Allt starkare myndigheter och svagare redaktioner sätter pressfriheten under tryck

Under rubriken ”Hotet mot pressfriheten” diskuterades villkoren för dagens granskande journalistik vid ett seminarium, i ABF-huset i Stockholm den 27 augusti. Seminariet arrangerades med anledning av att Bertil Torekulls Stora murvelpris delades ut till Mikael Holmström och Nils Funcke.

Bertil Torekull beskrev hur dagens medielandskap förändras rasande snabbt. I spåren av den pågående digitaliseringen har tidningarnas redaktioner försvagats i takt med att de tryckta medierna förlorat mark. Åtskilliga i dag saknar journalister med fördjupade ämneskunskaper samt tid och resurser att bedriva granskande journalistik.

Samtidigt pågår en annan utveckling där myndigheter, inte sällan i samarbete med globala internetföretag, blir allt starkare och skickligare på att kontrollera medierna och läsarna/datoranvändarna.

– Jag ser framför mig hur det vi kallar sanning jagas som en skållad råtta världen runt, sa Bertil Torekull som ansåg att inte bara visselblåsare, som Chelsea Manning och Edward Snowden, utan även journalister kan komma att drabbas även i Sverige.

Enligt Torekull hotas yttrandefriheten inte endast av diktaturer eller av olika säkerhetstjänster i civiliserade länder utan även av medievärldens egna inneboende tekniska mekanismer som styr åt ökad kommersialisering, och åt en marknad som prioriterar yta och lättviktighet före djup och demokratiskt ansvar. Samtidigt som intet ont anande internetanvändare manipuleras, kartläggs och analyseras utan att själva veta om det eller förstå vidden av det.

Torekull konstaterade att de tryckta medierna av oräkneliga belackare betraktas som en långsamt döende dinosaur. Själv tror han att de har en framtid med flera möjligheter; i takt med den digitala utvecklingen gryr det paradoxalt nog en ny morgon för de tryckta medierna. Å ena sidan har vi i dag en sammanlagd yttrandefrihet som vi aldrig har haft i världshistorien.

– Å andra sidan har vi aldrig haft sådana oerhörda möjligheter att kontrollera individerna som vi har nu. Det är inte lika enkelt att kontrollera det tryckta ordet, sa Torekull som menade att i den digitala världen kan vi komma att  börja längta efter skriften igen.

– Det kan en dag visa sig att papperet på något vis åter blir räddningen för det civiliserade budskapet, sa Torekull och tillade:

– Jag vill uttala min djupa oro för att vi, medan den största förändringen av kommunikation sedan det tryckta ordet kom till äger rum, håller på att glida in i en twittervärld av ytlighet och geschäft.

Pinsamt Hemligt
Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet, har vid flera tillfällen avslöjat missförhållanden som myndigheter försökt dölja. Han tecknade en kritisk bild av deras bemötande av journalister.

Han tog upp två händelser, som var för sig visade på samma fenomen när myndigheter vill undgå mediernas granskning genom att på olika sätt missbruka lagstiftningen. Den ena händelsen var när högt uppsatta tjänstemän aktivt försökte mörklägga och förhindra att de så kallade tsunamibanden lämnades ut för att stoppa en granskning av myndigheternas agerande vid katastrofen.

Den andra händelsen var det svenska försvarets bristande beredskap långfredagen 2013 då ryska stridsflygplan ostört från svensk sida kunde genomföra en simulerad attack mot olika mål i Sverige.

I bägge fallen hade myndigheterna samma tillvägagångssätt för att undvika att i efterhand bli granskade, enligt Holmström; de hänvisade till ”rikets säkerhet” för att förhindra och försvåra mediernas granskning.

– I Sverige brukar vi säga att vi har hemligt och kvalificerat hemligt (KH). Här var det en annan hemligstämpel som jag kallar PH, inte KH, utan Pinsamt Hemligt. Den skulle dölja pinsamheter, sa Holmström som anser att i båda fallen användes hemligstämpeln med syftet att skrämma källor från att lämna mer uppgifter om tillståndet i staten.

– Det är oroande att försöken att skrämma källor fortsatt genom jakten på de försvarsbloggar där kritiken mot försvarsledningen och försvarspolitiken är ett återkommande tema, tillade Holmström.

Ren obstruktion ibland
Nils Funcke, journalist och tryckfri­hetsexpert, har återkommande rapporterat om hur politiker och myndig­-

heter försökt dölja misstag och fel de begått. Enligt honom tarvas tre egenskaper för att granskande journalistik ska kunna förverkligas: misstänksamhet, sittfläsk och goda kunskaper om gällande regler.

– Med misstänksamhet menar jag förmågan att ana att något är på tok, att anta att något är på ett visst sätt och att sedan pröva den hypotesen, sa Funcke och fortsatte:

– Sittfläsk behövs för att systematiskt gå igenom källor i form av dokument men också leta reda på personer som vet någonting. Man brukar säga att man ska följa pengarna så hittar man skurken. Men man kan också följa dokumenten för att blottlägga missförhållanden och oegentligheter.

Ett sådant tillfälle var när Funcke år 2006 kunde avslöja att den dåvarande utrikesministern Laila Freivalds och Utrikesdepartementet medverkade till att Sverigedemokraternas tidnings, SD-kuriren, webbplats, som var skyddad enligt grundlagen, hade stängts eftersom redaktionen hade medverkat till att en karikatyr av profeten Muhammed hade publicerats.

När det gäller kunskaperna om tryckfrihetens regelverk hos myndigheter respektive journalister konstaterade Nils Funcke att det inom journalistkåren råder stora kunskapsbrister.

– På den andra sidan, hos myndigheterna, finns inte bara motsvarande okunnighet på många ställen utan där finns också en ovilja att göra rätt. Ibland också en ren obstruktion emot gällande bestämmelser och regler, slog Nils Funcke fast och gav ett exempel från Regeringskansliet där ett antal e-brev avslöjade en mörkläggningsaktion, men han tillade att det kan finnas legitima skäl för att myndigheter ska få sekretessbelägga uppgifter.

Individens skydd
Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare, poängterade att man kan ställa sig frågan vem tryckfriheten är till för:

– Givetvis är medias skyddsbehov stort. Men man kan komma ihåg att år 1766 var det faktiskt den enskildes skydd som man ville värna. Det är viktigt att vi också talar om den enskildes ansvar och skydd i det här sammanhanget.

Ytterst handlar den här balansakten, enligt Anne Ramberg, om å ena sidan ett säkerhetsintresse och å andra sidan yttrande- och tryckfrihet. Ramberg betonade även hur viktiga visselblåsare, som Edward Snowden och Chelsea Manning, är för att värna rättsstatens och demokratins utveckling, även om de begår brott.

Våga tro på den goda staten
Anna Skarhed, justitiekansler, hade en helt annan uppfattning om skälen för myndigheternas agerande än Holmström och Funcke och sa sig tro på den goda staten.

– Jag tycker att vi i Sverige ska våga tro på det goda samhället men vi ska inte vara dumma eller naiva, sa hon och tillade att det är bekymmersamt om journalistiken inte har kraft och ork att ta itu med missförhållanden.

När myndigheter gör fel så handlar det, enligt Skarhed, inte om onda myndigheter som vill hålla allmänheten utanför utan det beror för det mesta på okunskap och att man har ont om tid och resurser och när det till exempel krävs att man ska fatta beslut om utlämnande av allmänna handlingar på extremt kort tid.

 På seminariet diskuterades även det regeringsförslag som innebär att spioneribestämmelserna utvidgas till att även omfatta internationella militärinsatser. Det rådde enighet bland deltagarna om att förslaget är mycket dåligt och skulle innebära inskränkningar av meddelarfriheten där den behövs som bäst. 

Tom Knutson