EU:s rättighetsstadga kan vara både hinder och hjälp

I december 2009 trädde EU:s rättighetsstadga i kraft som fullt tillämpbar EU-rätt med samma ställning som fördragen. I praktiken innebär detta att EU fått en rättighetskatalog för enskilda personer och företag, som ska tillämpas med företräde framför EU:s sekundärrätt och nationell rätt i fall där konflikter uppstår.

Thomas Bull, justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen och f.d. professor i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet, tog under seminariet bland annat upp rättighetsstadgans innehåll och verkan med särskild inriktning på hur den kan och bör användas inför svenska domstolar. Inledningsvis ställde han en retorisk fråga om EU:s rättighetsstadga ska betraktas som ett spader ess eller Svarte Petter inför svenska domstolar. Vidare frågade han sig i vilken mån och när och hur man kan utnyttja EU:s rättighetsstadga som ett trumfkort och vilka problem som kan finnas, och hur man kan försöka undvika att hamna med EU:s rättighetsstadga som en Svarte Petter.

Det finns två motstridiga förhållningssätt eller synsätt som man som praktisk användare av alla rättighetsregler i Sverige måste förhålla sig till, enligt Bull. Det första är att rättighetsargumentation i en svensk juridisk kontext är något som har varit svårt att driva. Det finns en viss inbyggd skepticism mot rättigheter. Det har bland annat att göra med den svenska traditionen med nedärvd positivism.

– Det ska vara rättsregler och inte vara personliga värderingar. Det ska vara klart och tydligt reglerat. Den här typen av rättigheter som säger att du har en rätt till något och sedan får vi väga intressen mot varandra gör svenska jurister lite osäkra. Man känner sig inte så säker med rättighetsregler eftersom de öppnar för värderingar, sa Thomas Bull.

Sedan leder rättighetsregler ofta till osäkerhet vad gäller det faktiska innehållet i reglerna. Många av de juridiska grundvärdena kommer i konflikt med hur rättighetsregler tillämpas i Europadomstolen och i EU-domstolen. Grundregler om förutsebarhet och stabilitet och att man vet vad som gäller kontra dynamisk rättsutveckling och kreativa tolkningar.

– Den här osäkerheten för vad rättigheterna faktiskt innehåller talar för att det är lite uppförsbacke att komma med rättighetsargument, summerade Bull.

En tredje faktor är att det ibland är ganska oklart vad som skulle hända i praktiken om man låter rättighetsargumentet vinna. Om man till exempel kommer fram till att namnlagen strider mot Europakonventionen. Vad får det för följdeffekter på myndigheterna som ska tillämpa lagen? Det uppstår ett slags vakuum och det är något som svenska jurister ogillar.

– Tillsammans innebär det att man har rätt så mycket uppförsbacke när man ska argumentera utifrån rättigheter i stort, från Europakonventionen, Regeringsformen, och så vidare. Men rättighetsstadgan har möjligen ett förmildrande drag här, sa Bull och tillade:

– Den har hela EU-rättens trovärdighet i ryggen. EU-rätten är väl accepterad av svenska domstolar. De är inte alls tveksamma att låta EU-rättsliga momsdirektiv och annat gå före svensk skattelagstiftning.

Bull poängterade att den som använder rättighetsstadgan eller något annat rättighetsområde inte fritas från kravet att föra en bra juridisk argumentation.

– Man får de kort man får, om de är trumf eller Svarte Petter är i det här sammanhanget något av en smaksak.

För att få framgång måste man oavsett om det är rättig­hetsstadgan eller Europakonventionen eller något annat rättighetsdokument som man vill använda sig av, föra en argumentation som gör att den övertygar den som ska läsa den. Då ställs det vissa krav.

– Jag märker att den typ av case law, som både konventionen och EU-rätten i hög grad är, ställer nya krav på sättet att argumentera som vi svenska jurister inte alltid är så vana vid, sa Bull och fortsatte:

– Du måste berätta hur du tycker att ett rättsfall ska tolkas. Det kan ju tolkas på olika sätt, men vad är det du som processförare tycker är så viktigt i avgörandet X som gör att jag som domare borde se rättsläget på ett annat sätt eller annars hålla med dig?

Det måste man vara betydligt tydligare med i ett case law system än i ett system där man kan gå till förarbeten. Bull tror att EU-domstolsdomarna och Europakonventionsdomarna ställer nya krav på när man ska förklara för andra varför man drar vissa slutsatser av domarna.

– Om man är dålig på det då sitter man med Svarte Petter oavsett vilka rättigheter man väljer, men lär man sig det då har man möjlighet att trumfa i många fall.

Magnus Andersson, Mats Cato och Tom Knutson