search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

H-G Axberger: ”Myndighetskulturen inger oro”

Hans-Gunnar Axberger är en av Sveriges främsta uttolkare och kännare av yttrandefrihetsgrundlagarna. När det gäller meddelarfriheten och skyddet för uppgiftslämnare ser han inget påtagligt behov av ändringar i själva bestämmelserna.

Det som främst inger mig oro är myndighetskulturen. Det räcker inte med goda och tydliga lagar. Tjänstemännen på myndigheterna måste inte bara kunna och följa dem utan också inse och känna att de är viktiga, förklarar han.

Efter fem år och närmare 7 000 beslut lämnar han i vår uppdraget som en av riksdagens justitieombudsmän (JO).

Under sina år som JO har han bara i mindre omfattning fått direkt användning för sina specialkunskaper inom yttrandefrihetsområdet som också var ämnet för hans doktorsavhandling. Besluten kan han räkna på ena handens fingrar. Inte heller de andra ombudsmännen har särskilt många sådana ärenden.

– Så har det inte sett ut historiskt. JO har som riksdagens extraordinära tillsynsorgan varit drivande när det gäller rättsbildningen. Fall som gällt repressalier mot uppgiftslämnare och efterforskning av källor som JO prövat har lett till lagändringar som stärkt yttrandefriheten. Det gäller också och i än högre grad regleringen av öppenheten, offentlighetsprincipen, förklarar han. Men där har JO fortfarande många ärenden och beslut.

Flod av anmälningsärenden

I början av 1970-talet och under 1980-talet flyttade prövningen av ärenden som gällde meddelarfriheten, efterforskningsförbudet, tystnadsplikten och repressalieförbudet från JO till Justitiekanslern (JK).

– JK blev mer offensiv och gick från en repressiv till en yttrandefrihetsvänlig inställning. Det gällde till exempel den stränga synen på brott mot efterforskningsförbudet som bland andra Johan Hirschfeldt visade under sin tid som JK. Ett annat exempel är Göran Lambertz som såg till att straffen skärptes för repressalier som vidtas mot anställda som använt sin yttrandefrihet.

JO:s arbete har enligt Hans-Gunnar Axberger mer eller mindre dränkts i den stora floden av anmälningsärenden. Funktionen som riktkarl för myndigheterna och att vara drivande i rättsutvecklingen har JO numera svårt att upprätthålla. Det blir många påpekanden om mindre, formella fel och färre utredningar kring viktiga principer.

Ett och annat fall som berört meddelares rättigheter och skydd har Hans-Gunnar Axberger under sin JO-tid trots allt haft. Han nämner ett som gällde Migrationsverket.

– En enhetschef fick i praktiken sparken på grund av att han på sin blogg uttryckt politiska värderingar som myndigheten ansåg påverkade allmänhetens och enskildas förtroende för myndigheten på ett negativt sätt.

I sitt beslut säger Hans-Gunnar Axberger att visserligen kan man inte kategoriskt säga att det en tjänsteman uttrycker i egenskap av privatperson inte påverkar myndighetens arbete och förtroende. Men denna intressekonflikt får inte lösas på ett sätt som innebär att den enskildes yttrandefrihet inskränks.

– Åtgärden får inte gå längre än nödvändigt och det ansåg jag att den gjorde i detta fall. Det fanns ingen kritik mot tjänstemannens sätt att sköta sitt arbete, och hans politiska ställningstaganden innebar inte att han i sin tjänst åsidosatt kravet på opartiskhet, säger Hans-Gunnar Axberger.

JO kritiserade Migrationsverkets beslut och enhetschefen fick så småningom tillbaka jobbet.

Kritik mot policydokument

Det finns snart sagt inte en myndighet som inte håller sig med en informationspolicy. Dokumenten innehåller ofta råd och riktlinjer till de anställda vad gäller deras kontakter med massmedierna.

– Alla sådana regelsamlingar måste inte bara skrivas i grundlagens anda utan också uttryckligen beskriva de rättigheter alla anställda vid myndigheten har, säger Hans-Gunnar Axberger.

Även när syftet är det mest vällovliga är det lätt att det blir fel.

– Stockholms stad sammanfattade ett antal råd till sina anställda på ett visitkort. Korta och kärnfulla råd som till exempel att aldrig bli upprörd och alltid vara ärlig. Men där fanns också råd som gick för långt och inskränkte de anställdas rättigheter.

I beslutet kritiserar Hans-Gunnar Axberger anvisningen på visitkortet att ”Aldrig vid mediekontakter … diskutera sekretessbelagd information”.

– Det kan uppfattas som att myndigheten avråder sina anställda från att utnyttja sin meddelarfrihet. Därför strider anvisningen mot rätten att tjänstemän kan lämna ut även sekretessbelagda uppgifter. Det är en central del av hela lagstiftningen som är noga övervägd av lagstiftaren, förklarar han och trycker på kravet att råd och regler måste vara tydliga även om de är kortfattade.

I sitt beslut refererar Hans-Gunnar Axberger till tidigare JO-beslut i liknande ärenden. Där har JO mycket starkt kritiserat formuleringar i policydokument som att alla anställda måste anmäla kontakter de haft med medierna till sina chefer samt skrivningar som förbjuder förtroliga samtal med journalister. Det är råd som direkt står i strid med lagstiftningen.

Problem med entreprenad

Även om han inte ser några direkta behov av ändring i själva bestämmelserna finns ett problem med deras räckvidd.

– Förbudet mot efterforskning och repressalier gäller inte inom den privata sektorn. Där väger kravet på lojalitet mot arbetsgivaren tungt. Men det blir ett problem när allt fler uppgifter som tidigare utförts av myndigheterna nu finansieras med offentliga medel men utförs av privatägda företag. De som tidigare haft skydd som meddelare enligt grundlagen förlorar det när verksamheten övergår i privat regi, förklarar Hans-Gunnar Axberger.

Att bevara meddelarskyddet för anställda när verksamheten läggs ut på entreprenad har utretts vid flera tillfällen.

– Det finns ingen enkel lösning. Samtidigt kan man säga att även den allmänna yttrandefriheten enligt regeringsformen ger ett visst skydd för privatanställda. Vid avvägningen mellan yttrandefrihetsintresset och lojalitetsplikten har Arbetsdomstolen i många fall dömt till yttrandefrihetens fördel när till exempel någon blivit avskedad för att ha uttalat sig i medierna.

Den allmänna rätten att slå larm – att vara en whistle-blower – ska inte underskattas menar Hans-Gunnar Axberger som nu närmast ska slutföra en statlig utredning som berör den fria åsiktsbildningen, nämligen utformningen av det framtida presstödet.

Annons
Annons
Annons