något av en nyskapelse för den trehundraåriga myndigheten, som den första kvinnan på ämbetet. Men att vara den första kvinnan är ingen nyhet för henne. – Jag är rätt van vid det. Jag var den första rådmannen i Eskilstuna som var kvinna, den första kvinnliga sekreteraren i kören Allmänna sången i Uppsala och den första lagmannen med kjol i Linköping. Jag är stolt och glad att ha fått förtroendet, för jag tror att det har betydelse som en förebild för yngre kolleger. Men jag hoppas och tror att det inte var skälet till att jag fick jobbet, säger hon.

Tillsynen en röd tråd

Anna Skarhed visar runt i Birger jarls torn. Hon konstaterar att översta våningen i tornet, använt som personalrum och samlingslokal, har utsikt i nästan 360 grader över Stockholm. Det passar utmärkt för en myndighet som ska hålla kolla på hela statens förvaltning, påpekar hon.

För även om tillsynen, enligt JK:s egen indelning och statistik, i dag utgör en mindre del av JK:s arbete tycker Anna Skarhed själv att tillsyn och granskning går som en röd tråd genom stora delar av verksamheten.

– För något år sedan fick jag i uppdrag av regeringen i regleringsbrevet att skriva om hur JK utövar tillsyn. Då blev det väldigt tydligt att nästan allt vi gör har inslag av tillsyn, säger Skarhed.

Hon ger några exempel: Som åklagare i tryck- och yttrandefrihetsärenden kan hon, även om ärendet inte leder till åtal, emellanåt rikta kritik mot en myndighetschef för att denne försökt stoppa anställda från att gå till medierna. Samma sak i skaderegleringen, där det kanske blir nej till skadestånd, men visar sig finnas skäl att granska och kritisera en myndighet.

– Rollen att utöva tillsyn är den ursprungliga och har funnits sedan ämbetet inrättades genom ett beslut av Karl XII år 1713. Även om den naturligtvis fått en helt annan inriktning och ett annat fokus och ser annorlunda ut i en modern stat.

JK har, med sina många olika roller, ibland beskrivits som en kameleont eller, lite snällare, som en myndighet med många olika hattar. Vad tycker JK själv om den beskrivningen?

– Om man tycker kameleont är nedsättande är det väl bara för att man inte tycker om reptiler. Jag tycker nog att kameleonten är ett ganska gulligt litet djur, säger Anna Skarhed lite underfundigt, och fortsätter:

– Möjligen kan man säga att JK inte ska vara kameleont i den meningen att myndigheten är osynlig eller inte går att identifiera. Däremot tycker jag att de olika rollerna går att förena, menar Anna Skarhed, och påpekar att hon där har medhåll av sin företrädare Johan Hirschfeldt.

Tradition att vara rädd om

Just Johan Hirschfeldt är för Anna Skarhed som JK en viktig förebild.

– För mig står han för det som verkligen är det fina svenska ämbetsmannaidealet, som ibland kan tyckas vara lite försiktigt, men som å andra sidan inger förtroende. Det innefattar eftertänksamhet, att inte vara för tvärsäker, men att samtidigt ha hög integritet, förklarar hon.

Egenskaper som är viktiga för att kunna hantera svåra intresseavvägningar som dem JK ställs inför, menar Anna Skarhed.

– Jag menar att vår ämbetsmannatradition är något som vi ska vara väldigt rädda om. Men den är inte given utan måste inpräntas hos varje ny generation, säger hon, och tillägger att de unga som i dag kommer in i staten måste läras att förstå poängen med den objektiva, eftertänksamma och inte så häftiga tjänstemannarollen.

Att vara statens företrädare ställer krav på hur hon uppträder och vad hon säger som JK, anser Skarhed.

– I den här rollen är jag, när jag sitter här och pratar, inte bara Anna. Jag måste också spela rollen som JK utan att det blir pretentiöst, säger hon, och konstaterar att det är ”sådär lagom svårt”.

Att leva upp till det som hon ser som ämbetets krav innebär att Anna Skarhed får lägga band på sig emellanåt, berättar hon.

Samtidigt kan hon naturligtvis påverka vad myndigheten ska prioritera och hur den arbetar. Men det innebär inte att hon kan favorisera just sina hjärtefrågor.

Men hur har då personen Anna märkts i JK:s verksamhet sedan hon tillträdde för fyra år sedan?

– Det får du fråga andra om. När jag intervjuades min första vecka svarade jag att en skillnad mot tidigare kunde bli att JK ibland har kjol, och det har nog slagit in även om jag oftast går i långbyxor liksom mina företrädare, säger Anna Skarhed.

JK-kritik tar skruv

Ämbetsmannaidealet till trots räds Anna Skarhed inte att framföra åsikter om olika fenomen i samtiden. Ett av dem, som hon också tar upp i sin uppsats i JK:s jubileumsbok, är framväxten av en rad nya kontroll- och tillsynsmyndigheter inom så skilda områden som polisen, arbetslöshetsförsäkringen och sjukvården. Skarhed är kritisk till utvecklingen.

– Det råder inflation i tillsyn. Nya tillsynsmyndigheter, ofta med uppdrag att utöva ”systemtillsyn” men samtidigt med väldigt smala uppdrag, växer som svampar ur jorden, fastslår hon.

Risken är, menar Anna Skarhed, att de nya tillsynsmyndigheterna hamnar i en olycklig motsatsställning till dem som jobbar ”på golvet” ute på de myndigheter de är satta att granska. Varje kontrollmyndighet måste ju också, för att överleva i längden, hitta fel i den verksamhet man är satt att granska.

– Risken är att det inte blir någon kreativ samverkan mellan de två som förbättrar verksamheten, utan snarare att de från båda håll gräver ner sig i skyttegravar och tycker att den andra inte fattar något, summerar Anna Skarhed.

I sin strävan efter att få kontroll över förvaltningen och se till att skattepengarna används effektivt riskerar politikerna, enligt Skarhed, i stället att minska förtroendet för en statsförvaltning som på det hela taget fungerar ganska bra. Ett bättre alternativ är att skapa incitament och uppmuntra nytänkande och egenkontroll hos de olika myndigheter som faktiskt har ansvaret för uppdragen – ute på golvet, som Skarhed uttrycker det. Utöver den interna tillsynen behövs naturligtvis vissa tillsynsmyndigheter med ett bredare men samtidigt specifikt uppdrag som till exempel Datainspektionen eller Finansinspektionen och så finns ju Riksrevisionen samt JK:s och JO:s extraordinära tillsyn. Erfarenheten säger att den kritik som dessa tillsynsorgan riktar mot olika myndigheter tas på allvar och kan leda till förbättringar.

Anna Skarhed är medveten om att hennes åsikter på området kanske inte får några popularitetspoäng hos makthavare som just nu satsar mycket resurser på just tillsynsmyndigheter.

– Men det upplever jag inte som något problem. För mig är detta synpunkter som bottnar i en omsorg om staten och vår förvaltning och våra skattepengar. Det är min uppgift att föra fram dem, säger hon.

Gränsen tydlig

Som JK ska Anna Skarhed bedriva tillsyn över domstolarna, och sina tidigare arbetskamrater. Upplägget har ifrågasatts, bland annat av Marianne Lundius, ordförande i Högsta domstolen och Mats Melin, ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen, för att det skulle hota domstolarnas självständighet.

Självklart ska JK hålla sig från att kritisera domstolars bedömningar, fastslår Anna Skarhed. Men hon menar att JK, med beaktande av självständigheten i dömandet, bör kunna utöva tillsyn över domstolarna, vid sidan av JO.

– Jag kan förstå den principiella inställningen men tycker inte problemet ska överbetonas.

Häromdagen ringde JO och undrade om vi kunde ta ett ärende, eftersom det riktats kritik mot en av ombudsmännen i dennes tidigare roll som domare. Ett sådant klagomål kan ju inte gärna JO hantera. Denna och liknande mer eller mindre tydliga jävssituationer tycker jag talar för att den nuvarande ordningen bör bestå, säger Anna Skarhed.

Även skaderegleringen har i dag en tydlig koppling till domstolarna, när allt fler begär skadestånd för långa handläggningstider.

– Ska vi inte kunna hantera sådana anspråk för att kritiken gäller en domstol? Eller ska vi hantera skadeståndsärendet, men inte kunna uttala viss kritik om felet inte når upp till nivån där det blir skadestånd? frågar Skarhed.

Gränsen mot dömandet är i regel inte särskilt svår att urskilja och upprätthålla, menar hon vidare.

– Och om JK trampar fel så finns det möjlighet att kritisera JK. I tillsynsärenden har ju JK inte annan makt än den som ligger i värdet av den kritik som uttalas.

Åtal inget självändamål

Att både medier och advokater har ögonen på Justitiekanslern är tydligt. Ett av de senaste tillfällena när det märktes var i samband med diskussionen om filmen Call girl. Olof Palmes anhöriga ville att JK, med sin ensamrätt till åtal på tryck- och yttrandefrihetens område, skulle väcka åtal mot filmen för förtal. Anna Skarhed beslutade dock att avstå, något hon fortfarande tycker var helt riktigt. Varför?

– Min uppgift är att efter bästa förmåga besluta i enlighet med gällande rätt och mitt beslut grundades på den nu gällande lagen. Jag tycker inte att det var anmärkningsvärt, säger hon, och konstaterar att detta var ett sådant fall där hon som JK måste försöka ta ett steg tillbaka och inte låta sig påverkas av medier eller andra, och sedan fatta ett beslut.

– Att det inte fanns skäl för JK att väcka åtal betyder naturligtvis inte att jag inte förstår att filmen uppfattades som kränkande av familjen Palme, fastslår Anna Skarhed.

– Men det finns skäl att minnas det som sägs i lagens förarbeten och som bland annat citerades i den kända Åke Green-domen: I de allra flesta fall är den öppna debatten det bästa sättet att komma till rätta med även obehagliga och felaktiga uttalanden. Vi löser inte problemet genom ett ökat antal förtalsmål, säger hon.

Den förre justitiekanslern Göran Lambertz har uttryckt att han letade efter tryck- och yttrandefrihetsärenden att driva, för att få lagstiftningens gränser testade emellanåt. Men Anna Skarhed kan inte se något egenvärde i att gå till domstol eller att pröva ett visst antal mål.

– Det är lagstiftaren som får besluta om det finns skäl att ändra den nu gällande ordningen. Och nu finns ett förslag som ska sänka ribban något för att väcka allmänt åtal för förtal.

Eftersom nya medier som bloggar och twitter som regel inte omfattas av grundlagsskyddet står de utanför JK:s kontroll. Anna Skarhed oroas ändå av utvecklingen och tonfallet på nätet.

– Vi får in många anmälningar, och det är en del i ett mönster som vi på något sätt måste adressera och prata om. Jag ser en risk att om inte seriösa medier, som våra dagstidningar och public service, tar på sig att värna det goda offentliga samtalet och gå ut stenhårt mot näthat och medie­drev, då kan det komma lagstiftning som i slutänden leder till en inskränkning av yttrandefriheten. Och det vore givetvis mycket olyckligt, säger Anna Skarhed.

Prislapp på lidande

Justitiekanslern har fått kritik, inte minst från organisationen Centrum för rättvisa, för att man i sin skadereglering beslutar om alltför låga skadestånd. Anna Skarhed tillbakavisar den kritiken.

– JK följer lagen och försöker både i sin skadereglering och när det gäller rättegångar att hålla en sådan nivå och göra det på ett sådant sätt att vi uppfyller de krav som svensk lag, EU-rätten och Europakonventionen ställer.

Anna Skarhed är i grunden kritisk till att det blivit så mycket fokus på belopp i diskussionen om skadestånd när det gäller ideell skada. För ofta handlar det om att försöka värdera och kompensera något som inte kan mätas i pengar med just pengar. Hur värderar man en förstörd barndom eller att man fått vänta för länge på en dom?

– Det är egentligen en omöjlig uppgift. Många kommer aldrig att kunna bli nöjda. Och det finns risk för inflation när vi försöker jämföra, vilket skapar ett felaktigt sätt att tänka när vi tror oss om och försöker använda pengar för att mäta något som inte går att mäta i pengar, säger hon och fortsätter:

– Även om pengar är det vi ofta använder som mätare av värde i vårt samhälle tycker jag att vi borde fundera mera över den pågående utvecklingen. Och jag måste erkänna att jag är kritisk mot Högsta domstolen som enligt min mening på senare tid bidragit till fokuseringen på belopp i stället för att betona att kränkningsersättning alltid främst är symbolisk.

Vad svarar då Anna Skarhed den skadelidande som misstänker att hon snålar med skadestånd för att hon är regeringens jurist och tänker på statsfinanserna? Skarhed förstår synpunkten, men:

– Återigen, jag gör inte annat än att försöka följa lagen och det som våra politiker bestämt.

Delarna gör helheten

Anna Skarhed är den första kvinnan som JK efter nästan 300 år av män, med uppgiften att leda myndigheten in i dess fjärde århundrade. Hur ser hon på framtiden?

– Jag har skrivit i vår jubileumsbok att jag tror att vi kommer att sitta kvar här i vårt torn. Det är en bra utsiktspunkt där JK kan se ut över Sverige åt alla väderstreck. Jag hoppas att JK kan fortsätta att vara en myndighet som följer med sin tid. Men det är en utmaning i ett allt mera komplicerat samhälle. Jag tror ändå att JK kommer att ha kvar sina olika hattar, i alla fall de flesta av dem, och att de tillsammans bildar en fungerande helhet.

För att klara att balansera de olika hattarna behöver myndigheten troligen växa något, menar Anna Skarhed. Där­emot har hon inga områden hon direkt önskar att bli av med.

– JK är en grundsten i den svenska statsförvaltningen.  Som innefattar flera olika roller, men där de olika delarna gör helheten. Förhoppningen är att JK därmed ska kunna se olika frågor i ett bredare perspektiv, säger Skarhed, och tillägger att det naturligtvis är en allt svårare uppgift i en allt mera mångfacetterad värld.

Annons
Annons