search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Skatteverkets medverkan i brottsutredningar– dags för nedmontering?

Åklagare, som leder en förundersökning, får anlita biträde av Skatteverket för genomförande av undersökningen om skattebrott, som initierats av Skatteverket självt. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1998. Det kan nu ifrågasättas om lagen uppfyller gällande rättssäkerhetskrav och om det inte är dags att nedmontera den. Det menar advokat Göran Rise.

En skatteutredning leder inte sällan till en anmälan om skattebrott varvid de uppgifter, som den skattskyldige lämnat, överlämnas till åklagaren och blir en del av förundersökningen. Uppgifterna kan användas av åklagare under åberopande av den fria bevisprövningen i ett kommande brottmål, dock kan uppgifter, som lämnats under tvång, inte användas i målet.


I propositionen till lagen förutsattes, att Skatteverket skulle organisera sin verksamhet genom att bilda en egen skattebrottsenhet, som skulle hållas åtskild från den fiskala verksamheten i övrigt.

Envar kan lätt förstå att en sådan uppdelning är en ren pappersprodukt för att ge kosmetika åt rättssäkerheten!

Det kan med fog ifrågasättas huruvida lagstiftaren i sin iver om effektivitet beaktade de komplikationer, som uppkommer genom att Skatteverket medverkar i en brottsutredning efter sin egen brottsanmälan. Det är givetvis unikt att målsägaren deltar aktivt i en förundersökning; dessvärre är det inte helt främmande för svensk rätt (jfr Tullverkets roll i smugglingsmål).

Som försvarare i ekomål har jag under flera år funderat på nedanstående frågeställningar som aktualiserats genom Skatteverkets roll i förundersökningen.

1. Skatteverkets egen fiskala utredning skall ske med iakttagande av objektivitetsprincipen. Mats Höglund har i Skattenytt 2012 på ett förtjänstfullt sätt analyserat denna princip och skyldigheten för Skatteverket att vara opartisk. 

Åklagaren är jämlikt rättegångsbalken skyldig att iakttaga objektivitetsprincipen.

Skatteverkets fiskala utredare synes ha mycket ”dimmiga” begrepp om vad objektivitetsprincipen innebär. Detta är kanske naturligt, då Skatteverket fattat ett beslut om ändring av taxeringen och följt upp denna med en anmälan om skattebrott till åklagaren.

Skatteverket uppträder i realiteten som den misstänktes motpart genom anmälan.

2. Förundersökningen initieras sålunda av Skatteverket genom en anmälan om brottsmisstanke. Genom anmälan har Skatteverket redan tagit partsställning mot den skattskyldige/misstänkte.

3. Skatteverket har ett eget partsintresse av att förundersökningen utmynnar i ett stöd för Skatteverkets egen utredning med de skattekrav, som riktas mot den misstänkte.

4. Skatteverket är ”målsägande” och bedriver på egen hand ett skattemål parallellt med förundersökningen.

5. Skatteverkets medverkan i förundersökningen blir kvalitetslidande med hänsyn till kollegiala skäl. Den blir enögd, subjektiv och andra hypotetiska möjligheter blir inte utredda och prövade.

6. Skatteverket är främmande för det straffprocessuella ”tänket” med rätten att inte ange sig själv (the right not to incriminate oneself and to be silent), då beskattningen bygger på den enskildes medverkan i en skatteutredning.

7. Skatteverkets medverkan i brottsutredningen strider mot grunderna för Europakonventionen, då Skatteverket agerar såväl som dömande part i skattemålet (genom skattetillägg) och som utredande part i brottmålet.

8. Ansvaret för utredning av skattebrott har åklagaren. Det finns dock en uppenbar risk för att åklagaren i alltför hög grad förlitar sig på Skatteverkets dubbla roller, vilket medför kvalitetsförsämring av förundersökningen.

9. En utredare i skattebrott skall ta sig an utredningen med ”friska ögon” och våga ifrågasätta sina kollegers fiskala utredning. Detta är givetvis en grannlaga uppgift. Är den överhuvudtaget förenlig med Skatteverkets grundläggande uppgift?

10. Rätten till passivitet under en brottsutredning blir en illusion för den enskilde som inte vet i vilken roll Skatteverket uppenbarar sig.

Jag menar, att lagstiftaren ställer Skatteverket inför svåra rättsäkerhetsproblem genom att Skatteverket skall utreda sina egna brottsanmälningar. Lagstiftarens effektivitetssträvan uppnås inte av att Skatteverket har dubbla roller i utredning av skattebrott.

Sverige skall ligga i framkant vad gäller den enskildes rättssäkerhet. Det är därför dags att befria Skatteverket från sin skyldighet att medverka i brottsutredningar.

Lagen bör helt enkelt skrotas!

Vilket politiskt parti vågar ta upp denna fråga?

Iacta alea est!

Advokat

Annons
Annons