search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

Den har ett hopplöst namn, ett svårt uppdrag och levde fram till avslöjandet av registret över romer en synnerligen anonym tillvaro.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) startades 1 januari 2008. Uppgiften var då begränsad till att granska dels om brottsbekämpande myndigheter använder hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter i enlighet med lagar och andra bestämmelser, dels om Säkerhetspolisen följer gällande bestämmelser för sina register.

– Det är ”trevligt” att vår verksamhet uppmärksammas, säger nämndens ordförande, före detta lagmannen vid Helsingborgs tingsrätt, Sigurd Heuman och markerar ordet trevlig eftersom omständigheterna som satt SIN i fokus får betraktas som allt annat än trevliga.

Det register över kringresande som polisen i Skåne fört utreds nu av SIN. Normalt brukar SIN inte ha några problem att få information från den öppna polisen som nu även den står under nämndens tillsyn.

– Även om jag har förståelse för att den pågående förundersökningen inte får störas av vår tillsyn tycker jag polisen kunde ge oss mer information. Det gäller bland annat frågan om varför registret upprättades, dess ändamål, samt vilken brottslighet som man ville bekämpa med hjälp av det, säger Sigurd Heuman.

Tendens till ökning

Han tycker också att polisen borde ha nämnt att registret fanns när SIN för några år sedan frågade landets polismyndigheter vilka register de förde.

Registret med främst romer har lett till att antalet enskilda som vill att SIN ska granska om de finns i polisens register nu ökar.

– Normalt får vi varje år in ett 60-tal framställningar från enskilda som till exempel vill veta om polisen behandlat uppgifter om dem på ett lagenligt sätt. Nu ser vi en tendens till ökning.

Enligt Heuman leder denna granskning till omkring fem påpekanden per år.

– I de flesta fall handlar det om att uppgifter inte gallrats, inte tagits bort, enligt gällande regler. Även om det sker sällan förekommer det också att vi hittar uppgifter om enskilda i registren som överhuvudtaget inte bort föras in. I vissa fall lämnar vi över ärendet till Justitiekanslern som får ta ställning till om personen ska få skadestånd för den felaktiga hanteringen.

Bristande kunskap

Antalet fall som SIN lämnat vidare till JK uppgår under de senaste åren till sex. Någon olaglig registrering som SIN upptäckt har inte blivit föremål för domstolsprövning.

SIN:s huvudsakliga instrument för att få polisen att korrigera fel är påpekanden.

– Polisen lyssnar. Men visst händer det att vi vid uppföljningar ser att dåliga rutiner eller felaktig hantering fortfarande förekommer.

Det framstår som ett evighetsarbete. Ett sisyfosarbete att rulla stenen upp för berget gång på gång på gång.

– Vi ska ha klart för oss att de lagar och föreskrifter som styr polisens registerhantering liksom användningen av hemliga tvångsmedel är komplicerade, säger Sigurd Heuman.

Mycket av den felaktiga användningen beror på bristande kunskap enligt Heuman. Men det händer också att poliser ertappas med att ha gjort olagliga sökningar i registren över sina exfruars nya män och andra sökningar som inte har med tjänsten att göra.

– Upptäcker vi något som vi tror kan vara en brottslig gärning så anmäler vi det till åklagare. Jag erinrar mig ett fall där en åklagare underlät att meddela en person att denne hade varit utsatt för hemlig kameraövervakning trots att åtal väckts mot personen, berättar Sigurd Heuman.

Viktig rättssäkerhetsgaranti

Registerhanteringen är känslig. Det handlar inte minst om att det är så lätt att låta fler ta del av de databaserade uppgifterna. Sigurd Heuman ser också en fara i att registren börjar leva sitt eget liv.

– Har man inte en bra intern kontroll på myndigheterna är att det lätt att bra-att-ha-uppgifter registreras även om de inte har någon direkt koppling till ändamålet för registret.

Enligt gällande regler ska den som blivit föremål för hemliga tvångsmedel informeras om det när sekretessen bortfallit.

– Det är en viktig rättssäkerhetsgaranti. Den som blivit utsatt för till exempel hemlig telefonavlyssning ska i efterhand kunna bedöma och reagera mot åtgärden. Underrättelseskyldigheten har också en återhållande verkan på hur de hemliga tvångsmedlen används.

SIN har gjort en granskning av hur åklagarna lever upp till kravet på underrättelse. Det visar sig att vissa åklagare aldrig underrättar den drabbade medan andra alltid gör det. Någon förklaring till skillnaden har SIN inte kunnat upptäcka.

– Vi har uppmanat Åklagarmyndigheten att ta fram tydliga riktlinjer så att åklagarna tillämpar bestämmelserna på ett mer likartat sätt, säger Sigurd Heuman.

Risk att tredje man drabbas

Utökningen av antalet olika tvångsmedel liksom även utökningen av antalet tillfällen där de får användas har gått i raskt tempo de senaste 10–15 åren. Ett exempel är att antalet tillstånd till hemlig teleavlyssning har ökat och att buggning, hemlig rumsavlyssning, har införts.

– Därmed uppstår en risk att tredje man drabbas och det kan uppstå ett allvarligt integritetsintrång. Det vi sett och ser mycket allvarligt på är när samtal mellan en försvarare och en misstänkt blir föremål för avlyssning. Det får helt enkelt inte ske och sådan avlyssning ska omedelbart avbrytas och bandupptagningar förstöras.

SIN har upptäckt ett fall där en åklagare, trots att hon visste om att det handlade om ett samtal mellan en misstänkt och en advokat, inte avbröt avlyssningen. Saken resulterade däremot inte i något åtal.

– Avlyssning som drabbar advokater och även journalister är något vi anser att vi behöver och ska granska ingående framöver.

Anmäler i förväg

Sigurd Heuman menar att man ska vara mycket försiktig med att införa nya hemliga tvångsmedel eller utöka de befintligas tillämpningsområde. Men de har trots allt kommit för att stanna.

– De behövs för att bekämpa brott och jag kan nog tänka mig att vi kommer att få se fler. Ett förslag som nu diskuteras är att låta polisen i hemlighet installera spionprogram i misstänktas datorer. Då skulle det bli verkningslöst att kryptera till exempel e-post, och anonym surfning på internet skulle också bli omöjlig, säger han.

Men frågan är om tillsynen och kontrollfunktionerna har hållit jämna steg med utökningen av tvångsmedlen?

– Jag skulle nog vilja svara ja på den frågan, säger Sigurd Heuman.

Risk att specialkompetens försvinner

SIN började sitt arbete i januari 2008. Frågan är om nämnden finns kvar som självständig myndighet om lite drygt ett år.

– En utredning föreslår att SIN ska ingå i en nybildad tillsynsmyndighet med start den 1 januari 2015. Till en början ska tillsynen omfatta Säkerhetspolisen och den öppna polisen men det är tänkbart att även tillsynen av kriminalvården kommer att ingå. Syftet från politikerna i kommittén är att stärka tillsynen av polisen vilket jag välkomnar.

– Men jag tror inte att det görs bäst genom en enda stor myndighet. I synnerhet som myndigheten enligt utredningen i första hand ska granska strukturer och rutiner men inte gå ned på ärendenivå och heller inte granska enskilda fall. Det är feltänkt, enligt Sigurd Heuman som menar att det är genom enskilda fall som man kan blottlägga och se felaktiga rutiner.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

Anslag 2013: 17,9 miljoner

Anställda: 11

Reglering: Lag (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet

Uppdrag: Utövar tillsyn av polisen och Säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel samt behandling av personuppgifter. På begäran från enskild ska nämnden undersöka om det förekommer olaglig registrering av uppgifter om den enskilde. Nämnden kontrollerar också polisens användning av kvalificerad skyddsidentitet.

Antal ärenden: Vid årets början pågick 62 tillsynsärenden som nämnden själv tagit initiativ till. Motsvarande antal granskningar av Säkerhetspolisens register på begäran av enskilda var 38.

Annons
Annons