search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Rättssäkerhet på undantag

Rättssäkerheten har de senaste åren kommit allt mer på undantag genom bland annat ändrad lagstiftning, konstaterar Bengt Ivarsson, Advokatsamfundets vice ordförande. Ytterligare försämringar riskerar att ske om kommande utredningsförslag leder till lagstiftning. För att illustrera det hela skulle man kunna flytta de förutsättningar som gäller i en rättssal till hockeymiljö.

Solsidan Prosecutors är ett vältränat hockeylag som får träna på betald arbetstid och får tillgång till bra utrustning som bekostas av kommunen. De har tillgång till välutbildade tränare med stor kompetens. Man har ett avtal med farmarklubben Cops HC som har hela 27 000 aktiva spelare. Cops HC har dessutom under en följd av år fått utökade ekonomiska resurser samt möjlighet att sätta upp kameror och avlyssningsutrustning med mera i motståndarlagets omklädningsrum. Solsidan Prosecutors har av Svenska hockeydomarförbundet fått bekväma stoppade snurrfåtöljer att sitta i, både i omklädningsrummet och avbytarbåset.
På den andra planhalvan finns Förorten Suspects. Vissa av deras spelare är mycket vältränade medan andra inte har några kunskaper om ishockey. Om det är en tillräckligt viktig match har de rätt till individuella tränare, men annars får de klara sig själva. Utrustning får de bekosta själva, men om de vinner matchen kan de ibland få viss ersättning för kostnaden att skaffa utrustning. Ersättningen till tränarna är låg, vilket innebär att det ibland kan vara svårt att få tag i någon tränare i närområdet. Återväxten i tränarkåren är också låg, eftersom många yngre hellre vill syssla med något annat inom hockeyn. Svenska hockeydomarförbundet tillhandahåller även sittplatser åt Förorten Suspects och deras tränare, men då av lite enklare slag. Det händer även vid bortamatcher att det saknas omklädningsrum åt Förorten Suspects tränare, medan Solsidan Prosecutors alltid har tillgång till omklädningsrum.
När matchen sätter i gång gäller samma regler för båda lagen. Det är dock på pappret så att Solsidan Prosecutors måste vara extra justa mot sitt motståndarlag och måste dessutom göra fler mål än Förorten Suspects för att vinna matchen. Blir det oavgjort räknas det som en seger för Förorten Suspects. Det är således fair play. Eller?

Åklagarmyndigheten har under en följd av år jobbat framgångsrikt med att höja kompetensen för sina medarbetare. Åklagarna har blivit allt skickligare, både som förundersökningsledare och i rättssalarna. Man har också fått tillgång till modern teknik i ökad utsträckning. Detta är mycket bra. Därutöver har polisen fått kraftigt ökade resurser, både ekonomiskt och vad gäller stöd i lagstiftning för olika typer av hemliga tvångsmedel.
Även Sveriges domare har fått en högre kompetens. Genom bland annat Domstolsakademin erbjuds kurser med högt kvalificerade föreläsare samtidigt som modern teknik tillförts domstolarna i snabb takt. Bemötandet av parter och andra har blivit mycket bättre på de flesta håll och de skrivna domarna har blivit mycket mer förståeliga även för icke-jurister. Även detta är mycket bra.
Advokaterna har ålagts ett vidareutbildningskrav på minst 18 timmar per år vilket lett till en kompetenshöjning även hos advokaterna. Tillväxten bland de delar av advokatkåren som sysslar med brottmål och humanjuridik är dock mycket låg, framför allt om man kommer utanför de tre storstadsområdena. Det finns därutöver ett stort antal orosmoln för framtiden.

Straffprocessutredningen har vid de seminarier som utredningen genomfört runt om i landet aviserat en tydligare tvåpartsprocess mellan å ena sidan åklagaren och å andra sidan den tilltalade och dennes försvarare. Domstolen ska få en mer passiv roll än i dag. Vid en första anblick låter detta rimligt och sunt att rollerna renodlas. En förutsättning för detta är dock att parterna processar under likvärdiga förutsättningar. Även om detta egentligen är en självklarhet och en grundläggande rättssäkerhetsprincip fastslagen bland annat i Europakonventionen (Equality of arms), har den tilltalade och dennes försvarare i praktiken betydligt sämre förutsättningar att driva processen och föra sitt försvar.

De signaler Domstolsverket sänt ut de senaste åren genom att i nybyggda tingssalar tillhandahålla bekväma justerbara snurrfåtöljer åt domare och åklagare samtidigt som advokater, tilltalade och målsägande får hålla tillgodo med karmstolar i trä, är dock ett av flera exempel på att man inte ser på parterna som jämbördiga. En annan följd av ett sådant synsätt är att den tilltalade också bringas till uppfattning att åklagaren och domstolen är lierade och kan därför komma att ifrågasätta att rättegången verkligen blir rättvis.

Med nu gällande lagstiftning kan en tilltalad som frikänns få ersättning för bland annat egen utredning. Tillämpningen av denna regel har dock varit ganska restriktiv, eftersom domstolarna menat att det funnits en möjlighet för den tilltalade genom sin försvarare att begära att åklagaren i stället kompletterar förundersökningen. Fälls den tilltalade saknas dock möjlighet att få ersättning för egen utredning eller kostnad för egna sakkunniga. Detta även om utredningen leder till en mer fördelaktig utgång i målet för den tilltalade. Det innebär att en medellös tilltalad är beroende av att hans försvarare ställer upp och av egna medel bekostar sådan utredning som kan anses nödvändig. Och om försvararen gör detta kan han inte vara säker på att få tillbaka sitt utlägg; klienten har ofta inte råd att betala och vid en fällande dom saknas rätt till ersättning. I de få fall där klienten har råd att betala, spelar klienten roulett med sitt sparkapital. Vid en rättegång avseende ett 24 år gammalt mord i Eslöv satsade den tilltalade hela sin pensionsförsäkring om cirka 1 miljon kronor på utredning, sakkunniga och försvarare. Han dömdes i tingsrätten, men frikändes i hovrätten och fick ersättning för hela sitt utlägg. Hade han blivit frikänd om han inte haft råd att satsa pengar själv?

Ytterligare ett stort problem är den låga ersättningen genom den så kallade timkostnadsnormen. Inte minst tillämpningen av taxor kopplade till förhandlingstid leder till att minimal arbetsinsats före förhandlingen och maximal arbetsinsats under förhandlingen premieras. Ett förfarande som inte överensstämmer med god advokatsed, vilken förutsätter bland annat att advokaten är väl förberedd inför förhandlingen. Den låga ersättningen gör också att tillgången på offentliga försvarare minskat i delar av landet och medelåldern ökat bland de som är verksamma.

Sammanfattningsvis har jag inget emot en utökad tvåpartsprocess. En förutsättning för att detta ska kunna accepteras är dock att båda parter då processar på samma villkor. Bland det viktigaste i detta avseende är möjlighet för försvarare att få ersättning för egna utredningar och sakkunniga samt ett borttagande av taxorna kopplade till förhandlingstid.


Advokatsamfundets vice ordförande

Annons
Annons