search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Johan Hirschfeldt om tillståndet i Rättssverige

Efter de senaste årens rättsskandaler ifrågasätts rättssäkerheten och förtroendet för rättsväsendet i Sverige. Johan Hirschfeldt, tidigare president i Svea hovrätt, justitiekansler och rättschef i arbetsmarknadsdepartementet och statsrådsberedningen, samtalar om rätts­säkerheten och förtroendet för rättsstaten.

Det är fem år sedan Johan Hirschfeldt lämnade posten som hovrättspresident, men han är fortfarande starkt engagerad i hur rättssamhället utvecklas. Sedan dess har han haft två utredningsuppdrag: dels om Europakonventionen och skadestånd (SOU 2010:87), dels om riksdagsledamöternas inkomstgaranti med mera (Riksdagsförvaltningen 2012/13:URF1).

– Och så sitter jag i Venedigkommissionen, där professor Iain Cameron är ordinarie och jag är ställföreträdare.

Venedigkommissionen är ett Europarådsorgan som tillkom 1990 för att stödja utvecklingen av den demokratiska rättsstaten i medlemsländerna, framför allt de i Östeuropa.

Johan Hirschfeldt har också tillsammans med en arbetsgrupp arbetat fram ett material om god domarsed.

Rättsstaten

Johan Hirschfeldt tycker att World Justice Projects undersökning av hur rättsstatens principer upprätthålls i världens länder, där Sverige finns bland de främsta länderna på alla områden, i stora drag ger en rättvisande bild. Transparency Internationals utvärdering, som han deltog i, gav liknande resultat.

– Men det är inget man kan slå sig till ro med, säger han.

Johan Hirschfeldt tycker att det är tilltalande att den svenska demokratiska rättsstaten framstår som öppen i undersökningarna. Det är mycket betydelsefullt för att hålla tillbaka korruption. Men han påminner om att vårt samhälle förändras och har förändrats rätt kraftigt sedan 1980-talet och framåt. Därför bör vi hålla ögonen på utvecklingen.

– Det är avregleringarna, det är privatiseringarna, det är förändringarna av hur den offentliga verksamheten bedrivs, det är judikaliseringen – många fler frågor går till domstol.

Privatiseringarna innebär bland annat att offentlighetsprincipen får maka åt sig och att Justitieombudsmannens och Justitiekanslerns tillsyn kommer att gälla ett mindre område. Därför har andra tillsynsmyndigheter skapats – till exempel Skolinspektionen, som kan agera även i förhållande till privata skolor.

Den starka offentligheten är fortfarande en mycket viktig faktor för vårt samhälle, enligt Johan Hirschfeldt. Samtidigt blir det allt tydligare att den personliga integriteten måste tillmätas större betydelse. Han instämmer i att lagstiftaren måste vidta en del åtgärder på den punkten för att Sverige ska leva upp till Europakonventionens krav. Men det är en delikat fråga där offentlighetsintresset måste vägas in.

– Vi har anledning att försvara våra svenska konstitutionella grundvärden när det gäller till exempel yttrandefriheten i europeiska sammanhang, och inte ge efter.

– När man ska finna grunden för det svenska statsskicket, se då på 1 kap. 1 § regeringsformen, säger Johan Hirschfeldt.

Där hittar man folksuveräniteten, rösträtten, parlamentarismen, den kommunala självstyrelsen och lagbundenheten, men också den fria åsiktsbildningen. Också den står med som ett grundvärde för vårt samhällsskick. Det tycker Johan Hirschfeldt är tänkvärt. Fri åsiktsbildning behövs för att genomföra allmänna val som verkligen är fria och som bygger på en öppen debatt. Men åsiktsfriheten verkar genom tryck- och yttrandefriheten och offentlighetsprincipen. Såvitt Johan Hirschfeldt vet är det helt unikt i världen med vår detaljerade grundlagsreglering av de områdena.

Johan Hirschfeldt ingick i Grundlagsutredningen, som bland annat ville stärka rättsstaten och medborgarnas rättigheter med sina förslag. Ändringarna i regeringsformen trädde i kraft för två år sedan. Han tror att ändringarna kan bidra till ökat förtroende för rättsstaten.

– Också i rättspraxis tycker jag att vi kan se tecken på att rättighetsfrågorna kommer fram mer än tidigare, säger han.

Den nya informationstekniken

Johan Hirschfeldt menar att den nya tekniken både kan öka och minska öppenheten och möjligheten till insyn. Tekniken ökar kommunikationen och därmed öppenheten. Men han tror att den innebär att en del information undandras, som tidigare fästes på papper och arkiverades ordentligt. Det kan till exempel gälla sms-trafik.

– Det där måste JO hålla ögonen på! Även journalisterna bör se till att kommunerna, till exempel, tillämpar bra rutiner i de här avseendena.

Johan Hirschfeldt återkommer till den nya informationstekniken, som ändrar juristens arbetssätt och kanske också så småningom sättet att se på den juridiska uppgiften. Enligt den svenska prejudikatläran ska vi följa Högsta domstolens avgöranden om domskälen är övertygande. Men den som har ett rättsligt problem kan i dag söka och hitta tillämpningar från andra rättssystem som kan användas som argument och hjälp till en lösning. Rättsvetenskapsmännen talar om rättens polycentri – man betonar rättskällornas pluralism. Rätten är inte enhetlig, utan det finns många källor från vilka man fångar upp information och kunskaper och principer. De internationella domstolarna ser på och använder varandras avgöranden.

– Det gör att den svenska juristen nu har fått ett oändligt landskap att beta av om man är intresserad och har tid.

Historiskt perspektiv

Varje tid och varje samhälle har sina rättssäkerhetsproblem. De kan vara olika till karaktären, men har nog ofta en kärna som är gemensam.

– Där kan man lära av historien, säger Johan Hirschfeldt.

Vid invigningen av Högsta förvaltningsdomstolens lokaler 2012 såg Johan Hirschfeldt tillbaka på 1950-talets rättsrötedebatt. I dag diskuteras också förtroendet för rättväsendet, med Quick-fallet som exempel.

Johan Hirschfeldt menar att dagens debatt egentligen börjar med Justitiekanslerns rapport Felaktigt dömda från 2006. Den väckte dock kritisk diskussion bland domare när det gäller domstolarnas utredningsskyldighet. Utifrån rapporten kan vi konstatera att det omkring 1990 fanns en syn på mänskligt beteende i svang om förträngda minnen som fick betydelse i de här rättegångarna. Johan Hirschfeldt konstaterar att Quick-fallet innehåller liknande problemställningar.

– Jan Guillou har här associerat till häxprocesser. Och det kan man ju göra – häxprocesserna inrymde ett antal mycket svåra rättssäkerhetsproblem.

Johan Hirschfeldt berättar att häxprocesserna faktiskt inte bara innehöll barbari, utan också försök till ökad rättssäkerhet. Det har vi ett exempel på i Sverige med Urban Hjärne. Men ett annat exempel är Norditalien. När man ställde kättare inför rätta där i början på 1600-talet, beslöt domstolen att tillämpa sådant som rätt till försvarare, rätt till insyn i protokollet och tid för att förbereda försvaret, rätt att åberopa vittnen även om vittnenas resa till domstolen måste bekostas av domstolen – alltså processuella rättssäkerhetsgarantier. Han menar att det viktiga är att se det hela som läroprocesser för framtiden.

– Så jag menar att JK:s rapport Felaktigt dömda lärde oss någonting, som vi behöver fortsätta att arbeta med.

Johan Hirschfeldt anser att det vore värdefullt att i Quick-fallet som ett första steg göra hela materialet tillgängligt i en ordentlig dokumentsamling. Sedan kan man se om man ska gå vidare med någon form av kommissionsgranskning.

– Det är möjligt att en sådan genomgång skulle ge oss en bild av om det behövs ytterligare regler kring förundersökning med mera i omfattande och komplexa brottmål.

Johan Hirschfeldt tror att flera faktorer gör att vi har ett bättre skydd i dag mot sådana händelser som 1950-talets debatter handlade om.

– Jag påstår att det är mycket bättre i grunden, och det beror på att vårt samhälle inte är lika auktoritetsbundet och hierarkiskt organiserat som samhällena var då. Beslutsfattarna måste argumentera öppnare och utförligare. Och de granskande funktionerna, inklusive journalistiken, är kraftfullare.

Klimatet i rättssalen

Relationen mellan aktörerna i rättssalen förändras. På senare tid har advokater uttryckt att tonen har blivit hårdare, till exempel i rättegången mot Södertäljenätverket.

Johan Hirschfeldt menar att en aspekt på den utvecklingen är just den försvagade auktoriteten.

– Vi arbetar med en rättegångsbalk som har sina grunder i ett annat samhälle, säger han.

Rättegångsbalken från 1948 är skriven i en tid då inte aktörerna, vare sig  åklagarväsendet eller advokatväsendet, hade nått samma utveckling som i dag. Åklagarna hade ofta en kortare utbildning, och advokatkåren hade inte arbetat upp sin kompetens på samma sätt som nu, 50 år senare. För aktörerna då var det självklart att utgå från att domaren känner lagen. Man behövde inte argumentera så mycket i inlagorna. Man nöjde sig med en kort plädering och överlämnade allt det rättsliga till domstolen. I dag är det helt annorlunda, och det tycker inte Johan Hirschfeldt är fel.

– Processtyrningen ska vara tydlig från domstolens sida, men det är inte så konstigt att aktörerna tar mera plats och driver sina uppgifter i målet på ett tydligare sätt.

Då kan balansen i processen påverkas, och det blir viktigt att domaren kan hantera situationen.

Johan Hirschfeldt tycker att domare, åklagare och advokater har blivit mycket bättre på att förklara rättsväsendets uppgifter för allmänheten.

– Men det beror inte bara på rättsväsendets aktörer utan också på rättsvetenskapsmännen, som intervjuas. Jag hörde nyss en diskussion mellan Petter Asp och Madeleine Leijonhufvud om förslaget till ändrad sexualbrottslagstiftning som jag tror gav lyssnarna argumenten och därmed en grund för egna bedömningar. 

Domarrollen

De senaste åren har gränsen mellan det privata och det offentliga blivit oklarare, när människor skriver om privat- och yrkesliv på bloggar, Facebook och Twitter.

Johan Hirschfeldt tror inte att det ligger nära till hands för domare att exponera sig i yrket och till exempel twittra ”nu är det dags för överläggning”. Arbetsuppgiften är så pass krävande att han tror att många domare värdesätter att sätta punkt för arbetsdagen och dra en gräns mellan privatliv och yrkesliv.

Personligheten har stor betydelse i domarrollen, menar Johan Hirschfeldt, som inte tycker att domare måste vara stöpta i en och samma form.

– Vi vill inte ha varken auktoritära eller excentriska domare, men vi vill väl ha domare som vågar arbeta litet också med sin personlighet i rättssalen, säger han.

Johan Hirschfeldt berättar att det från 1930-, 1940- och 1950-talen finns en del exempel på att JO uttalade kritik mot domares auktoritära uppträdande.

– Men den typen av ärenden har JO väldigt sällan numera. Det speglar just samhällsförändringen, tror jag.

Enligt Johan Hirschfeldt är JO:s och JK:s tillsyn över domare internationellt sett nästan unik. Hans inställning i arbetet med domarsed har varit att de svenska domarna behöver möta upp tillsynen med en egen diskussion kring domarroll och bemötande.

– Vi valde efter moget övervägande inte etiska föreskrifter, utan slog fast ett antal grundsatser och formulerade i stället för svar ett hundratal frågor under grundsatserna, som domare kan använda för diskussion och reflektion.

Eyvind Johnson och Verdi

Johan Hirschfeldt berättar att han alltid har hållit sig med egna intressen vid sidan av de juridiska, och pekar på den höga bokhyllan i rummet, som är fylld med svensk skönlitteratur.

– Det är skönlitteratur, historia och samhällsliv – och musik.

Johan Hirschfeldt berättar att han har en favoritförfattare: Eyvind Johnson. Det ser man tydligt på antalet böcker i hyllan.

– Det är ett författarskap med många böcker som jag har läst flera gånger. Man läser på olika sätt i olika faser av livet.

Johan Hirschfeldt uppskattar också Hjalmar Bergman och är ordförande i Hjalmar Bergman-samfundet. Och Tolstoj tycker han är en oslagbar författare.

Johan Hirschfeldt tycker mycket om opera, gärna Verdi. Bland andra kompositörer nämner han Sjostakovitj, som han har lärt sig att lyssna in ordentligt.

– Under år då jobbet var riktigt hårt hade jag inte riktig ork att läsa böcker, men jag upptäckte att musiken gav avkopplingen. En fredagkväll, efter en lång arbetsvecka, kunde det rädda hela helgen att gå och sätta sig i en konsertsal och lyssna till musik.

Johan Hirschfeldt berättar att han tycker att datorer är kul och att den nya IT-tekniken är en rolig utmaning.

– Det är någonting med det som fascinerar mig och får igång händerna. Nu ska jag försöka byta minne på min dator som är fyra år gammal, så jag ska skaffa en liten skruvmejsel! 

Läs mer

Johan Hirschfeldts blogg: http://johanhirschfeldt.wordpress.com

• Venedigkommissionen: www.venice.coe.int.

• World Justice Project: http://worldjusticeproject.org/country/sweden

• Transparency International: www.transparency-se.org

• God domarsed. Grundsatser och frågor på www.domstol.se

• Häxornas Europa 1400–1700, red. Bengt Ankarloo & Gustav Henningsen (1987)

Annons
Annons
Annons