search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Nu sätts kameraövervakningen i fokus

Tisdagen den 25 juni i år skulle författaren George Orwell ha fyllt 110 år. Orwell är mest känd för sin bok 1984 där han beskriver ett dystopiskt framtida samhälle där befolkningen ständigt bevakas av storebror, övervakningsstaten.

Ett par dagar senare, den 1 juli, trädde en ny lag i kraft i Sverige: kameraövervakningslagen.

Tidigare reglerades kameraövervakning av två lagar: personuppgiftslagen (avseende platser dit allmänheten inte har tillträde) och lagen om allmän kameraövervakning (avseende platser dit allmänheten har tillträde). Dessa regler har nu ersatts av kameraövervakningslagen.

En nyhet i kameraövervakningslagen är att möjligheterna att använda kameraövervakning utan tillstånd har utökats i butiker, vid bankomater, i vagnar och stationer i tunnelbanan, samt i parkeringshus. Det räcker i dessa fall att göra en anmälan till länsstyrelsen. Det har alltså blivit enklare än tidigare att kameraövervaka sådana platser.

Nytt är också att Datainspektionen har övertagit Justitiekanslerns rätt att överklaga länsstyrelsernas beslut som rör kameraövervakning för att tillvarata allmänna intressen. Från och med den 1 juli granskar vi samtliga beslut som länsstyrelserna fattar i ärenden som rör kameraövervakning. I den granskningen ingår att ta ställning till om övervakningen är motiverad och om behovet av kameraövervakning väger tyngre än enskildas intresse av att inte bli övervakade.

Fram till skrivande stund, i mitten av september, har vi överklagat ett femtontal av länsstyrelsernas beslut, däribland ett beslut där en restaurang fått tillstånd både att sätta upp övervakningskameror och att spela in bildmaterial. För kameraövervakning med bildinspelning krävs tyngre vägande skäl än då övervakningen bara sker i realtid (då bilden visas på en skärm och inget bildmaterial sparas). Det gäller för den som söker tillstånd att kunna visa att det finns tillräckliga problem med exempelvis våldsbrott eller inbrott för att motivera att kameraövervakning kombineras med bildinspelning. Det kan till exempel ske genom att sökanden bifogar kopior av polisanmälningar eller anmälningar till försäkringsbolag. I det här fallet överklagade Datainspektionen länsstyrelsens beslut för att få prövat vad som krävs för att sökanden ska anses ha visat att en viss plats är särskilt brottsutsatt i lagens mening.

Ett annat ärende som vi överklagat gäller nya Tele2 Arena i Stockholm. Av arenans närmare 400 (!) övervakningskameror har vi överklagat sex stycken. Dessa övervakar ett par restauranger och barer på arenan. Det är platser som det är extra viktigt att man kan befinna sig på utan att bli övervakad och där praxis är restriktiv när det gäller att tillåta kamera­övervakning.

I samband med att den nya kameraövervakningslagen trädde i kraft har Datainspektionen även fått ett centralt tillsynsansvar för all kameraövervakning. Någon sådan funktion har inte funnits tidigare. Lagstiftarens mål är att det ska leda till en likriktning av praxis på området.

Ett av Datainspektionens uppdrag framöver är därför att verka för enhetlighet, bland annat så att länsstyrelsernas bedömningar blir mer likartade. I dag kan det till exempel vara så att en länsstyrelse bedömer att inspelat bildmaterial får sparas i två veckor, medan en annan länsstyrelse anser att materialet får sparas i två månader, trots att det handlar om liknande situationer.

Redan nu, efter bara några månaders centralt tillsynsansvar, ser vi dessutom att det finns en rad svåra och intressanta frågeställningar som vi kommer att behöva utreda närmare framöver.

Under de senaste åren har det satts upp ett stort antal webbkameror vars bilder man kan se i realtid på olika webbplatser. Vissa webbkameror kräver tillstånd medan andra inte gör det. Gränsdragningen kan dock vara svår att göra, man behöver ju inte alltid se en persons ansikte för att kunna identifiera personen i fråga.  Även utmärkande klädsel, speciella kroppsrörelser eller särskild kroppskonstitution kan göra det möjligt att identifiera en person och i sådana fall gäller reglerna i kameraövervakningslagen.

En annan svår fråga är övervakningskameror som sätts upp av anhöriga på exempelvis äldreboenden. För personalen kan detta upplevas som påträngande och kränkande. Här finns det en rad frågor att titta närmare på. Typiskt är en övervakningskamera som en privatperson sätter upp i sitt eget hem inte något som omfattas av kameraövervakningslagen. Men, kan ett äldreboende betraktas som ett eget hem? Vad händer om flera personer delar boende i samma sal? Vad gäller när det är en anhörig som sätter upp kameran? Det är ju inte den anhöriga som bor där. Och vad gäller om den boende saknar beslutsförmåga?

Det kan te sig lite underligt att en övervakningskamera inne i ett rum på ett äldreboende kan betraktas som privat och därmed inte omfattas av kameraövervakningslagen, medan en kamera i en korridor på samma äldreboende är omgärdad av en rad regler.

För kameraövervakning gäller vidare olika regler beroende på om allmänheten har tillträde till platsen som övervakas eller inte. Gränsen mellan dessa två typer av platser är dock inte självklar, trots femton års praxis med tidigare lagstiftning. Ta hotell som exempel: ska ett hotells konferensrum och korridorer räknas som platser dit allmänheten har tillträde? Svaret är att det beror på, bland annat på hotellets storlek och om det krävs passerkort för att nå korridorer och konferensrum.

I förarbetena till kameraövervakningslagen sägs att Datainspektionen ska kunna ge vägledning, bland annat i form av allmänna råd. Att klargöra gränserna mellan platser dit allmänheten har, respektive inte har, tillträde kommer att bli en viktig del i detta uppdrag.

Kameraövervakning är dock bara ett av många arbetsområden för Datainspektionen. Myndighetens uppdrag är att verka för att människor skyddas mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Det innebär att vi bland annat granskar hur myndigheter som Försvarsmakten och Polisen hanterar personuppgifter, hur vården utbyter uppgifter om sina patienter, hur inkassobolag hanterar uppgifter om skuldsatta och hur användningen av nya tekniker som gps-positionering, appar och rfid påverkar skyddet av den personliga integriteten. Som nytillträdd generaldirektör är det en spännande utmaning för mig att säkerställa att Datainspektionen fokuserar på rätt områden.

Avslutningsvis kan jag konstatera att även om hoten mot den personliga integriteten förmodligen aldrig har varit så många som nu, så har heller inte debatten om den varit så livlig och uppmärksammad. Det är positivt och betyder att Datainspektionens roll är särskilt viktig, bland annat när det gäller synpunkter på nya författningsförslag.

PS. I somras firade inte bara Orwell födelsedag. Det gjorde även Datainspektionen. Den 1 juli fyllde myndigheten 40 år vilket gör Datainspektionen till världens första och äldsta dataskyddsmyndighet.

Annons
Annons