search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Så ser högerextremisterna på sin omvärld i dag

Förutom en högerextremistisk världsbild har Anders Behring Breivik en barndom som skadade honom svårt, något som är en viktig del i att förstå hur han kunde bli en massmördare.

Högerextrema rörelser är på frammarsch i Europa. De argumenterar för att vi lever i en skendemokrati där den nationella identiteten hotas av islamisering av samhället. Den muslimhatande ideologin, som bygger på fruktan för att Europa utvecklas till ett Eurabia, inspirerade Anders Behring Breivik att ta steget från tanke till handling sommaren 2011. Med terrorattacken fick världen upp ögonen för en ny sorts terrorist med en världsbild som är okänd för många.

Aage Borchgrevink, författare, kritiker och senior rådgivare till den norska Helsingforskommittén, ställer sig frågan hur det kom sig att Anders Behring Breivik hamnade på Utøya den 22 juli 2011, beredd att döda så många människor han förmådde. Vad ledde fram till massmorden?

På ett seminarium arrangerat av Civil Rights Defenders den 31 oktober i Stockholm deltog Aage Borchgrevink där han närmare berättade om sina slutsatser.

Borchgrevink har förutom Anders Behring Breiviks ideologi även intresserat sig för att finna en psykologisk förklaring till varför Anders Behring Breivik blev en massmördare.

Som Aage Borchgrevink ser det har Anders Behring Breivik en ideologisk världsbild präglad av occidentalism som i korthet innebär att synen på Västeuropa är starkt negativ. Samhället är själlöst, feminiserat och sönderkommersialiserat och har förlorat alla goda värderingar.

Men Aage Borchgrevink menar att förutom den antimuslimska retoriken rymmer Behring Breiviks egenförfattade manifest ett långtgående kvinnohat. Anders Behring Breivik anser att människors fortplantning ska institutionaliseras, kvinnors sexualliv kontrolleras. I hans idealsamhälle ska det inte finnas några kvinnor. I stället ska deras funktion ersättas med konstgjorda livmödrar.

Men förutom denna världsbild har Anders Behring Breivik en personlig uppväxthistoria som påverkat honom starkt negativt och som är en viktig del i att förstå hur han kunde bli en massmördare.

– Hans barndom är väldigt ovanlig. Där finns det en övergreppshistoria som det inte har skrivits och talats så mycket om i Norge, säger Aage Borchgrevink.

Som barn utsattes Anders Behring Breivik tidigt för en mycket bristande vårdnad och omsorg från sin mamma som hade ensamvårdnad om honom.

– Det handlade om psykiska övergrepp, misshandel och även sexuella övergrepp, säger Aage Borchgrevink som anser att det som hände i Behring Breiviks barndom är en viktig del i att förstå hur han hamnade på Utøya.

Myndigheterna utredde Anders Behring Breiviks familj och uttryckte stor oro för hans utveckling om han inte omhändertogs, men så skedde inte. Anders Behring Breivik utvecklade flera personlighetsdrag som senare gjorde att han hade svårt att fungera i olika sammanhang. Som ung försökte han gång på gång komma med i olika gänggrupperingar, i graffitigäng, nazistgäng. Men det slutade i samtliga fall med att han blev utkastad. Aage Borchgrevink beskriver Behring Breivik som narcissistisk, grandios och med paranoida och dramatiska drag.

– Man får bilden av en ungdom som är tydligt narcissistisk och som söker delaktighet i flera miljöer som han försökte dominera med följden att han blev utstött. Gång på gång på gång. Han försökte att anpassa sig men kunde inte förstå det sociala spelet, säger han.

På internet kunde Anders Behring Breivik hitta gemenskap och även radikaliseras tillsammans med andra, framför allt ensamma unga män med en ofta socialt svag plattform. Anders Behring Breiviks manifest är till stora delar hämtat från och inspirerat av Fjordman, en norsk främlingsfientlig och högerextrem bloggare, som har skrivit kritiskt om islam och muslimsk invandring till Europa.

Daniel Poohl, chefredaktör för tidningen Expo, betonar ideologiernas betydelse. Anders Behring Breivik är en terrorist med ett tydligt hat riktat mot islam; samtidigt som han säger sig vara en kristen tempelriddare som hyllar staten Israel. Anders Behring Breivik har, enligt Daniel Poohl, kommit att fungera som något av en vattendelare mellan de högerextrema grupperna. I dag är det en klyfta mellan högerextremister som är antimuslimer men som stöder Israel och de mer traditionellt nazistiskt orienterade grupperna som framför allt är antisemiter men som kan stödja extrema muslimska terrorgrupper som Hamas.

Aage Borchgrevink har sett tendenser i Norge som påminner om moralpanik, där det både diskuterats om ifall våldsamma tevespel borde förbjudas eller om yttrandefriheten på internet borde inskränkas.

– Anders Behring Breivik är ett barn av sin tid. En receptor. Han har shoppat runt och plockat från alla hyllorna, säger Aage Borchgrevink.

Daniel Poohl menar att det är bra att Anders Behring Breivik psykologiseras men tycker att det är symptomatiskt att man psykologiserar honom men inte Taimour Abdulwahab, som sprängde sig själv till döds i Stockholm i december 2010 i ett misslyckat terrorattentat.

– Han var muslim, och sånt gör muslimer! säger han retoriskt.

Vilken effekt har Anders Behring Breivik haft på den övriga politiken? Har han uppnått vad han önskade? Aage Borchgrevink menar att effekten i Norge blivit den motsatta. Efter massakern på Utøya publicerades bilder på de dödade gång på gång. Bilderna, som visade människor med olika etnisk bakgrund, kom att illustrera dagens Norge. Där man ser olika ut men lever i gemenskap. Före Utøya debatterade i stort sett aldrig muslimer offentligt mot varandra, utan det vanliga var att ställa en muslim mot en antimuslimsk debattör. I dag är bilden en annan. Numer kan muslimer debattera mot andra muslimer. På så sätt har Anders Behring Breivik bidragit till att driva på integrationen och öka förståelsen för varandra, menar Borchgrevink.

Samtidigt finns det annan rörelse i Europa och så även i Skandinavien och det är att de idéer som tidigare uppfattades som extrema, numer är uppfattningar och åsikter som kan framföras som mindre radikala eller avvikande. Det sker en slags normalisering av dem.

– I Sverige vill Sverigedemokraterna absolut inte ha något med nazisterna att göra, men de börjar få problem därför att den antimuslimska miljön börjar bli så radikal och problematisk så att snart kan man inte röra sig åt den flanken heller, eftersom man måste hålla sig fri från tokar och dårar, säger Poohl och tillägger:

– Det finns många Sverigedemokrater som ser nazisternas närvaro som en konsekvens av ett nationellt uppvaknande bland befolkningen. Och nazisterna som inte gillar Sverigedemokraterna förstår ändå att svenskar som vill rädda Sverige söker sig till det etablerade partiet som finns. Man vill inte samarbeta men man rullar stenen åt samma håll. 

Annons
Annons