search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Advokater i mötet mellan två världar

Den offentliga upphandlingen omsätter stora belopp varje år. Med stora ekonomiska värden, snåriga regler och otydlig rättspraxis blir den också ett allt större arbetsområde för advokaterna.

Inom upphandlingen möts två världar och logiker, det offentliga och det privata. Advokaterna spelar en viktig roll för att underlätta mötet. Samtidigt måste advokatbyråerna själva vänja sig vid att granskas och presentera sig i
offentliga upphandlingar.

Det handlar om ett affärsområde med krångliga regler, stora pengar och starka politiska intressen.

Dagens system med två olika upphandlingslagar kom till för knappt tjugo år sedan. I och med att myndigheters, kommuners och landstings inköp formaliserades och reglerades öppnades ett helt nytt rättsområde.

Det är stora värden som står på spel. Varje år handlar statliga myndigheter och företag, kommuner och landsting upp varor, tjänster och byggentreprenader för uppskattningsvis mellan 500 och 600 miljarder kronor, en siffra som motsvarar mer än 15 procent av Sveriges bruttonationalprodukt. Enligt marknadskonsultföretaget Doublecheck uppgår advokatbyråernas arbete åt kommuner och landsting till drygt 300 miljoner kronor. De tre största leverantörerna är Mannheimer Swartling Advokatbyrå, Advokatfirman Lindahl och Setterwalls Advokatbyrå.

Upphandlingarna, där våra skattepengar fördelas till varu- och tjänsteleverantörer, omgärdas av en detaljerad och svåröverskådlig svensk lagstiftning, grundad på EU-direktiv. Över alltihop svävar EU-principer om likabehandling och transparens, och ytterst målet om en öppen och fri europeisk marknad. På senare år har också allt fler beslutsfattare, både inom EU och i Sverige, uttryckt att upphandlingen dessutom ska användas för att uppnå miljömässiga och sociala mål.

Mycket pengar, krångliga regler och starka intressen, så kan upphandlingsområdet något förenklat beskrivas. Och som på alla hårt reglerade områden finns det gott om arbete för advokater.

Advokat Eva-Maj Mühlenbock har sett det nya fältet växa fram och utvecklas från starten.

– Lagen om offentlig upphandling trädde i kraft i Sverige 1994 men skulle egentligen ha trätt i kraft ett år tidigare. Under den tiden så kom jag att arbeta mot upphandlingsdirektiven för en engelsk klient. När det här kom till Sverige då kände jag redan till lagstiftningen på ett sätt som man inte är van vid annars. Då var jag nästan ensam om att jobba med det här. Det var till och med så att det var svårt att hitta duktiga kollegor om vi var jäviga, berättar Mühlenbock.

Advokat Joakim Lavér vittnar om samma sak.

– Jag började på advokatbyrå 1991. Då var detta ett icke-område. Det fanns överhuvudtaget inte, säger han, och fortsätter:

– Det har utvecklats från helt obefintligt, till att i vart fall alla de stora advokatbyråerna har någon eller flera jurister som jobbar med det dagligdags. Upphandling har blivit en disciplin som fullservicebyrån måste ha på sin palett.

 

Omfattningen varierar
Utvecklingen för upphandlingsjuridiken har alltså på knappa tjugo år gått från ingenting till något varje affärsjuridisk byrå måste erbjuda för att kunna kalla sig fullservice. Under denna period har också åtminstone både antalet och värdet av större upphandlingar (så stora att de enligt reglerna måste utannonseras i EU:s databas) ökat i takt med att många kommuner, landsting och statliga myndigheter börjat handla upp verksamheter som de tidigare själva skött, som äldrevård, IT-stöd och kollektivtrafik.

På Joakim Lavérs byrå Hannes Snellman arbetar i dag totalt åtta jurister i konkurrens- och upphandlingsgruppen. På Lindahl, där Eva-Maj Mühlenbock är verksam, sysselsätter EU- och konkurrensrättsgruppen, där upphandlingar ingår, tio jurister i Stockholm, plus minst lika många personer vid byråns andra kontor.

Alla de intervjuade advokaterna företräder både beställare och leverantörer, alltså de myndigheter som handlar upp och de som blir upphandlade. Och omfattningen av uppdragen varierar.

– Ibland när vi jobbar för upphandlande myndigheter och enheter som har väl uppbyggda upphandlingsavdelningar är vi bara bollplank i svåra juridiska frågor. Ibland när myndigheterna kanske är litet mindre utan egen upphandlingsavdelning så hjälper vi dem och leder dem igenom en hel stor upphandling. Då skriver vi kommersiella villkor, förfrågningsunderlag och föreslår utvärderingsmodeller, berättar Anna Ulfsdotter Forssell på Delphi.

I Delphis upphandlingsgrupp, som också rymmer konkurrensrätt och allmän EU-rätt, arbetar 13 jurister. Klienterna på upphandlingsområdet är till ungefär lika delar beställare och leverantörer. 

För klienter som är leverantörer kan en enskild upphandling vara avgörande för hela verksamheten i Sverige under de närmaste åren. Just därför kommer advokaten in på ett tidigt stadium i upphandlingen, säger Anna Ulfsdotter Forssell.

– Då hjälper vi till genom att gå igenom de handlingar som finns i upphandlingen, ställa frågor om det behövs, för att få klargörande, och så hjälper vi till att kvalitetssäkra anbud. Om det är förhandlingar hjälper vi till i dem, säger Ulfsdotter Forssell.

Tyngdpunkten i arbetet, vad advokaterna så att säga får göra mest, varierar lite över tid. Efter införandet av den så kallade tiodagarsfristen i upphandlingar 2002 (se faktaruta på s. 31) uppstod närmast en ”boom” av överprövningar kanske som ett resultat av ett uppdämt behov att testa lagstiftningen i domstol, uppger advokat Peter Forsberg på Hannes Snellman. Han började arbeta på advokatbyrå ungefär vid den tidpunkten, och kom just därför att inrikta sig på offentlig upphandling. På senare år tycker han sig dock ha märkt ett allt större fokus på strategisk rådgivning, där advokaterna kommer in tidigare i processen, och till exempel bistår med utformning av förfrågningsunderlag och utvärderingsmodeller samt frågor som uppkommer under anbudsprocessen.

 

Få bollen över nätet
Att företräda omväxlande köpare och säljare i upphandlingsärenden kräver naturligtvis en del eftertanke för att undvika jäv. Exempelvis kan det vara svårt för en advokatbyrå med ett stort läkemedelsföretag som klient att hjälpa ett landsting med upphandling. Samtidigt ger det fördjupade kunskaper att kunna stå på båda sidorna.

– Om man har den stora bilden, att man arbetar både med upphandlande myndigheter och med leverantörer, så förstår man problematiken på ett mycket bättre sätt, konstaterar Eva-Maj Mühlenbock.

Även Advokatfirman Cederquists konkurrens- och upphandlingsgrupp på nio personer arbetar med både leverantörer och beställare. Men enligt ansvarig partner advokat Carl Bokwall har byrån valt att i huvudsak arbeta med leverantörer och större statliga bolag och myndigheter, eftersom uppdrag för kommuner och landsting skapar allt för många jävssituationer.

Carl Bokwall beskriver sin byrås arbetssätt på upphandlingsområdet.

– Vi arbetar nog med färre kunder än många av våra konkurrenter, och satsar på att bygga relationer med långsiktiga tunga nyckelkunder på leverantörssidan inom specifika branscher. Vårt fokus är att etablera oss som rådgivare åt företag som har en betydande del av sina intäkter från offentliga affärer. Sådana kunder ser upphandlingsrättslig rådgivning som en strategisk resurs vilket är en viktig komponent i att bygga långsiktiga relationer och få en djup och bred förståelse för hur en viss bransch fungerar. Vi undviker alltså att jobba med strökunder som bara vill överpröva upphandlingar, säger Bokwall.

– Ett av våra fokusområden är enskilda större upphandlingsprojekt där vi kan agerar rådgivare åt en anbudsgivare eller åt det allmänna, upphandlingar som driften av Stockholms tunnelbana, driften av S:t Görans sjukhus eller driften av Rakel, det nationella kommunikationssystemet för samverkan om och ledning av samhällets krishanteringförmåga. Affärstänkandet är viktigt i arbetet med offentliga upphandlingar, betonar Carl Bokwall, som fastslår att området har gått från att vara ett nischat rättsområde till att vara mer ett affärsområde.

Men det är affärer med ganska speciella förutsättningar, vilket också ger advokaten en speciell roll.

– Offentlig upphandling handlar i grund och botten om statliga pengar som ska ut i privata fickor till det allmännas fromma. I de affärerna är det två rätt olika kulturer som möts. Mötet förenklas inte alltid av ett rätt rigoröst regelverk som ligger som ett tennisnät mellan parterna. Mitt jobb är att se till att bollen går över nätet, förklarar Bokwall.

 

Liten konkurrens utifrån
Antalet upphandlingar har vuxit under de nitton år som vi haft dagens lagstiftning. De affärsjuridiska byråerna tycks ha satsat på sin upphandlingsverksamhet i motsvarande grad, och i dag märker advokaterna en tuff konkurrens om uppdragen på området.

– De flesta stora byråer har en upphandlingsverksamhet. När myndigheter upphandlar juridiska tjänster, alltså även inom upphandling, brukar det regelmässigt komma in mellan fem och tio anbud. Så det finns absolut konkurrens inom området, fastslår Anna Ulfsdotter Forssell.

Främst är det de stora Stockholmsbaserade advokat­byråerna och de internationella byråer som har kontor i Stockholm som slåss om upphandlingskakan. Vid överprövningar kommer det dock även in en del andra advokater, berättar Joakim Lavér. Det finns också ett antal upphandlingskonsulter utan advokattitel som ger råd och i vissa fall processar.

Däremot är konkurrensen från utländska advokatbyråer i det närmaste obefintlig, trots att upphandlingsjuridiken i många delar är gemensam för EU.

– I de processuella delarna skiljer det sig mycket åt mellan länderna. När det gäller den materiella rådgivningen är det visserligen mycket EU-rätt men trots att lagstiftningen i de materiella delarna bygger på EU-rätt så finns det klara nationella skillnader avseende hur regelverket skall tolkas. Det framkommer inte minst när man biträder klienter som omfattas av det här regelverket och som har verksamheter i många EU-länder, säger Joakim Lavér.

Det är inte ovanligt att de svenska upphandlingsadvokaterna får hjälpa utländska bolag och deras advokater till rätta i den svenska lagstiftningen. På samma sätt samarbetar svenskarna med utländska advokatbyråer när klienter deltar i upphandlingar i andra länder.

 

Svårt att mäta förtroende
En följd av lagen om offentlig upphandling är att advokater som vill arbeta för beställare – stat, kommuner och landsting – också själva måste delta i upphandlingar.

– Det är annorlunda jämfört med att bli konkurrensutsatt på den privata sidan. Den stora skillnaden är att när privata aktörer väljer advokat eller advokatbyrå så handlar det väldigt mycket om förtroende. Priset har naturligtvis betydelse, men i första hand är det förtroendefrågan som är viktig för privata aktörer. Den kommer inte in på samma sätt i en offentlig upphandling. Där blir det mer fråga om pris och kvalitet där kvalitet oftast mäts i erfarenhet och så vidare, säger Joakim Lavér, och fortsätter:

– Tjänster i allmänhet är svårare att köpa än varor som är lättare att mäta och väga. Särskilt svårt blir det att köpa tjänster som bygger på förtroende. Det förhållandet kan vara en bidragande orsak till att upphandling av juridiska tjänster är undantagna från EU-direktivens tillämpning.

Anna Ulfsdotter Forssell är mer positiv till att presentera sig i offentliga upphandlingar.

– Det tar lite tid, men det tar inte mer tid än att sälja mot privat verksamhet. Alla advokater måste ju tänka på att få in nya uppdrag, skriva artiklar, finnas med på olika föreläsningar och konferenser. Så jag skulle vilja säga att det är ett transparent sätt och kanske ibland lite mer rättvist än den privata marknaden som ibland styrs på ett sätt som man inte kan förutsäga, säger hon.

På Cederquist har byrån  valt en mer selektiv policy vad gäller deltagande i offentliga upphandlingar.

– Vi lämnar numera sällan anbud på offentliga upphandlingar om inte upphandlingen omfattar större projekt, berättar Carl Bokwall.

 

Två sidor av myntet
Upphandlingsjuridiken tycks vara en stadig källa till uppdrag för advokatbyråerna, även om de känner av en viss konkurrens. Däremot är området knappast omgivet av glamour och spänning så som transaktionsjuridik eller processer.

Flera av de intervjuade advokaterna vittnar om att de själva tänkte på upphandling som tråkigt. Men det var innan de började arbeta med området.

– Det är rolig, dynamisk juridik. Det är mycket rättsfall, svårtillämpat, vilket gör det till en utmaning. Sedan får man jobba med stora viktiga samhällsprojekt. Det är också kul att man får läsa i tidningen om sådant man jobbat med, säger Joakim Lavér. 

Hans kollega Peter Forsberg vill lyfta fram det affärsmässiga i arbetet.

– Om man ser lite bakom juridiken kan man bidra till att göra en bra affär eller bra upphandling. Oavsett vilken sida man sitter på, säger han.

Även Anna Ulfsdotter Forssell uppskattar dynamiken på området, i form av nya direktiv och många mål. Hon trivs också med att arbeta nära myndigheternas och företagens verksamhet.

Dessutom känner hon att hennes arbete gör nytta.

– Vi vill ha bra upphandlingar som ger valuta för skattepengarna. I grund och botten är det ett gott syfte. Plus att jag naturligtvis är för en tanke om konkurrens och att man ska konkurrensutsätta alla kontrakt och att konkurrens är bra, sammanfattar hon.

Just dynamiskt är ett ord som återkommer när upphandlingsadvokaterna beskriver sitt arbete. Dynamiken skänker spänning och skapar utmaningar i arbetet. Den andra sidan av myntet är att det många gånger kan vara svårt för såväl advokater som klienterna att förutsäga hur en upphandling eller en överprövning ska gå.

– Lagstiftningen har ändrats väldigt många gånger under den tid den har varit i kraft, och vi får nya direktiv inom en snar framtid. Det är en föränderlighet som gör att det blir väldigt jobbigt för landets upphandlande myndigheter och enheter att upphandla korrekt hur goda föresatser de än har, eftersom regelverket förändras. I takt med det så får du osäkra domare. Vi har en spretig praxis fortfarande, konstaterar Eva-Maj Mühlenbock.

Joakim Lavér beskriver regelverket som snårigt.

– Man måste nästan vara specialiserad på området för att kunna klura ut vad som faktiskt gäller. Det går inte riktigt att läsa direktiven eller lagtexten och förstå. Det är en brist, tycker jag. Den bristande transparensen gör det svårt för framför allt mindre aktörer. Lagstiftningen  är inte någon jättebra produkt, säger han.

 

Vill se dramatiskt grepp
Joakim Lavér är inte ensam om att se problem i lagstiftningen kring upphandling. I Upphandlingsutredningens slutbetänkande Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling skriver utredaren Anders Wijkman i sammanfattningen:

”Lagstiftningen och dess tillämpning upplevs som både krånglig och oflexibel samt emellanåt även otydlig. Myndigheternas begränsade möjligheter till förhandling upplevs ofta stå i vägen för den goda affären. Hur långtgående miljökrav och sociala krav som får ställas, inte minst i förhållande till EU-lagstiftningen, omgärdas också av frågetecken. Vidare råder oklarheter i vilken mån som enskildas särskilda behov och val kan beaktas.”

Krångligheten, som även andra advokater vittnar om, påverkar olika myndigheter och leverantörer olika, beroende på vilka egna resurser de har.

– Om man tar ett exempel som Sveriges landsting eller Trafikverket så har de egna jurister och kanske egna upphandlingsexperter och upphandlingsavdelningar. Men en liten kommun som ska följa precis samma regelverk, de kanske i bästa fall har någon som har ansvaret för det här. Så det ser väldigt olika ut. Alla ska tillämpa regelverket men har väldigt olika förutsättningar, summerar Joakim Lavér.

Carl Bokwall tycker att myndigheterna ibland är lite för rädda för regelverket kring upphandling.

– Den upphandlande myndigheten är ibland oroligare för regelverket än de borde behöva vara. Det hämmar och skrämmer lite. Det finns stora möjligheter till dialog i upphandlingsförfarandet men myndigheterna är väl försiktiga när det gäller att utnyttja det fullt ut för att få en bättre leverans. Men i många fall tillåter inte förfarandet förhandling utan man får bara gå på det skriftliga och då blir inte upphandlingen bättre än de krav som har ställts, säger han.

Utredaren Anders Wijkman föreslår i sitt betänkande en rad olika åtgärder för att förenkla för och vägleda aktörerna i upphandling. Bland annat vill han höja gränsen för direktupphandling, alltså då den upphandlande myndigheten inte behöver ta in anbud i en viss form, betydligt.

Eva-Maj Mühlenbock vill gå längre än så. Hon påpekar att EU-direktiven bara omfattar upphandlingar över tröskelvärdena och att många andra medlemsländer valt att ha andra regler för mindre upphandlingar.

– Jag skulle personligen önska att man tog ett dramatiskt grepp och lyfte bort alla upphandlingar under tröskelvärdet och där bara tillämpade de EU-rättsliga principerna, inte att man ägnar sig åt den här detaljstyrningen, säger hon. Samtidigt tillägger hon att det nog inte är genomförbart idag efter 20 års anpassning till LOU, säger hon.

Eva-Maj Mühlenbock anser att dagens regler lett till en mängd överprövningar omkring ganska små värden, något som kostar mycket pengar. 

 

Spretig praxis
Ungefär sju procent av de genomförda upphandlingarna överprövas i dag i domstol. Om det är många prövningar eller inte är svårt att säga. Statistiken visar dock att antalet överprövningar har ökat något genom åren. Andelen överprövade upphandlingar varierar ganska betydligt mellan olika sektorer. Inom bland annat livsmedels- och IT-sektorn är det betydligt vanligare med överprövning än i många andra sektorer.

Överprövningen görs i de allmänna förvaltningsdom­stolarna, alltså förvaltningsrätter, kammarrätter och ytterst Högsta förvaltningsdomstolen.

Anna Ulfsdotter Forssell är på det hela taget nöjd med förvaltningsdomstolarnas hantering av upphandlingsmålen.

– Jag tycker att domstolarna gör ett väldigt gott arbete, och jag märker att det blir allt fler domare som vill döma i dessa mål för att de är intresserade just av upphandlingsrätten. Om man backar tio–tolv år i tiden så var upphandlingsmålen något som det verkade som att domarna fick på sitt bord och inte riktigt visste vad de skulle göra med. Men nu har vi en stor mängd domare som tycker att detta är spännande och det kanske är därför de söker sig till allmän förvaltningsdom­stol, säger hon.

Andra advokater talar dock om domstolarnas bedömningar som ett stort osäkerhetsmoment för både upphandlare och leverantörer. Många förvaltningsrättsdomare har fortfarande för dåliga kunskaper om upphandlingsrätten, och kammarrätternas praxis beskrivs som spretig och svårtolkad.

– När rättsområdet är så dynamiskt och i vissa fall svårtolkat är det ibland svårt att ge konkret rådgivning. Det förekommer även att domstolarna gör olika tolkningar av vad som krävs för att ett visst krav skall vara uppfyllt och det kan därför vara svårt att förutse hur en domstol kommer att döma i det enskilda fallet. Det kan vara väldigt svårt att hantera, fastslår Joakim Lavér.

Både han och Eva-Maj Mühlenbock efterlyser också fler avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen.

– Två procent av alla överklaganden till HFD beviljas prövningstillstånd. Mot bakgrund av att man har en spretig kammarrättspraxis inom flera viktiga upphandlingsområden , så kan jag tycka att det vore viktigt att HFD tog upp och avgjorde fler mål . Dessutom är det anmärkningsvärt att så få mål hänskjuts från Sverige till EU-domstolen. Jag tror inte att vi har haft något, säger Joakim Lavér.

Peter Forsberg efterlyser fler muntliga förhandlingar i upphandlingsmålen. Det är idag möjligt att få en muntlig förhandling, men detta är något som domstolarna sällan beviljar.

– Jag har haft flera fall där jag tyckt att vissa frågor kunnat åskådliggöras bättre vid en muntlig förhandling. Man kan till exempel tydligare åskådliggöra hur en utvärderingsmodell kan slå i vissa fall. Men jag upplever att domstolarna är väldigt obenägna att hålla muntlig förhandling i upphandlingsmål, sammanfattar Forsberg.

 

Svår domstolsuppgift
Anders Wijkman lyfter i sin utredning fram de problem han anser att överprövningarna leder till, nämligen ”förseningar och fördyringar samt, inte sällan, till svårigheter att tillhandahålla viktig offentlig service”. För att komma till rätta med dem vill han bland annat centralisera överprövningarna till tre förvaltningsrätter och tillåta tillfällig direktupphandling när en upphandling överprövas.

Kanske kan en specialisering och centralisering av dömandet höja kvaliteten, tror Joakim Lavér. Anna Ulfsdotter Forssell, däremot, vill behålla överprövningarna vid alla landets tolv förvaltningsrätter, utifrån principen att dömandet ska göras nära människor och företag.

Enligt Carl Bokwall ligger dock problemen delvis på en annan nivå.

– Jag tror att det kan vara svårt för förvaltningsdomstolarna att hantera mål med stora kommersiella inslag och samhällsintressen och tvingas bedöma hur samhällsviktiga leveranser och stora ekonomiska värden ska fördelas. Vi har några grundläggande principer som är centrala i nittionio procent av fallen. Den typen av principbedömningar kan vara svåra att göra i många överprövningsfall, menar Bokwall, som tror att en centralisering av dömandet kan öka förutsättningarna att göra sådana bedömningar.

Men överprövningsprocesser tvingas även dras med en annan svårhanterlig brist, enligt Carl Bokwall.

– Det saknas anpassade processregler. I LOU finns det få processregler utan processuella frågor bedöms enligt både förvaltningsprocesslagen och rättegångsbalkens civilprocessregler vilket skapar en onödig osäkerhet, säger han.

 

Politiskt projekt
Reglerna om offentlig upphandling kom från början till framför allt för att säkra den fria konkurrensen och den fria rörligheten inom EU. Gemensamma regler skulle helt enkelt garantera att inte offentliga aktörer i ett land gynnade företag från det egna landet framför andra EU-företag. På köpet fick man också en slags garanti för att skattepengarna användes effektivt.

Från att ursprungligen ha varit en viktig del av det europeiska frihandelsprojektet har man med tiden kommit att knyta förhoppningar till upphandlingens möjligheter att nå även andra mål. Tanken är att de skattepengar som upphandlingen omsätter också ska användas till att styra företag i önskad riktning, miljömässigt eller socialt.

Önskan om att i ökad utsträckning använda upphandling för att påverka ansvarstagande för miljön och sociala hänsyn, som anställdas löner eller arbetsvillkor, märks tydligt i EU-kommissionens förslag till nytt upphandlingsdirektiv, liksom i den svenske utredaren Anders Wijkmans betänkande. Wijkman använder begreppet ”den goda affären” för att beskriva upphandling som är såväl kostnadseffektiv med skattemedlen som miljömässigt och socialt hållbar, och föreslår en rad reformer för att underlätta sådana goda affärer.

Redan i dag kan upphandlande myndigheter ställa krav utifrån andra parametrar än pris och kvalitet. Vilka faktorer man prioriterar är delvis en politisk fråga, där valfrihet för användarna, miljöhänsyn och sociala hänsyn vägs och mäts och ibland värderas olika högt.

Förutom att den politiska viljan kan göra att olika hänsyn slår igenom finns det också, enligt både Wijkmans utredning och advokaterna, en stor osäkerhet om vilka krav man egentligen får ställa, och hur man gör det. I den osäkerheten kan advokaterna spela en roll för att hitta lösningar, och därmed testa gränserna för reglerna, påpekar Joakim Lavér.

– I vissa fall kan det vara så att det finns politiska krav på en verksamhet, där politikerna vill driva en linje och att den ska testas. Det kan vara allt från arbetsrättsliga krav eller att man vill införa kundvalssystem inom ett visst område, där det är tveksam om man får göra det eller inte. Då får man förklara att ”det kanske går om vi gör såhär”, säger han.

 

Slåss med näbbar och klor
Miljö, valfrihet och sociala hänsyn tycks vara faktorer som kommer starkt inom åtminstone den politiska retoriken kring upphandling. Men vilka trender ser advokaterna i övrigt inför framtiden?

En tendens är att upphandlingarna blir allt större. Flera upphandlare, till exempel alla Sveriges landsting, går samman för att pressa priset på en vara eller tjänst (se faktaruta om upphandlingen av HPV-vaccin).

– Fler och fler branscher och sektorer tenderar att samordna sig i upphandlingar. Då blir förstås också kontraktsvärden större och större, och kontrakten allt viktigare för leverantörerna, säger Peter Forsberg.

Även Carl Bokwall nämner de stora, samordnade upphandlingarna exempelvis av IT-system inom statliga myndigheter, som kan ha negativa effekter i form av allt fler överprövningar.

– Dessa avtal är extremt viktiga för leverantörerna. Får de inte ramavtalet innebär det ett intäktsproblem fyra år fram i tiden. Utifrån det kan man fundera på hur klokt det är att centralisera det ur ett överprövningsperspektiv, säger han, och fortsätter:

– Det är klart att det finns en effektivisering i att  göra centrala IT-upphandlingar för staten. Men då kanske man får leva med att leverantörssidan slåss med näbbar och klor när kontrakten är så stora och kommer ut med fyra års mellanrum.

Carl Bokwall tror i övrigt, liksom de andra intervjuade advokaterna, på en växande marknad för upphandlingsjuridiska tjänster.

– Större och mer komplicerade projekt kommer att komma ut i takt med att staten och alla andra blir mer varma i kläderna och ser vinsten med exempelvis offentlig–privat-samverkan, hävdar han.

En växande upphandling, och säkert också stort massmedialt intresse för vissa upphandlingar, har gjort att allt fler blivande jurister upptäckt området upphandlingsjuridik.

– Jag märker också att många studenter på juristutbildningarna är intresserade. Det finns ju specialkurser i offentlig upphandling nu, det fanns inte när jag pluggade, och kurserna är väldigt populära. De som går där får väl i princip jobb allihop om de är duktiga och dugliga i övrigt, säger Anna Ulfsdotter Forssell. 

Källor

•  Advokatsamfundets remissvar på SOU 2013:12 den 12 juni 2013

•  Eriksson, Per: Kammarrätten prövar inte hpv-upphandling, Upphandling24, 21 december 2011

•  Eriksson, Per: Vaccinupphandling behöver inte göras om, Upphandling24, 25 november 2011

•  Eriksson, Per: Allt för lång avtalstid stoppar landstingens vaccininköp, Upphandling24, 25 mars 2011

•  Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling (SOU 2013:12)

•  Högsta domstolens dom, mål nr T 3576-11, 18 juli 2013

•  Konkurrensverket, Rapport 2011:1, Siffror och fakta om offentlig upphandling

•  På jakt efter den goda affären – analys och erfarenheter av den offentliga upphandlingen (SOU 2011:73)

•  Regeringskansliet, Faktapromemoria 2011/12:FPM90, Nya direktiv på upphandlingsområdet

•  SvD Näringsliv (osignerad artikal): Splittringen drar ut på skärgårdskriget, 27 augusti 2013

•  Ullberg, Erika m.fl.: Skärgårdstrafiken är hotad, SvD Opinion, 6 augusti 2013

•  www.upphandlingsstod.se

Annons
Annons