search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Prosolvia-domen ställer viktiga frågor på sin spets

Hovrättens dom i Prosolvia-målet var inte annat än en sensation. Den innebär i sig en tydlig signal om att en ökad riskmedvetenhet krävs.

Domen från Hovrätten för Västra Sverige i Prosolviamålet kom närmast som en total överraskning för branschen. Tingsrätten hade ogillat konkursboets talan. Men hovrätten fann att revisionsbyrån PWC och den huvudansvarige revisorn solidariskt ska betala skadestånd till Prosolvias konkursbo med sammanlagt 2,2 miljarder kronor. Den skada som de ska ersätta är dels bristen i konkurserna, dels förlorade rörelsevärden.

Liksom tingsrätten anser hovrätten att redovisningen i Prosolvia 1997 stred mot god redovisningssed och att revisionen av bolaget var vårdslös. Men där tingsrätten bedömde att det inte fanns ett skadeståndsgrundande orsakssamband mellan den oaktsamma revisionen och skadan som drabbade Prosolvia, anser hovrätten att det finns ett tillräckligt samband. Tingsrätten ställde upp det etablerade beviskravet att konkursboet måste visa att ett hypotetiskt händelseförlopp var klart mera sannolikt än PWC:s alternativa förklaringar.

I sin bedömning har hovrätten sänkt beviskravet när det gäller orsakssambandet mellan revisorernas oaktsamhet och skadan för konkursboet: Konkursboet måste visa att det hypotetiska förloppet är övervägande sannolikt.Hovrätten går i domen på konkursboets linje och bedömer att pressen inte skulle ha skrivit kritiskt om Prosolvias redovisning 1998, om revisorerna hade reviderat aktsamt. Och det är enligt hovrätten övervägande sannolikt att Prosolvia då inte hade drabbats av betalningsoförmåga, utan hade överlevt och fortsatt växa. Enligt hovrätten ledde mediernas rapportering till att kunder och aktiemarknad förlorade förtroendet för Prosolvia.

I det hypotetiska händelseförloppet, där revisorerna inte hade varit vårdslösa, är det övervägande sannolikt att kunder och andra aktörer hade agerat annorlunda och att Prosolvia hade kunnat genomföra nyemission och ordna rörelsefinansiering, skriver hovrätten. Därmed anser hovrätten att det finns ett tillräckligt orsakssamband mellan revisorernas oaktsamhet och skadan.

Ny spelplan?
I den situation som nu uppstått finns det en hovrättsdom men inte något avgörande från Högsta domstolen. Tidskriften Advokaten talade med flera personer med insyn i Prosolvia-målet, innan parterna i förliktes. De ansåg att om hovrättens dom stod sig, alltså om Högsta domstolen inte skulle bevilja prövningstillstånd, så har vi en helt ny spelplan med radikalt förändrade risker och villkor.

Det kan nu finnas anledning att fundera över om sysslomän

som styrelseledamöter eller revisorer och andra rådgivare – som advokater – kan komma att dömas att betala skadestånd i storleksordningar som inte har förekommit i svensk rätt tidigare. Man kan anta att advokater inte är lika utsatta som revisorer för risken att drabbas av skadeståndsansvar. I revisorernas verksamhet, där det handlar om att granska redovisningar, är det lättare att bedöma om uppgifter är rätt eller fel. I advokatverksamheten är det sällan så tydligt, med undantag för rådgivning på skatteområdet. Men på det området är orsakssambandet ofta lätt att bedöma eftersom ett felaktigt råd leder till att skatt faller ut med visst belopp.

Revisorer, advokater och andra rådgivare kan ha anledning att reflektera över sina försäkringsskydd och även omvärdera vilka ersättningstak som är adekvata i fortsättningen. Med höjda hög-stanivåer i försäkringarna kommer rådgivarna att få högre premiekostnader för sina försäkringar.

Domen kan även innebära ett incitament för en ökad processbenägenhet, en amerikanisering av svensk rätt.

FAR, branschorganisationen för redovisningskonsulter, revisorer och rådgivare, har varnat för att revisorer kan få svårt att hitta försäkringsgivare som är beredda att försäkra revisionsverksamhet. Det kan leda till att byråerna bedömer revisionsverksamheten så riskfylld att de väljer att avveckla den för samhället nödvändiga revisionen.

Hovrättens dom är en stark signaleffekt till det svenska näringslivet att riskmedvetenheten måste höjas. I Sverige, där det länge har ansetts som mycket svårt att få någon ställd till svars i sådana här fall, har det infunnit sig en ny situation.

Mer om hovrättens dom
När det gäller bedömningen av orsakssambandet – frågan om så kallad adekvat kausalitet – hänvisar hovrätten till det så kallade Landskronamålet (NJA 2013 s. 145). Där ansågs Landskrona kommun skadeståndsansvarig för en mordbrand anlagd av en LVU-omhändertagen flicka, på grund av socialnämndens bristande tillsyn över henne. I domen slår HD fast att bevissvårigheterna vid underlåtenhet som grund för skadeståndsansvar bör medföra bevislättnader för den skadelidande.

Enligt hovrätten har effekten av revisorernas oaktsamhet legat i farans riktning och varit en förutsebar konsekvens av oaktsamheten – det innebär att hovrätten anser att orsakssambandet är adekvat och därmed skadeståndsgrundande.

Annons
Annons