search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

”Det kommer alltid att finnas utrymme för boutiquebyråer med hög kvalitet”

Trenderna har gått fram och tillbaka. Men i dag syns inga trender som påverkar balansen mellan fullservice- och nischbyråer. Adam Green, advokat från New York, ger en internationell och historisk bakgrund till nisch- och boutiquebyråernas framväxt.

Adam Green är ledamot av New York Bar Association och delägare på Mannheimer Swartling Advokatbyrå i Stockholm. Han har följt utvecklingen på den globala marknaden för juridiska tjänster under lång tid.

Han konstaterar att olika människor menar olika saker med ”fullservice-”, ”nisch-” och ”boutiquebyrå”. Ibland kallas advokatbyråer som Slaughter and May i London eller Bredin Prat i Paris för ”huvudsakligen boutiquebyråer”. Det antyder att boutique bara betyder ”liten och exklusiv” – men det stämmer egentligen inte med begreppets traditionella betydelse, menar Adam Green.

– Det ligger närmare den historiska användningen av begreppet boutique att byrån fokuserar på i huvudsak ett verksamhetsområde, som arbetsrätt, immaterialrätt, miljörätt och kanske processföring, säger han.

Även med den utgångspunkten kan en boutiquebyrå vara allt från liten (exempelvis med ett par advokater som ger specialiserad rådgivning om skatterätt) till jättelik. En av de klassiska boutiquebyråerna i USA är arbetsrättsbyrån Littler. Men på Littlers webbplats står det: ”Mer än 950 jurister – på över 55 orter – med 1 fokus”.

– Är det verkligen en boutiquebyrå? frågar sig Adam Green.

– Enligt min mening  innebär ”boutique” att man förenar fokuserad verksamhet med en relativt liten storlek och bara ett, eller högst några få, kontor.

Adam Green berättar att ”boutique-rörelsen” historiskt sett drevs av samma faktorer som har drivit fram specialiseringen inom fullservicebyråerna i Sverige under de senaste 20 åren: juridikens ökade komplexitet och advokaternas behov av att utveckla fokuserad expertkunskap.

I USA har immaterialrätt varit den vanligaste inriktningen för boutiquebyråer. Adam Green tror att drivkraften bakom utvecklingen var att immaterialrättsspecialisternas inriktning på 1960- och 1970-talen var mycket snäv. Det fanns inte mycket utrymme på dåtidens storbyråer med omkring 100 advokater för att bygga upp en stor immaterialrättsgrupp – och deras inriktning var så liten inom byrån att de kände sig ensamma. Så de tänkte:

– Varför inte gå samman med några andra toppadvokater inom immaterialrätten och öppna en specialistbyrå, dit både klienter och större advokatbyråer som inte såg behovet av att investera i egen kompetens på området kan vända sig?

Immaterialrättsadvokaterna kunde dra nytta av den lagom stora byråns fördelar och utveckla sitt intellektuella kapital genom att dela med sig av sina kunskaper och utmana varandra att tänka nytt och kreativt. Och de blev attraktiva arbetsgivare för unga jurister med passion för immaterialrätt.

– I dag ser vi boutiquebyråer i Sverige som använder modellen, på områden som skatterätt, immaterialrätt, EU-rätt och konkurrensrätt, säger Adam Green.

Men samtidigt som boutiquebyråerna uppstod fanns det krafter som verkade i motsatt riktning. Nu trädde fullservicebyråerna fram. När de kvalificerade klientuppdragen – som företagsförvärv – tilltog i omfattning och komplexitet, blev det allt viktigare för advokatbyråer och klienter att alla slags specialistkompetens fanns under samma tak.

De specialiserade advokaterna märkte att mycket av det mest avancerade arbetet inom deras områden faktiskt utfördes inom storbyråerna – som fångade en allt större del av de mest utmanande specialistuppdragen. Det ledde till att många begåvningar återvände till de stora firmorna, som började växa anmärkningsvärt i både storlek och verksamhetsomfång.

Adam Greens uppfattning är att det alltid kommer att finnas utrymme för boutiquebyråer – liksom för fullservicebyråer. Boutiquemodellen har den uppenbara fördelen att byråns uppgift är fokuserad och tydlig. Men boutiquebyråer är särskilt sårbara för upp- och nedgångar inom sina verksamhetsområden. Det kan också vara en utmaning att klara av en generationsväxling, när grundarna som en gång hade visionerna för byrån drar sig tillbaka.

Fullservicebyråer erbjuder å andra sidan en stabilare plattform och jämnare tillgång till stimulerande uppdrag – men de måste också brottas med de inneboende managementproblemen i en större och mer mångfasetterad firma.

För oss som arbetar i ett litet land som Sverige är det viktigt att tänka på att dynamiken i konkurrensen är helt annorlunda än i New York och London, påpekar Adam Green. Där finns knappast några strukturella hinder för att utveckla fullservicemodellen så att den innefattar både det djup och den bredd som krävs för att vara konkurrenskraftig i det översta marknadssegmentet. En tusenmannabyrå i metropolerna löper mycket mindre risk för intressekonflikter än en tusenmannabyrå i Stockholm – särskilt om landets etikregler tillåter konfliktbegränsande institut som informerat samtycke och ”kinesiska murar”.

I Sverige måste advokatbyråerna kämpa med en mindre marknads inbyggda begränsningar och med restriktiva intressekonfliktregler, som inskränker inhemska firmors möjligheter att tävla med de globala jättarna.

Adam Green konstaterar att förutsägelserna för 15 år sedan – att ett fåtal globala aktörer skulle dominera advokatmarknaden – inte slog in, varken internationellt eller nationellt på stora marknader som i USA.

Men det finns en viktig strukturskillnad mellan Storbritannien och USA å ena sidan och de mindre länderna i Europa å andra sidan. Det har att göra med storleken på de inhemska marknaderna.

En fullservicebyrå måste ha en viss storlek, och en boutiquebyrå måste ha en viss volym inom sitt verksamhetsområde. Båda de kraven är lättare att uppfylla på mycket stora marknader, där det finns ett kontinuerligt flöde av ärenden som kräver en stor fullservicebyrås tjänster – eller en boutiquebyrås nischade rådgivning.

I USA och Storbritannien finns byråer som har specialiserat sig på mycket smala underavdelningar av ett juridiskt fält, men i ett mindre land finns helt enkelt inte uppdragsvolymen för en sådan specialisering.

– Därför förblir uppdelningen mellan fullservice- och boutiquebyråer mindre tydlig i Kontinentaleuropa, säger Adam Green.

Adam Green ser inte några i grunden nya strukturella trender som påverkar balansen mellan fullservice- och boutiquebyråer. Drivkraften i dag är inte så mycket vilken modell man väljer, som hur väl man sköter den modell man har valt.

– Det kommer alltid att finnas utrymme för boutiquebyråer med hög kvalitet. Men jag betvivlar att vi får se någon grundläggande rörelse i den riktningen, särskilt i mindre länder som Sverige.

Den största drivkraften bakom boutiquebyråerna är och förblir den mänskliga naturen – ett litet antal advokaters önskan att skapa sin egen väg.

Till slut reflekterar Adam Green över hur den svenska advokatverksamheten har förändrats i grunden de senaste 25 åren.

– Det är frestande att se USA och Storbritannien som mycket dynamiska marknader för juridiska tjänster – men i verkligheten är de anmärkningsvärt stabila jämfört med vad som har hänt i Sverige, säger han.

Under de senaste decennierna har inte bara fullservicebyråer av internationell modell bildats. Sveriges advokater har också utvecklat sig och kan leverera juridiska tjänster på högsta internationella nivå. Det finns numera avancerad expertis inom i princip alla rättsområden. Juristutbildningens innehåll och metodik har utvecklats, och domstolarnas internationella medvetande ökar. Allt detta har hänt samtidigt som juristkåren har behållit en stark känsla för yrkets kollegialitet, etik och integritet, avslutar Adam Green.

Annons
Annons