search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Gemensamt intresse att värna förtroendet för rättsväsendet

Nu mobiliserar rättsprocessens aktörer för att minska risken för bråk och konflikter i rättssalarna. En tydligare och mer aktiv domarroll, bättre vägledning för åklagare i svåra frågor och dialog mellan parterna kan vara några vägar för att skapa en god och konstruktiv stämning i rättssalen.

Vi ser en risk för att förtroendet för rättsväsendet och rättsprocessen minskar om rättsprocessen brister i stringens och präglas av en hätsk stämning. Det viktiga är ju att rättsprocessen fungerar på ett sätt så att de rättsliga frågorna och bevisfrågorna blir väl belysta och att inte annat, som konflikter, kommer i förgrunden i stället.

Det säger riksåklagare Anders Perklev. Han är en av initiativtagarna till ett samarbete mellan domstolar, åklagare och Advokatsamfundet för att skapa en god stämning i rättssalen, och för att hitta vägar att undvika de bråk och den irritation som präglat flera stora mål på senare år.

Ett första steg mot samarbetet togs på Advokatsamfundets fullmäktigemöte 2012 då samlades några av rättsväsendets högsta företrädare för att debattera sina respektive roller och förtroendet för rättsväsendet. På initiativ av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, riksåklagare Anders Perklev, och hovrättspresidenten Fredrik Wersäll startade samarbetet med ett första möte på Advokatsamfundet i mars 2013. Sedan dess har det fortsatt med olika insatser.

Advokatsamfundets ordförande, advokat Bengt Ivarsson, ser även han risker med att bråk och konflikter blir en del av rättsprocessen.

– Vi har ju alla olika roller: advokater, åklagare och domare. De rollerna måste vi självklart spela. Men det är inte säkert att det gagnar klienten eller åklagaren om det blir den typen av problem och konflikter som det varit i de stora målen.  Dålig stämning skapar risken att alla blir irriterade. Och vi är ju bara människor, så den dåliga stämningen kan gå ut över klienten, vittnen och målsäganden, säger Ivarsson.

Vanligast i stora mål
Bråken mellan försvarare och åklagare fick mycket uppmärksamhet exempelvis i det så kallade kokainmålet under förra året. Samtidigt är detta och några andra ”bråkiga” mål ovanliga undantag, det är alla som uttalar sig helt eniga om. Runt om i landet genomförs dagligen mängder av huvudförhandlingar i god och konstruktiv anda. Öppna konflikter och personangrepp är ytterst ovanliga.

Bilden bekräftas av hovrättspresidenten i Svea hovrätt Fredrik Wersäll, som har frågat samtliga domstolschefer i domstolarna under hovrätten om hur de ser på problemen med dålig stämning.

– Det är helt klart att problemen är mest accentuerade i de domstolar som har de lite större målen, och mål om lite grövre brottslighet med långa häktningstider, flera försvarare och stora utredningar. Det innebär att problemen är mest uttalade vid de stora Stockholms­tingsrätterna, och alldeles särskilt vid de tingsrätter som har de riktigt stora målen, säger Fredrik Wersäll om resultatet av rundfrågningen.

Han är inte förvånad över resultatet. De stora utredningarna skapar mycket påfrestningar, inte minst för de tilltalade, med långa handläggningstider, påpekar han.

Även andra intervjupersoner betonar att konflikterna till viss del kan förklaras med det hårda tryck som de stora och omfattande målen innebär. Många gånger går flera utredningar i varandra, nytt utredningsmaterial tillkommer under huvudförhandlingens gång, och de tilltalade och deras försvarare tvingas hela tiden ta ställning till nytt material. Det är ingen ideal arbetssituation för någon part.

Men också andra faktorer kan bidra till att det emellanåt hettar till mellan parterna i rättssalen.

– Delvis kan det hänga ihop med att vi i Sverige håller på att få mer och mer vad jag kallar för formaliajuridik, det vill säga att man tittar på om de formella förutsättningarna är uppfyllda, säger advokat Bengt Ivarsson.

”Formaliajuridiken” kan handla om sådant som om någon är jävig, eller om polis och åklagare verkligen uppfyllt alla formella krav under förundersökningen. Inspiration från USA, och kanske också Europakonventionen, har nu gjort att sådant granskas och ifrågasätts på ett sätt som fortfarande är ovant för rättsväsendets aktörer, menar Ivarsson, som också vill rikta viss kritik mot åklagarsidan i somliga mål.

– En omständighet som även påverkar stämningen i rättssalen är det faktum att en del advokater uppfattar det som att åklagare ibland har svårt att upprätthålla objektiviteten, säger han.

Även Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg upplever det som ett problem att åklagarna ibland har svårt att iaktta sin objektivitet i de stora och komplexa målen.

Domarens roll
Flera faktorer tycks alltså samspela när konflikter och dålig stämning uppstår i en rättegång. Som vanligt består också lösningen av problemet av många olika insatser på olika plan, påpekar Anne Ramberg.

– Det handlar om att förklara för varandra våra respektive roller och uppdrag. Det handlar om en kontinuerlig dia­log mellan rättsväsendets aktörer. Det handlar också om att finna lösningar på problem som de långa häktningstiderna, insynsproblematiken och omfattningen på brottmålen som leder till att försvaret inte kan fullgöra sitt uppdrag på ett godtagbart sätt.

Men en person spelar en central roll, det är alla intervjuade eniga om: rättens ordförande. 

– Vi ska ha domare som tar befälet i rättssalen och som leder förhandlingen på ett aktivt sätt. Det är så att säga nyckeln, säger hovrättspresident Fredrik Wersäll.

Längre tillbaks hade domaren, enligt Fredrik Wersäll, en mer inkvisitorisk roll. Domaren styrde frågandet och utredde saken i domstolen. När man så klargjorde att det var parterna som skulle ansvara för vad som fördes fram blev domaren mer passiv.

– Det är möjligt att pendeln mot mer passiv domarroll har slagit lite för långt, säger Wersäll, som deltagit i många diskussioner om hur man ska få en mer aktiv domarroll.

– Domarens huvuduppgift är att se till att målet handlar om det som parterna säger att det ska handla om, att se till att det är ordning och reda och att parterna bemöts med respekt. Argumenten ska framföras på ett tydligt sätt. Däremot ska domaren inte formulera parternas positioner, sammanfattar Wersäll.

Mari Heidenborg, lagman i Solna tingsrätt, är av samma uppfattning.

– Det är domstolen som ska sätta tonen i processen. Det beror ofta på att domstolen inte har fullgjort den uppgiften när det blir de här diskussionerna mellan åklagare och advokat, som jag personligen tror är förödande, säger hon.

När konflikter uppstår gäller det därför att ordföranden vågar ta plats.

– Det är egentligen ganska enkelt, tycker jag: När det blir misshälligheter eller ifrågasättanden tar jag kommandot och bestämmer hur den frågan ska hanteras, fastslår Heidenborg.

Domarens processledning är en central fråga i det utvecklingsarbete som pågår vid Solna tingsrätt (se artikel om dialogarbetet vid Solna tingsrätt). Ett annat tecken på att frågan är högaktuell är att Domstolsakademin, som ansvarar för kompetensutvecklingen inom domstolarna, har tagit upp frågan om domarrollen och nu planerar kurser på området.

Även advokat Bengt Ivarsson anser att domaren är central. Och han vill hämta inspiration västerifrån.

– Jag tror att man skulle behöva lite mer av det man ser i amerikanska rättegångsfilmer, att domaren ”äger” salen. Det behöver inte innebära att det blir auktoritärt, utan bara att domaren talar om att ”här är det jag som bestämmer”. Att vara en auktoritet i rättssalen utan att vara auktoritär, säger Bengt Ivarsson.

Misstänksamhet undanröjs
Domaren kan göra mycket för att påverka stämningen i rättssalen. Men det kan också finnas bakomliggande faktorer under förundersökningen som bidrar till konflikter. Farhågor om att åklagarna inte redovisat allt material som har betydelse spelade exempelvis en mycket stor roll i det omdiskuterade kokainmålet.

– Det är självklart så att det måste finnas begränsningar i den misstänktes och försvararens insyn i en förundersökning. Men största möjliga öppenhet under förundersökningen tror jag också är en nyckelfråga. Det gäller att undanröja all misstänksamhet om att det finns material som inte har redovisats och så, säger Fredrik Wersäll.

Han vill också se att utredningarna begränsas så mycket som möjligt.

– Jag tror att det framför allt är de väldigt stora utredningarna som det lätt uppstår misstänksamhet och spänningar i. De leder ju också ofta till väldigt långa häktningstider, vilket i sig skapar bekymmer, inte minst för de misstänkta naturligtvis, konstaterar Wersäll.

Även lagman Mari Heidenborg vill peka på omfattningen av målen som ett problem.

– Det finns en tendens i dag att man utreder under förhandlingens gång, att målet inte är klart när processen börjar, utan att det hela tiden tillkommer nytt material. Det är väldigt frustrerande, säger hon, och fortsätter:

– Jag tror att det är en utveckling som kommer att fortsätta. Men inte desto mindre finns det anledning för de brottsutredande myndigheterna att fundera på hur man lägger upp de här stora åtalen. Är det verkligen nödvändigt att hantera allting i ett och samma åtal eller kan man ibland dela upp det så att det blir mer hanterbart.

Hos Riksåklagaren arbetar man just nu med flera sådana potentiella konfliktområden, för att se över arbetssättet kring dem. Det handlar bland annat om partsinsyn vid mål med internationella kopplingar och om användningen av restriktioner (se artikel nedan).

– Det som vi nu tittar på i de här olika utvecklingsåtgärderna är mer bakomliggande faktorer som kan påverka stämningen i rättssalen. Långa häktningstider, särskilt i förening med restriktioner kan ju påverka stämningen i rättssalen, kanske framför allt genom den tilltalades  förutsättningar och förhållningssätt i processen, säger riksåklagare Anders Perklev.

Men vad kan då advokaterna göra för att bidra till en bättre stämning i rättssalen? Här har hovrättspresident Wersäll framför allt ett par tips på vad man inte bör göra.

– Det har förekommit att advokater gått till personangrepp på åklagare. Det tycker jag inte hör hemma i en rättssal, fastslår han.

Alla rättsprocessens aktörer bör i stället agera som just de professionella aktörer de är, påpekar Wersäll.

– Men ska inte blanda in känslor mot de inblandades personer. Det tror jag aldrig för målen framåt, säger han.

Fredrik Wersäll har också en annan rekommendation till både advokater och åklagare.

– De flesta domare ogillar starkt meningsutbyten direkt mellan försvararen och åklagaren. Det är väldigt viktigt att den som är mottagare av det som sägs i en rättssal, det är rätten, och inte motparten, säger Wersäll.

Diskussionen viktig
Arbetet för att värna förtroendet för rättsväsendet och öka förståelsen mellan rättsprocessens medverkande är alltså i full gång bland de olika aktörerna. Enligt Fredrik Wersälls enkät till lagmännen har nästan alla domstolar någon form av projekt för att diskutera dessa frågor, antingen internt inom domstolen, eller i dialog med advokater och åklagare.

Fredrik Wersäll tycker sig se att diskussionen redan haft vissa positiva effekter, framför allt i form av ökad medvetenhet. Men arbetet måste fortsätta.

– Jag tror inte att det här är ett projekt med en början och ett slut. Det här är mjuka frågor som man ständigt måste diskutera. Vi får väl fundera på hur vi går vidare. Jag tror att återkommande seminarier och återkommande diskussioner på det här temat alltid kommer att behövas, säger Wersäll.

Också riksåklagare Anders Perklev tror på fortsatt dialog.

– Det handlar om att vi förhoppningsvis kan skapa ett gemensamt synsätt om hur man ska lösa besvärliga situationer som uppkommer inom ramen för en rättegång på ett sätt som är konstruktivt och inte riskerar att minska förtroendet för rättsväsendet, summerar Perklev.

Bengt Ivarsson påpekar att det är viktigt att informera domare och åklagare om att advokaten inte är rättens tjänare utan har ett uppdrag att företräda sin klient, även om det riskerar att skapa irritation hos domare och åklagare. Det gäller dock som advokat att agera på ett konstruktivt sätt i dessa frågor vilket även torde gagna klienten.

Bakgrund

Flera stora mål i våra domstolar under senare år har präglats av konflikter och en allt hårdare ton mellan rättssalens olika aktörer. Ett exempel är det så kallade kokainmålet i Stockholms tingsrätt och nu i Svea hovrätt, där försvarsadvokaterna öppet uttalat att de inte har förtroende för åklagarna.

I mars hölls ett seminarium på Advokatsamfundet, där rättsprocessens olika aktörer diskuterade problemen och hur man kan lösa dem. Seminariet presenterades i Advokaten nr 3 2013.

Annons
Annons