search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Bestämmelserna: Meddelarfrihet och ensamansvar

Meddelarfriheten ger alla rätt att lämna uppgifter för offentliggörande i medier som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagarna utan att kunna straffas för det.

Det straffrättsliga ansvaret för innehållet kan bara utkrävas av en person. Detta ensamansvar finns reglerat i detalj i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). När det gäller periodiska skrifter är det i första hand utgivaren som bär det straffrättsliga ansvaret.

Meddelarfriheten gäller enskilda fysiska personer men inte myndigheter som till exempel informerar om sin verksamhet.

Mottagarkretsen

En förutsättning för att meddelarfriheten ska gälla är att uppgifterna lämnas med syfte att de ska nå offentligheten och att de lämnas till vissa angivna mottagare.

Mottagarkretsen omfattar bland andra utgivare, författare, redaktioner, nyhetsbyråer och företag som till exempel framställer tekniska upptagningar.

Man kan uttrycka det som att mottagarkretsen omfattar alla som på ett mer direkt sätt har möjlighet att publicera uppgifterna i ett medium som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarna.

Efterforskningsförbud

Meddelares rätt att vara anonym skyddas bland annat genom förbudet för myndigheter och andra allmänna organ att uppsåtligen efterforska vem som meddelat en uppgift. Förbudet gäller även i de fall uppgiften skyddas av sekretess om utlämnandet sker muntligen.

Stadgandet gäller alltså inte privata företag eller enskilda. Det innebär att där en myndighet inte får efterforska vem som ”läckt” får till exempel en journalist göra det. Det är givetvis förbjudet för myndigheter att anlita någon för att bedriva efterforskning.

Repressalieförbud

I såväl TF som YGL finns ett lagfäst förbud för myndigheter och andra allmänna organ att vidta repressalier mot den som använt sin yttrandefrihet. Reglerna har skärpts under senare år och innebär inte bara ett förbud att avskeda en person utan även andra bestraffningar som till exempel att hindra en persons löneutveckling eller utfärda skriftliga varningar.

Tystnadsplikt

Tystnadsplikt gäller för den som mottagit uppgifterna. Det innebär att en journalist som fått uppgifterna inte har rätt att utan medgivande från meddelaren ens tala om för sin utgivare vem som är uppgiftslämnaren. Om andra på en redaktion, till exempel en fotograf eller en vaktmästare, av någon anledning får vetskap om vem en uppgiftslämnare är gäller tystnadsplikten även för dem.

Det räcker med att den som omfattas av tystnadsplikten varit ovarsam för att straff ska kunna utmätas.

Brott som bryter meddelarskyddet

Såväl tystnadsplikten som efterforskningsförbudet bryts under vissa förutsättningar.

I TF anges de så kallade meddelarbrotten i 7 kap. Det gäller till exempel spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Av bestämmelserna framgår att det är straffbart om en myndighetstjänsteman medvetet lämnar ut dokument som innehåller sekretesskyddade uppgifter eller uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt som gäller enligt lag, främst offentlighets- och sekretesslagen (OSL).

Den tystnadsplikt som gäller för mottagarkretsen kan bara hävas om meddelaren medger det. Därutöver kan en domstol om det anses av ”synnerlig vikt” ålägga till exempel en reporter att berätta vem som lämnat en uppgift.

Definitionen av myndigheter och andra allmänna organ

Förbudet för efterforskning och repressalier gäller endast myndigheter och andra allmänna organ.

Till myndigheter räknas till exempel kommuner och landsting samt en rad organ som står under regeringen, till exempel polisen. För statliga bolag gäller inte offentlighetsprincipen och deras anställda omfattas inte av meddelarskyddet.

För bolag där en kommun eller landsting har ett rättsligt bestämmande inflytande gäller sedan 1995 offentlighetsprincipen och sedan 2005 meddelarfrihet.

Särskilt om privata företag som drivs med skattemedel

Under 2000-talet har det blivit allt vanligare att offentligt finansierad verksamhet lagts ut på entreprenad och drivs i privat regi. Därmed faller offentlighetsinsynen och meddelarskyddet bort trots att verksamheten finansieras med allmänna medel, omkring 100 miljarder kronor per år. Enligt SCB och Konjunkturinstitutet rör det sig om omkring 200 000 anställda som därmed inte omfattas av meddelarskydd. Regeringen har tillsatt en utredning för att utreda förutsättningarna för att ge dessa samma skydd som övriga offentligt anställda.

Den allmänna yttrandefriheten

I regeringsformen finns en allmän yttrandefrihet och informationsrätt upptagen bland de positiva rättigheterna. Bestämmelserna utgör ett visst skydd för privatanställda genom att en arbetsgivare inte får vidta åtgärder mot anställda som anses gå för långt och inte står i proportion till den anställdas brott mot lojalitetsplikten.

Annons
Annons
Annons