Debatt om straffprocessens framtid

Det blev tydligt när företrädare för rättens aktörer hade en paneldebatt på temat ”En reformerad straffrätt” med Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarsson som moderator.

Thomas Olsson, Advokatsamfundets expert i utredningen, och Fredrik Wersäll, hovrättspresident i Svea hovrätt, argumenterade för ett utvidgat prövningstillstånd, medan Ulrika Rogland, kammaråklagare i Malmö, och Tomas Nilsson, före detta ordförande i Advokatsamfundet, var kritiska till förslaget.

– Det blir en klar försämring av rätten i Europakonventionen till förnyad prövning om man genomför förslaget att utvidga prövningstillståndet, sa Tomas Nilsson, som inte heller tror att förslaget kan spara pengar på domstolarna.

För att visa att det finns grund för de överklaganden som sker i dag använde han statistiken som visar att bara 10 procent av brottmålen som avdöms i tingsrätten överklagas till hovrätten som ändrar hela 47 procent av dessa domar.

Nilsson berättade att förslaget består av två alternativ: dels huvudförslaget, ett generellt prövningstillstånd för brottmål, dels ett partiellt tillstånd där gränsen dras vid fällande domar på sex månaders fängelse eller åklagarens yrkande vid frikännande domar.

– När det gäller att få igenom känsliga eller kontroversiella förslag i mellanmjölkens land så är det ganska smart att ha de här två alternativen och man hymlar inte med att om man inledningsvis skulle stanna för det här partiella prövningstillståndet så ser man framför sig att efter en tid kunna växla om till ett generellt prövningstillstånd.

Fredrik Wersäll ser många praktiska fördelar med prövningstillståndet, men han anser inte att utredningens tankar om hur straffprocessen ska reformeras står och faller med denna fråga.

– Jag ser det som ett naturligt utflöde av hovrättens grundläggande roll att vara kvalitetsgarant och inte i första hand att göra en total omprövning av målet, utan i första hand se till att tingsrätten har dömt rätt, sa Wersäll och fortsatte:

– Jag tror inte att vi kommer nå dithän där vi har en processreform som säger att bevisvärdering bara ska ske i tingsrätt och att bara rättsfrågor ska prövas i överinstanser. Jag tror det loppet är kört. Då är frågan vilken väg man ska gå. Det är klart att man kan behålla dagens system och det är absolut ingen katastrof.

För att visa att rättssäkerheten inte behöver påverkas av ett prövningstillstånd tog Wersäll upp statistiken för prövningstillstånd i tvistemål som visar att andelen ändrade tvistemål är ungefär lika stor som före reformen. Den stora skillnaden är i stället att den genomsnittliga handläggningstiden i hovrätten har gått ner från ungefär ett år till fyra månader och att det leder till lägre kostnader och mindre besvär för parterna.

Thomas Olsson tycker också att rättegången ska vara i tingsrätten och sen får hovrätten överpröva om något har gått fel.

– Om hovrätten ska vara en renodlad överprövningsinstans bör parterna ganska enkelt kunna formulera vad i tingsrättens dom som är fel. Sen kan hovrätten tillgodogöra sig den frågeställningen, och uppfattar hovrätten att det finns goda grunder för att något är fel tar man upp och prövar målet, sa Olsson och tillade:

– Det ligger dessutom i linje med det ökade ansvaret för parterna i processen. Man kan inte överklaga enbart på den grunden att ”enligt min klients förmenande har åklagaren inte styrkt åtalet, punkt”. Utan man får tänka efter vad som är fel och formulera det tydligt, man ger överprövningsinstitutet ett rikt innehåll som på något sätt gör det bättre för klienten, så att inte hovrättsprocessen bara blir en upprepning av tingsrättsprocessen.

När det gäller rättssäkerheten ser Olsson däremot en risk för att den försämras om inte försvarets möjlighet att vidta utredningar förbättras.

– Om försvararen ska ha ett större ansvar för processen och processens utformning, så måste försvararen också ha resurser för att föra in den utredning som han anser vara nödvändig.

Ulrika Rogland ställde sig tveksam till ett generellt prövningstillstånd.

 – Man säger att man ska göra en bedömning om det finns skäl att ändra och att så fort det finns skäl ska man ta upp målet, sa hon. Men det underlag som man ska ha för att göra den här bedömningen kommer att vara tingsrättens dom om jag inte har missförstått det. Det ställer höga krav på en bra tingsrättsdom och jag menar att där har vi stora brister när domstolen utvecklar skälen till varför den har dömt som den har gjort. Är det det underlaget hovrätten ska ha utan att ta del av annan bevisning som finns, så menar jag att det blir oerhört svårt att ta ställning till om det finns skäl för ändring.

Rogland var däremot positiv till utredningens förslag om att ge åklagaren och advokaten ett ökat ansvar för processen, men hon kritiserade att åklagaren ska förelägga den tilltalade att komma in med svaromål.

– Ska åklagaren göra saker som domstolen har gjort och som jag menar att domstolen ska fortsätta göra börjar utomstående undra vilken roll åklagaren har.

Magnus Andersson, Mats Cato och Tom Knutson

Straffprocessutredningen i korthet 

Utredningen (SOU 2013:17) som leddes av Stefan Strömberg föreslår en rad reformer av rättegångsbalkens regler med omfattande effekter för brottsmålsprocessen.

Bland de mer centrala förslagen finns en tydligare rollfördelning bland rättens aktörer och en förskjutning från domaren till åklagaren som ännu tydligare ska ange ramarna för processen. Domstolen ska inte kunna döma till en strängare påföljd än vad åklagaren yrkat. Målen i tingsrätt ska kunna handläggas på olika sätt beroende på hur ingripande påföljd åklagaren yrkar och vilken inställning den tilltalade har till åtalet.

Syftet är bland annat att kunna hantera mål på ett förenklat och snabbare sätt.