search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Clarence Crafoord: Lönsamt för advokater att arbeta pro bono för människors rätt

Hur många gånger har staten och kommunerna i vårt land begått övertramp mot människors fri- och rättigheter under de tio senaste åren? Hur många av dem som drabbats har fått upprättelse genom rättsliga prövningar?

Frågorna är inte lätta att besvara. Men det står likväl klart att när det gäller individens fri- och rättigheter finns det mycket att göra för advokater och andra fristående aktörer. Ett grundläggande skäl är naturligtvis värnandet av rättsstaten. Men för advokatbyråer kan det också finnas rent kommersiella skäl att engagera sig. Kan då dessa intressen förenas? Ja, och resan har bara börjat.

Ideellt, samhällsnyttigt arbete – pro bono-arbete – har en stark ställning bland advokater i många länder, inte minst USA. I Sverige finns en annan tradition. Men intresset ökar i advokatkåren, inte minst hos de unga (se till exempel artikel i Advokaten, nr 3 2012). Historiskt sett har individuella fri- och rättigheter haft en relativt svag ställning i Sverige. Men på bara ett par decennier har denna bild förändrats om man betraktar den i ett institutionellt perspektiv.

EU-medlemskapet förutsätter att nationella bestämmelser kan prövas mot högre EU-normer. Europakonventionen har blivit svensk lag. I regeringsformen har det uppenbarhetskrav som tidigare gällde vid lagprövning tagits bort, och domstolarnas självständiga ställning har markerats i lagtexten.

De nya möjligheter som öppnats på fri- och rättighetsområdet kan tillsammans med det ökande intresset för pro bono-arbete hos advokatbyråerna utgöra en inflytelserik kraft för stärkt rättssäkerhet i vårt land. Den kraften behövs, eftersom självständiga domstolar och rättighetskataloger, som visserligen är användbara för enskilda människor, inte innebär en garanti för att fri- och rättigheter ska få ett genomslag på bredden.

Rättvisan har nämligen förhinder.

Till att börja med måste den enskilde känna till sina fri- och rättigheter, vilket ofta inte är självklart. Om man har kommit så långt att man tagit del av innehållet i regeringsformens fri- och rättighetskatalog, eller letat fram en tillämplig artikel i Europakonventionen eller i EU-rätten – då är nästa steg att veta hur man kan hävda dem. Många upplever domstolar, myndigheter, ombudsmän och andra kontrollmekanismer som en svåröverskådlig djungel av instanser.

Åter för många är det en mycket stor mental ansträngning att utmana mäktiga motparter, som staten, den kommun man bor i eller fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Denna effekt minskas inte av att man i många fall måste vara beredd att ägna flera år åt en process.

Den mest avgörande faktor som avhåller enskilda från att försöka få respekt för individuella fri- och rättigheter genom juridisk prövning, är risken att drabbas av höga kostnader.

Rättsskyddet, som i dag ingår som ett moment i hemförsäkringen, räcker sällan till för att driva ett mål i flera instanser och ibland inte ens i en instans. Rättsskyddet gäller dessutom inte tvister som baseras på myndighetsbeslut.

Inte heller kan man räkna med den rättshjälp som historiskt har varit avsedd att se till att även resurssvaga människor ska ha en chans vid en rättslig prövning. Detta motiveras, enligt Rättshjälpsmyndigheten, med att både myndigheter och förvaltningsdomstolar ”utreder varje fall noggrant enligt de regler och bestämmelser som finns”. Antalet personer som har beviljats statlig rättshjälp har halverats på tio år. Inkomstgränsen för rättshjälp går vid 260 000 kronor om året. Den har inte ändrats sedan 1999, och enligt Rättshjälpsmyndigheten är det detta som slår igenom i statistiken. Rättshjälpen kan heller inte användas till att täcka motpartskostnader. Här finns onekligen grund för systemkritik ur ett access to justice-perspektiv.

Många advokater drar ett tungt lass för att försöka råda bot på dessa problem och ge enskilda den rättssäkerhet de har rätt till – men som de utan ideella insatser inte skulle ha fått. Thomas Olsson, som härom året fick pris av Advokatsamfundet för sitt idoga arbete för rättssäkerhet, har konstaterat att advokater måste uppfinna rättssäkerheten varje dag och i varje rättegång. Under min tid som biträdande jurist på advokatbyrån Bratt & Feinsilber kunde jag dagligen se prov på samma inställning.

På Centrum för rättvisa har vi på drygt tio år drivit över 100 ärenden, hjälpt fler än 1 800 personer och vunnit i nästan 90 procent av fallen. Det är få – om ens något – av dessa fall som hade blivit drivna, om vi inte hade kunnat ta oss an dem. Och hela finansieringen bygger på ideella gåvor och på andra ideella insatser. Vi tar inte betalt av dem vi hjälper. Vi tar inte heller emot en krona från det offentliga, fackförbund eller arbetsgivarorganisationer. Verksamheten går ihop huvudsakligen genom ekonomiskt stöd från privatpersoner och bidrag från stiftelser, som Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse och Jochnick-stiftelsen. Men vi får också ett stort och viktigt stöd från många enskilda advokater och från flera av Sveriges ledande advokatbyråer.

Ett av de fall vi driver handlar om hur Blake Pettersson berövades sitt medborgarskap av Skatteverket – i strid med grundlagen. Det tog nästan fem år innan felet rättades till. Men Justitiekanslern vägrade honom skadestånd. När vi med bistånd från Mannheimer Swartling tog fallet till tingsrätten år 2009 ogillades talan som ”uppenbart ogrundad”. Men målet återförvisades – och nyligen har Högsta domstolen meddelat prövningstillstånd. Ett konstruktivt samarbete mellan Centrum för rättvisa och jurister från Mannheimer Swartling, helt på ideell basis, har därmed lagt grunden till att den principiellt viktiga frågan om regeringsformens funktion för enskilda kommer att avgöras av högsta instans – i stället för att hamna i papperskorgen.

En av Advokatsamfundets huvuduppgifter är att värna rättssäkerheten. Och att många enskilda advokater har ett starkt rättssäkerhetsengagemang är uppenbart. Detta är bra för samhället – och för advokatens roll i samhället. Men vari ligger den kommersiella belöningen av ett ideellt arbete i till exempel fallet med Blake Pettersson och medborgarskapet som berövades honom?

Sannolikt är det inte så få av advokatbyråernas klienter som värdesätter en byrå som kan visa att deras kompetens bidrar till ökad rättssäkerhet. Det kan med andra ord finnas betydande goodwill bland klienter – och potentiella klienter – att hämta hem.

Flera undersökningar visar att unga jurister vill ha en balans mellan arbete och privatliv – och ett arbete som ger utrymme för frågor som engagerar dem privat. Allt fler kommer till slutsatsen att det helt enkelt är nödvändigt att kunna erbjuda de bästa yngre förmågorna ett arbete som öppnar för fler utmaningar än de strikt affärsjuridiska. Advokatbyråer som präglas av ett arbetsklimat som uppmuntrar medarbetarna att engagera sig ideellt med kunskap och tid i projekt som främjar fri- och rättigheter skaffar sig på så sätt en konkurrensfördel.

Allt detta samtidigt som advokatbyråerna kan bidra till att människor som drabbats av övertramp kommer till sin rätt – och kanske till och med får rätt till slut. 

Annons
Annons