search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Rakel: Martin Ingvar redde ut begrepp och lockade till skratt

Professor Martin Ingvar talade under rubriken: ”Besluten i min hjärna eller varför jag inte gör som jag säger”. 

Martin Ingvar är professor och läkare. Hans forskning sedan 30 år rör hjärnans funktion vid hälsa och sjukdom. Självupplevd hälsa, stress och inlärning är hans huvudsakliga intressen. Martin Ingvar har skrivit ett halvdussin böcker i populärvetenskap och är en stark röst för forskningens betydelse för samhällsutvecklingen.

Modern lagstiftning bygger på att människan betraktas som en medveten och moraliskt kapabel individ. Föreläsningens tema var en problematisering kring detta. Baserat på modern beteende- och neurokognitiv vetenskap går det att visa att även komplexa beslut påverkas av enkla grundläggande automatiska mekanismer. Det blir ett särskilt problem i rättstillämpningen när gränsen för normalitet är oklar mellan hälsa och sjukdom, när beteendeuttryck blir olika på grund av kulturell bakgrund och när människor är så olika som individer.


Martin Ingvar redde ut och problematiserade runt olika mänskliga egenskaper och begrepp, och hur både arv och miljö påverkar människan. Han utförde en rad underfundiga och humoristiska experiment tillsammans med deltagarna på Rakelseminariet som med stor tydlighet visade att våra inbyggda ”beräkningsmodeller” för att tolka omvärlden kan spela oss spratt.

Enligt Martin Ingvar börjar forskarna förstå vissa grundläggande mänskliga mekanismer. De hittar samma kulturella fenomen i olika kulturer över hela världen. Många mänskliga egenskaper som till exempel generositet och empati befordrar överlevnad i form av gruppsamverkan, konstaterade Martin Ingvar.

– Jantelagen är inte någon norsk eller svensk uppfinning utan det är en biologisk uppfinning som är ganska bra. Det är ett sätt att upprätthålla gruppens gemensamma norm för den gemensamma styrkan kontra egennyttan, kommenterade han.

Martin Ingvar problematiserade särskilt runt begreppet medvetandet, vår känsla av hur omvärlden ser ut. Ett problem med begreppet är att termen är dåligt definierad. Jämför medvetandet hos ett nyfött barn, med en person med hjärnskada eller en person som sover eller en person som är psykotisk.

– Om man ska använda medvetande som grund för att utkräva ansvar för sina handlingar så blir det bekymmersamt, sa Martin Ingvar som menade att finns en rad tillstånd då man gör saker men inte riktigt kan ta ansvar för sina handlingar.

Medvetandet som omvärldsmodell är imperfekt, konstaterade Martin Ingvar som menade att det är det som gör oss människor så spännande. Slutsatsen är enkel: Medvetandet som vi har är bra men inte perfekt.

Varför har vi då ett medvetande?

– Jo, för det är ett effektivt sätt för social samverkan. Det är ett effektivt sätt för att förstå omvärlden. Vi lägger ihop en bild av omvärlden och vi kan beräkna saker och ting effektivt, sa Martin Ingvar som tillade att medvetandet innehåller approximationer om vad saker och ting är; ibland har vi rätt, ibland har vi inte helt rätt.

På en fråga från Anne Ramberg om hur politiskt opportuna Martin Ingvars uppfattningar är svarade han:

– Det är okontroversiellt att vi är både arv och miljö. Det är klart att om man inte förstår att människor är olika, av till exempel biologiska orsaker, så kommer man inte heller att kunna skapa vare sig rättssystem, skolsystem eller hälsosystem som är rimligt fördelningsmässigt okej. Utan då skapar man konstiga politiska lösningar som i längden på något sätt förstärker det sociala arvets inflytande. Mest tydligt är detta i dag på skolans område. Nästa område där det lär bli tydligt är hälsosystemet.
Annons
Annons