search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Straffprocessutredningen föreslår: Åtalade kan få rätt till advokatrådgivning

Straffprocessutredningens förslag konsoliderar den utveckling som har skett och anpassar rättegångsbalkens regler till att verkligheten är annorlunda än 1948. För brottmålsadvokater innebär förslagen stora nyheter.

Utredningen lägger fram en rad förslag till reformer av straffprocessen. Här behandlas några av de mer centrala.


De föreslagna ändringarna ska ge parterna större inflytande över hur målen handläggs.

Rättens aktörer – domaren, åklagaren, den tilltalade och målsäganden – får tydligare roller i processen. Det innebär en förskjutning från domaren till åklagaren.

– Åklagaren ska ange ramen för processen ännu tydligare, förklarade Stefan Strömberg.

Domstolen ska inte utreda målet, utan ta ställning till åklagarens påståenden. Domaren ska inte agera självmant för att utredningen i skuldfrågan ska bli fullständig. Men domstolen ska ha kvar det slutliga ansvaret för att det finns tillräckligt underlag för att bedöma påföljdsfrågan.

Domstolen ska inte kunna döma till en strängare påföljd än vad åklagaren har yrkat. Åklagaren ska alltid ange i åtalet vilken påföljd som yrkas. Påföljdsyrkandet kan ändras i tingsrätten om det finns skäl för det. Åklagarens slutliga yrkande begränsar domstolens påföljdsval. I hovrätten och Högsta domstolen ska åklagaren som huvudregel inte kunna ändra sitt påföljdsyrkande i skärpande riktning.

– Målsägandens rätt att biträda åtalet tas bort, berättade Stefan Strömberg.

Åklagaren ansvarar ensam för talan om straffansvar. Målsäganden ska kunna föra talan om ansvar om åklagaren inte väcker åtal, lägger ned åtalet eller inte överklagar när åtalet har ogillats.

Den tilltalade får rätt till kostnadsfri rådgivning av advokat under högst två timmar, om åklagaren yrkar på en strängare påföljd än böter. Rådgivningen påverkar inte bestämmelserna om offentlig försvarare. Den tilltalade får själv välja advokat, och advokaten får ersättning av den domstol som prövar åtalet. Den misstänkte ska underrättas om rådgivningsmöjligheten redan under förundersökningen.

Målen i tingsrätten ska kunna handläggas på olika sätt beroende på hur ingripande påföljd åklagaren yrkar och vilken inställning den tilltalade har till åtalet:

1. I mål där åklagaren yrkar att påföljden ska bli böter ska åklagaren som huvudregel utfärda strafföreläggande.

2. Mål där åklagaren yrkar högst sex månaders fängelse ska kunna avgöras i ett särskilt förfarande utan huvudförhandling om den tilltalade erkänner, godtar samtliga yrkanden i samband med åtalet och samtycker till att målet avgörs på det sättet.

3. Mål där åklagaren yrkar fängelse i mer än sex månader eller vissa andra påföljder och mål där den tilltalade är under 18 år ska alltid avgöras efter huvudförhandling.

I alla mål där åklagaren inte har utfärdat strafföreläggande ska åklagaren väcka åtal genom att ge in åtalet till rätten. Åklagaren ska samtidigt skicka eller lämna åtalet till den tilltalade och förelägga den tilltalade att svara på åtalet och de yrkanden som framställs. Den tilltalade ska uppmanas att svara till rätten senast vid en viss tidpunkt. De brottmål där åklagaren väcker åtal ska alltså inte längre inledas genom att domstolen utfärdar stämning.

Syftet med att förelägga den tilltalade att svara på åtalet är att klargöra den tilltalades ståndpunkter på ett tidigt stadium och att undersöka om målet kan hanteras på ett förenklat sätt.

Möjligheterna blir större att avgöra ett mål när den tilltalade inte kommit till huvudförhandlingen trots att han eller hon är delgiven.

Tingsrätten ska kunna avgöra fler mål vid huvudförhandling med bara en juristdomare. Det ska gälla de mål som enligt förslaget kan avgöras i den tilltalades utevaro.

Kravet på prövningstillstånd i hovrätten utvidgas till alla brottmål. Åklagarens möjlighet att justera åtalet i hovrätten och Högsta domstolen begränsas.

Utredningen föreslår att målsägandebiträdets förordnade ska upphöra när tiden för att överklaga tingsrättens dom har löpt ut. Om målsäganden begär det eller om det annars finns anledning till det ska det ske en förnyad prövning av om målsägandebiträde ska förordnas i högre rätt. Utredningen föreslår att en stödperson som följer med en målsägande till en rättegång ska kunna få ersättning av allmänna medel.

För att förbättra förberedelsen i brottmål föreslår utredningen att en huvudregel införs om att ett förberedande sammanträde ska hållas i omfattande mål. En möjlighet införs att hålla förberedande sammanträden efter att förundersökningen har slutdelgivits men innan åtalet väcks. Nya bestämmelser klargör att förberedelse även kan ske genom skriftväxling eller på annat sätt.

Tingsrätten ska kunna hänskjuta prejudikatfrågor till HD, förutsatt att HD kan handlägga ärendet skyndsamt, föreslår utredningen.

Vid seminariet ifrågasatte advokaterna att målägandens rätt att biträda åtalet tas bort. Formuleringen av gärningsbeskrivningen har betydelse för skadeståndsfrågan, särskilt vid personskador, betonade de. Det kan uppstå svårigheter för målsäganden om åklagaren frånfaller delar av gärningspåståendet, om det gäller delar som är grund för skadeståndstalan.

Stefan Strömberg förklarade att så länge det handlar om samma gärning, är det ingenting som hindrar att målsäganden och åklagaren åberopar olika omständigheter till stöd för sin talan. Det är rättsläget nu – utredningens förslag innebär ingen ändring.

Advokaterna undrade också hur man säkerställer att den tilltalade förstår frågorna när han föreläggs att yttra sig över åtalet.

Enligt Stefan Strömberg kan detta ske bland annat genom den nya advokatrådgivningen till den tilltalade. 

Vilken är din kommentar till Straffprocessutredningens förslag?

Vad är det bästa med förslaget?

Vad är det sämsta med förslaget?

Advokat Eva Kullman, Kalmar.

  • Det finns bra förslag för att effektivisera handläggningen och förhoppningsvis få en snabbare målhantering. Dock ser jag praktiska problem såsom vid åklagarens föreläggande till misstänkt att lämna yttrande till tingsrätten om inställningen till brottspåstående, skadestånd och påföljd i fallet då mål eventuellt skall kunna avgöras utan huvudförhandling.  Vidare anser jag tron på polisens möjlighet till utredning om enskilda anspråk vara alltför optimistisk. Jag finner att strafföreläggande med påföljd villkorlig dom bör behållas.
  • Det bästa med förslaget är att målen skall beredas tidigare och bättre inför avgörande.
  • Det sämsta är att målsäganden genom sitt ombud inte kan biträda åtalet för att möjliggöra justering av gärningsbeskrivning eller vidhålla en gärningsbeskrivning som åklagare vill frånfalla under pågående rättegång. Jag anser nuvarande ordning bättre tillgodose måls­ägandens rätt än enligt förslaget. Frågan har stor betydelse för talan om enskilt anspråk, särskilt i fall av allvarliga och svårutredda skador.

Advokat Anna Hellron, Stockholm.

  • Ett mycket omfattande förändringsförslag som, om det genomförs, på många sätt kommer att ställa nya krav på oss som advokater. Svårt att fullt ut överblicka de praktiska konsekvenserna innan jag har tagit del av förslaget i dess helhet.
  • Positivt om rollfördelningen i straffprocessen blir tydligare. Också bra om målen kan handläggas och förberedas på ett effektivare vis så att handläggningstiden av brottmålen förkortas och antalet inställda förhandlingar minskar.
  • Målsägandens roll verkar försvagas genom förslaget vilket är anmärkningsvärt tycker jag. Att målsäganden inte längre ska kunna biträda åtalet och kravet på ett nytt förordnande som målsägandebiträde för att slutföra målet i hovrätten är steg i fel riktning för målsägandens del och begränsande för oss som ombud. Stödpersoner och åklagare som hjälper till med enskilda anspråk kan inte heller ersätta det juridiska arbete som ett aktivt målsägandebiträde utför under såväl förundersökning som förhandling.

Advokat Henrik Olsson Lilja, Stockholm.

  • Det är välkommet med utredningar som innebär att brottmålsprocessen effektiviseras. Innovativa förslag kan reducera väntetider vilket är till gagn både för målsäganden och tilltalade. Samtidigt får denna iver inte göra avkall på parternas krav på en rättvis rättegång.
  • Att åklagaren ska kunna komma med bindande påföljdsförslag kan förhoppningsvis verka lugnande för åtalade som upplever vägen till rättegång som oviss och ångestfylld. Om målet dessutom kan handläggas snabbare genom att avgöras på handlingarna, kan bördan lindras ännu mer för den tilltalade.
  • Införandet av generellt krav på prövningstillstånd i brottmål är fel väg att gå. Antalet ändrade mål i hovrätten visar att systemet inte fungerar. Även om tyngdpunkten ska ligga i tingsrätten väcks alltid frågor i andra instans som gör att den tilltalade kan bli friad. I Sverige är det dessutom mycket lätt att bli häktad vilket gör att åklagaren många gånger har ett övertag i tingsrätten. Att inte den tilltalade ska kunna få en andra chans riskerar därför att undergräva förtroendet för rättssystemet.
Annons
Annons