search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Den svåra konsten att skriva begripliga domar

Fredrik Bohlin var sekreterare i Förtroendeutredningen (SOU 2008:106) som tog upp frågan om domskrivning, bemötande och domstolarnas kontakter med massmedierna. Utredningen drog upp några riktlinjer för hur domstolarna borde arbeta bland annat med domskrivning. En referensgrupp tog fram en konkret handlingsplan som samtliga landets 80-talet domstolar ställt sig bakom.

Sedan 2010 är Fredrik Bohlin rådman vid Hässleholms tingsrätt men har fortsatt att arbeta för Domstolsverket på halvtid med domskrivning och bemötandefrågor.

Vad kännetecknar en bra dom?

– Den ska vara tillgänglig så att de domen berör förstår vad den innebär. Den ska vara strukturerad med rubriker så att det går lätt att hitta i den och det ska gå att följa hur domstolen resonerat när den kommit fram till en viss utgång, förklarar Fredrik Bohlin.

I många domar menar han att det centrala, själva kärnan, döljs av ett alltför ymnigt ordflöde. Domstolen förlorar sig i detaljer som är ovidkommande eller tar med uppgifter och bestämmelser som finns tillgängliga på annat sätt. Därmed förlorar läsaren möjligheten att förstå det centrala. Enligt Bohlin gäller det inte minst att mycket stoppas in under rubriken ”domskäl” som egentligen inte hör hemma där och i många fall inte hör hemma i domen överhuvudtaget.

Parternas ståndpunkter ska enligt Fredrik Bohlin framgå av domen.

– Det får inte uppstå ovisshet om vad domstolen bedömt. Det är alltför vanligt att domstolarna skriver att ”den samlade bedömningen” eller ”vad som i övrigt förekommit leder inte till att domstolen gör en annan bedömning”. Sådana formuleringar leder lätt till att den som stått åtalad blir förvirrad i synnerhet om beslutet gått honom eller henne emot.

Sådana förmuleringar leder till att parten undrar vilka av de skäl han eller hon framfört som ingår i en ”samlad bedömning” och vad menas med i ”övrigt förekommit”. Och följdfrågan blir varför domstolen inte ansett att skälen har någon tyngd.

– Våra undersökningar visar att inte heller advokaterna alltid kan reda ut och förklara för sina klienter hur domstolen tänkt. Det är naturligtvis inte bra att domar leder till spekulationer och gissningar om hur domstolen bedömt en fråga.

Fredrik Bohlin kan hålla med om att många gånger är det bättre att inte alls ta med sådana formuleringar i domen.

Enligt handlingsplanen för domskrivande och bemötande ska samtliga domstolar före utgången av 2014 till Domstolsverket redovisa vilka rekommendationer de tagit fram för att beslut och domar ska vara läsbara och juridiskt stringenta.

Det finns en del att göra enligt Fredrik Bohlin.

– Språket är ofta stolpigt, meningarna långa, ordföljden är inte korrekt och ord används som endast jurister begriper. Sammantaget och tillsammans med att många domar är ostrukturerade leder det till att den enskilde trots hjälp av advokaten inte begriper vad som står i domen.

Som exempel på kryptiska skrivningar som vållat huvudbry hos icke jurister nämner han Högsta domstolens beslut om konflikten mellan kalkbrytningen och bevarandet av Ojnareskogen på Gotland. HD skrev bland annat ”partiellt prövningstillstånd i fråga om vilken betydelse Miljööverdomstolens lagakraftvunna dom om tillåtlighet har vid den aktuella pröv­ningen av tillståndsfrågan. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklaras vilande.”

En skrivning omöjlig för de flesta att förstå. Även luttrade journalister, vana att läsa beslut, uttryckte sin frustration.

– Det är en demokratifråga att det ska vara möjligt att förstå en dom även om man inte är jurist, menar Fredrik Bohlin.

Men finns det inte en risk att domarna formulerar sig för folkligt och att det går ut över det juridiska innehållet? Att vi får i och för sig begripliga men ”felaktiga” domar?

– Det får naturligvis inte ske och behöver heller inte bli följden. Jag tycker också att domstolarna precis som myndigheterna vid myndighetsutövning inte ska använda du och vi. Det ger en felaktig bild, en illusion, av någon slags bundisskap och falsk folklighet som inte finns och inte ska få förekomma.

När rättegångsbalken infördes på 1940-talet var en av ambitionerna att med hjälp av exempelsamlingar förenkla domskrivandet. Man skulle inte längre skriva i protokollform och kronologiskt redogöra för alla turer fram och tillbaka under rättegången.

– Tanken var att de skulle ersättas av korta referat av vad som förekommit. Dessvärre tycker jag det hänt för lite sedan dess. Visserligen används de punkter som finns i rättegångsbalken som rubriker i domarna men den uppställningen följs många gånger så fyrkantigt och strikt att det ändå leder till dåligt strukturerade domar.

Varför är det så svårt att ändra domarnas sätt att skriva?

– Ja, det är både fascinerande och lite svårt att förstå varför sättet att skriva domar går i arv från generation till generation. Det är oerhört segt att få till en förändring. Bland annat tror jag det finns en del ytterligare att önska när det gäller juristutbildningarna.

Det är lite paradoxalt, enligt Fredrik Bohlin, att det många gånger är de äldre som förmår att bryta invanda mönster.

– Det finns exempel på att domare som bara har några år kvar till pension förmår ändra sitt skrivsätt och driva på kollegerna. De har till skillnad mot de unga notarierna erfarenhet och känner sig trygga i domarrollen, det kan vara en förklaring, menar Fredrik Bohlin.

Men allt är inte nattsvart enligt Bohlin. Han framhåller Södertörns tingsrätt som ett exempel. I de riktlinjer för dom­skrivning som tagits fram vid tingsrätten heter det bland annat följande:

”Bemöt alltid parternas argumentation … Ibland kan processläget vara sådant att ett antal frågor inte prövas över huvud taget, till exempel för att käromålet ska avslås redan efter ett jakande svar på första frågan. Då kan man skriva att detta innebär att tingsrätten inte prövar övriga frågor (eller något annat som passar bättre i sammanhanget).”

I tingsrättens riktlinjer framhålls också att om viss bevisning som framlagts vid huvudförhandlingen inte berörs alls i domen ska det framgå varför. Domarna ska också kännetecknas av ett rakt språk enligt riktlinjerna och därför är det i brottmål oftast bra att redovisa slutsatsen direkt efter rubriken ”bedömning”, till exempel: ”Tingsrätten har kommit fram till att NN ska dömas för misshandel. Skälen för detta är följande …”

Södertörns tingsrätt framhåller också att invändningar från den tilltalade ska redovisas och bedömas. Därtill finns i riktlinjerna en särskild ordlista där domarna får förslag på hur otympliga begrepp kan ersättas av mer vardagsnära ord utan att det går ut över den juridiska innebörden. Till exempel föreslås att man i stället för ”förebringa” kan använda ”lägga fram” eller ”presentera”.

 

Utöver domskrivandet har Fredrik Bohlin också Domstolsverkets uppdrag att se över och driva projekt om hur enskilda blir bemötta i domstolarna. Domskrivandet är också en bemötandefråga menar han.

Finns det en risk att oklart skrivna domar som få begriper bidrar till att rättsväsendet ”producerar” rättshaverister?

– Jag tror inte att dåligt skrivna domar i sig förvandlar enskilda till rättshaverister. Det handlar mycket om hur personen blir bemött under hela processen fram tills domen meddelas och naturligtvis vilka erfarenheter personen har av samhällets institutioner sedan tidigare.

– Frågan om domskrivningen och bemötandet hänger ihop. De domare som vinnlägger sig om att skriva tydliga domar tror jag också vinnlägger sig om att ta parterna på största allvar och inte tar till några översitterifasoner.

Ett exempel där det gått fel i så måtto att den som väckt talan och hans ombud inte är nöjd med domen gäller ett tvistemål som avgjordes vid Nyköpings tingsrätt.

– Det framkommer inte i domen att vi åberopade att motparten gjort en utfästelse, vilket dessutom vitsordades. En sådan omständighet är juridisk hårdvaluta. Domen beskriver inte heller att motparten inte tyckte att de hade skyldighet eller anledning att berätta att de inte tänkte leva upp till sina löften, berättar Thomas Adlercreutz som varit ombud vid en hyrestvist.

Adlercreutz företrädde en hyresvärd och motparten var anhöriga till en hyresgäst som avlidit. De anhöriga hade lovat att tömma lägenheten men det skedde inte varför hyresvärden tvingades tömma lägenheten själv och förvara lösöret. Tingsrätten avvisade hyresvärdens krav på ersättning för sina kostnader, bland annat för omflyttningen av lösöret, och dömde värden att betala rättegångskostnader.

– Genom att utelämna sakuppgifter blir domen ”tom” och går inte att överklaga på ett meningsfullt sätt. Hovrätten avvisade vårt överklagande och tog ingen notis om vårt påpekande att motparten gjort vissa utfästelser som inte fanns med i tingsrättens dom. Hovrätten motiverar heller inte sitt ställningstagande, menar Thomas Adlercreutz.

Hur ska en bra dom vara utformad?

– Den ska redovisa parternas yrkanden och de omständigheter som framförts vid förhandlingen. Givetvis behöver och kan inte allt som parterna sagt tas med i domen. Men det som parterna tycker är väsentligt bör nämnas även om det kan ske kortfattat.

Hyresvärden har nu gått till Högsta domstolen med en begäran att domstolen beviljar prövningstillstånd hos hovrätten. Men Adlercreutz har inga större förhoppningar om att domstolen ska bevilja ansökan.

Statistiken talar emot det men Adlercreutz utesluter inte att HD trots allt kommer att tillstyrka prövning.

Blir det nej i HD återstår enligt Thomas Adlercreutz endast Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

– Kravet på en rättvis rättegång som fastslås i Europakonventionens artikel 6 inkluderar en rätt att parterna i en rättegång får sina argument prövad, och redovisade i domen.

– Andra länder, bland andra Finland, har fällts för att domstolar inte redovisat vad en part åberopat. I Sverige har jag aldrig varit med om eller hört talas om något liknande. Det är angeläget att påpeka att rättegångsbalken ska användas också i tvistemålen. Att tvistemål handläggs snabbt är bra, men det måste bli rätt också, förklarar Thomas Adlercreutz som inte varit med om eller ens hört talas om något liknande fall tidigare.

Magnus Widebeck är lagman vid Nyköpings tingsrätt. En tingsrätt som är känd och erkänd för sin effektivitet.

– Vi ligger tvåa bland domstolarna när det gäller handläggningstiderna. Vi är nästan dubbelt så snabba som genomsnittet bland domstolarna. Bara Lycksele är snabbare, förklarar han.

Finns det då inte en fara i att vara snabb? Att detta ”tävlingsmoment” sänker kvaliteten?

 

– Nej tvärtom. Vi har tid över för att säkerställa kvaliteten i domarna. Vi slipper tidsödande samtal från enskilda som undrar var deras mål tagit vägen.

– Den stora faran ligger i stället i när tingsrätter som har stora balanser ska försöka komma ikapp. Då finns en risk att det går för fort och att man missar något, förklarar Magnus Widebeck.

När det gäller domskrivning har Nyköpings tingsrätt en egen policy som går under förkortningen EEEFÖ. Widebeck förklarar:

– Det står för att domarna ska vara enkla, entydiga, eleganta, fullständiga och övertygande. I policyn konkretiserar vi vad vi menar och ger exempel på bra och dåliga skrivningar.

– Den digitala utvecklingen är på ett sätt en styggelse. Den har gjort det väldigt lätt att klippa in långa sjok av text från andra domar, lagtexter och förarbeten. Det gäller främst förvaltningsdomstolarna som gör så och där blir domarna långa och i många fall hopplöst svåra att förstå.

Det perfekta uppstår enligt Magnus Widebeck inte när det inte återstår något att lägga till utan när det inte finns något mer att ta bort.

– Man behöver inte argumentera kring omständigheterna kring ett mindre brott som är erkänt. Domar som innehåller för mycket skymmer själva kärnfrågan. Det centrala är att domen svarar på vad parterna har satt fingret på under förhandlingen.

Fiskaler som kommer till Nyköpings tingsrätt får sina domar nagelfarna av Magnus Widebeck och de mer erfarna domarna. Han håller med sin kollega Fredrik Bohlin om att det många gånger är de unga nya domarna som skriver långt och krångligt.

– Varannan månad går vi igenom domar som fiskalerna skrivit. Vi ställer frågan behöver du ha med detta och detta? Det händer att texten efter genomgången har halverats.

Thomas Adlercreutz exempel på domen kring en tvist mellan en hyresvärd och anhöriga är enligt Magnus Widebeck inte en fråga om domskrivning.

– Det är en självklarhet att en dom ska redovisa grunderna och de centrala omständigheter som parterna åberopat. Sker inte det har tingsrätten begått ett rättegångsfel. Eftersom fallet ligger hos Högsta domstolen kan jag inte gå närmare in på detta fall utan bara konstatera att hovrätten i varje fall fann att något rättegångsfel inte begåtts.

Han förklarar att domstolarna, eller i vart fall Nyköpings tingsrätt, inför varje huvudförhandling gör en sammanställning över grunderna som åberopats.

– Därmed ser parterna vilka grunder som kommer att tas med i domen och kan reagera. Det är ett sätt att kvalitetssäkra vårt arbete. Under mina 30 år som domare har jag inte varit med om att det uppstått ett rättegångsfel av den orsaken, avslutar Magnus Widebeck.

Annons
Annons