Delikat balans av frihet och skydd i fokus

Den lika känsliga som svåravvägda balansen mellan yttrandefriheten och rätten till skydd av privatlivet i ljuset av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna behandlades ingående av en namnkunnig panel vid ett seminarium på Rosenbad i Stockholm i början på september.

Seminariet hölls samma vecka som Europadomstolen fyllde 60 år. Den svenska domaren i Strasbourg Helena Jäderblom inledde med en uppskattad redogörelse av senaste nytt i arbetet med konventionens artikel 10 (yttrandefriheten) och artikel 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv).

Justitierådet Göran Lambertz adresserade läget med utgångspunkt från tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) i sitt inledande anförande.

– Att jag håller mig till dem beror inte på att kränkningarna av privatlivet är störst där utan på att skyddet på det området i Sverige är väldigt svagt, sa Lambertz.

Han konstaterade att avvägningen inom det så kallade medieområdet innebär att endast förtal förbjuds – i övrigt förbjuds inga kränkningar av privatlivet.

– På TF- och YGL-området tillåter vi exempelvis ofredande, sexuellt ofredande och brott mot personuppgiftslagen. Även om det handlar om allvarliga kränkningar är de tillåtna därför att TF och YGL tar över.

Han exemplifierade med fyra exempel från den svenska verkligheten, om än något omstuvade, vilka alla torde fällas om de togs upp av domstolen i Strasbourg; bland annat publiceringen av namn på alla som bytt kön under ett år i Sverige.

 Avvägningen som gjorts på TF- och YGL-området är, enligt Lambertz, ingen avvägning utan man lämnar de grundlagsskyddade medierna i fred bortsett från förtal på artikel 8-området.

– Är det moraliskt att vänta på en fällning, under tiden kan ju oskyddade personer drabbas hårt? Det åberopas från medierna att det här klarar vi själva, genom PO-verksamhet och liknande, men detta är något för lagstiftaren anser jag, framhöll Lambertz.

Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, inledde med att konstatera det är lätt att instämma i vad Göran Lambertz sagt.

– Skärningspunkten mellan yttrandefriheten och privatlivet kan uppfattas som en motsättning och att en avvägning mellan dem måste till. Samtidigt hotas de av samma saker: kommersialiseringen/handeln med persondata och något annat gemensamt, det nationella säkerhetsintresset. Bägge innebär intrång i privatlivet och en begränsning i yttrandefriheten, sa Anne Ramberg och nämnde sajter som Ratsit, vilka säljer information på nätet, information som är ett utflöde av vår offentlighetsprincip.

– Är det acceptabelt att kunna hämta information från myndigheter och tillhandahålla på nätet om exempelvis vilka som är intagna på anstalt eller har skyddat boende? undrade Ramberg.

Hon, liksom övriga panelen, var positiv till en kompletterande lagstiftning för att stärka integritetsskyddet.

– Vi bör försöka hitta en lagstiftning som bättre tillvaratar integriteten, som är otrolig svag och borde skärpas. Det blev lite bättre i regeringsformen men är inte tillräckligt, sa Ramberg som delade Lambertz bedömning att Sverige inte skulle klara en prövning i Strasbourg i fallen han nämnde.

Hans-Gunnar Axberger, f.d. JO och pressombudsman, kallade det ett fattigdomsbevis att vi hela tiden måste referera till Europakonventionen i detta sammanhang och efterlyste en nationell diskussion om vad som är ett rimligt svenskt rättighetsskydd.

Han betecknade skyddet som gott ur ett Europaperspektiv i flera avseenden. Yttrandefriheten är väl skyddad och offentlighetsprincipen något att vara stolt över.

– Utgångspunkten är god, samtidigt när det kommer till privatlivet och integritetsskyddet är vi underutvecklade, noterade Axberger.

Han framhöll att det finns ett starkt motstånd mot skydd för privatlivet/integritet i den svenska rättspolitiska debatten; den goda sidan av detta är att det ger bra villkor för massmedierna, den sorgliga är att många riskerar att bli mobbade på nätet. Han förordade en skärpning av integritetsskyddet.

– Men jag är inte helt bekväm i den uppfattningen. Detta rör sig om kommunicerande kärl, man kommer inte åt detta utan att det blir en inskränkning i yttrandefriheten, sa Axberger.

Professorn i civilrätt vid Stockholms universitet Mårten Schultz utnämnde skadeståndsrätten till de mänskliga rättigheternas bästa vän, ty där finns hela apparaten för mjuka avvägningar mellan intressen.

– Jag tror det finns utrymme för att stärka rättighetsskyddet inom civilrätten genom att öppna upp möjligheten att få ideell ersättning genom fördragsbundna tolkningar även mellan privaträttsliga rättsobjekt, det vill säga inte bara när stat och kommun är svarande. Detta är att stärka rättighetsskyddet på ett mjukt sätt i civilrätten, sa Schultz som fick medhåll av panelen för detta.

– Skadeståndsrättsliga sanktioner är tilltalande. Det ska kosta att använda persondata på ett kränkande sätt, sa Anne Ramberg.

Advokat Peter Danowsky anslöt sig till Axbergers uppfattning att i balansen mellan den personliga integriteten och yttrandefrihetsintresset får det senare anses överordnat. Han varnade för en övertro på att rättssystemet kan lösa alla marginella företeelser som ingen gillar och framhöll att inom de etablerade medierna, de grundlagsskyddade medierna i allt väsentligt samt de vilka lever på en kommersiell marknad, pågår ett intensivt etik- och integritetsarbete. Man ser det snarare som en överlevnad att värna dem som skulle kunna utsättas för övergrepp än att utsätta dem för övergrepp.

– Jag vill betona att från mediernas sida, som jag ofta företräder, finns ett starkt och vidgat integritetsarbete med hänsyn till den personliga integriteten. Vi kan inte närma oss detta ifrån marginalföreteelserna. Vi måste göra det utifrån det övergripande yttrandefrihetsintresset, sa Danowsky. 

Per Johansson