search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Mångfalden stärker rättsväsendet och Sverige

Att en större mångfald inom juristkåren ökar samhälls-, affärs- och individnyttan enades justitieminister Beatrice Ask (M) och en välmeriterad panel om vid ett seminarium i Stockholm.

De var också överens om att det mångkulturella Sverige ännu inte på långa vägar återspeglas i rättsväsendet och att mycket arbete återstår.

Syftet med seminariet på Advokatfirman Vinge var att presentera en rapport (se artikeln Mångfaldsprojektet öppnar dörrar) samt belysa och diskutera mångfaldsfrågan utifrån vad som hänt sedan byrån ini­tierade ett projekt för att inspirera unga med utländsk bakgrund till högskolestudier i allmänhet och juridikstudier i synnerhet.

− För tio år sedan frågade vi oss själva varför juristkåren inte speglar befolkningen i stort och insåg att här kunde vi engagera oss, sa Olof Jisland, managing partner och en av initiativtagarna till projektet. Vi vet att vi gjort stor skillnad på individnivå, men tycker att det på ett nationellt plan går för långsamt.

Något Beatrice Ask instämde i under sitt inledningsanförande där hon applåderade initiativet och uppmanade andra företag och myndigheter att kavla upp ärmarna och ta itu med bristen på medarbetare av utländsk härkomst.

Att den procentuella andelen jurister med utländsk bakgrund i stort är konstant betecknade ministern inte som ett misslyckande för det övergripande nationella mångfaldsarbetet, som gått från isolerade pionjärprojekt till att vara en ständigt närvarande fråga. Efter att ha lyft fram polisen som ett gott exempel på lyckade mångfaldssatsningar och förklarat bristen på personer med utländsk bakgrund som en generell utmaning för rättsväsendet, adresserade Ask de känsliga frågorna om kvotering samt lagstiftning för att motverka negativ särbehandling och främja en positiv sådan:

− Jag tror inte på kvotering, att det automatiskt matematiskt ska vara på ett visst sätt, utan man måste se till kvalifikationerna, men har stor respekt för att man kan se och värdera dessa på olika sätt. Vi måste också säkerställa att diskrimineringslagen fungerar.

Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare, påpekade att när Advokatsamfundet nyligen frågade advokatbyråerna hur många ledamöter och biträdande jurister som hade utländsk bakgrund landade siffran på 18 procent för de yngre medarbetarna, vilket i stort motsvarar deras andel av befolkningen. Hon delade även, liksom övriga panelen, justitieministerns åsikt att kvotering inte är vägen framåt för att öka mångfalden inom rättsväsendet/juristkåren.

− Jag är emot lagstiftning i den meningen, men lagen om uppehållstillstånd samt en rad regler är väl byråkratiska och i viss mån motverkar de att vi får in spetskompetens som forskare och andra. Jag anser det främst är integrationsfrågor av socioekonomisk natur som avgör och inte vad man heter eller kommer ifrån.

Goda exemplet

Ramberg berömde mångfaldsprojekt liksom de övriga debattörerna, om än från olika utgångspunkter.

− Jag tror på det goda exemplet. Vinges initiativ är utmärkt, särskilt i ljuset av att ni är en affärsjuridisk byrå − bra gjort! sa Anne Ramberg.

Såväl Dilşa Demirbağ-Sten, debattör och ansvarig för Berättarministeriet, som Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet, välkomnade Vinges satsning. Dilşa Demirbağ-Sten gladdes speciellt åt att språkets betydelse uppmärksammats och delade Rambergs uppfattning att mångfaldsbegreppet har ett tydligt klassperspektiv.

− Apropå svenska språket och möjligheten att göra en klassresa kan den vara lika lång för de som kommer från många generationer av svenskar. Få jurister kommer nog från en svensk underklassfamilj, det kan vara bra att komma ihåg och att mångfald inte bara är en etnisk utmaning, sa hon.

− Fattigdomen har ”etnifierats” i hela Europa som det numera heter när fattigdom och klass kopplas samman. Därför är Vinges besök i skolor i segregerade marginaliserade områden så viktigt, framhöll Masoud Kamali som efterlyste fler politiska initiativ enligt anglosaxisk modell i syfte att motverka negativ särbehandling, dock inte kvotering.

Vilket föranledde Demirbağ-Sten att replikera:

− Vid positiv särbehandling, oavsett vad det gäller, går det aldrig att ge någon grupp särskilda rättigheter utan att frånta en annan. Man kan alltså, trots tydlig historisk diskriminering, inte kollektivt kompensera några utan att kollektivt bestraffa andra. Detta betyder inte att vi saknar problem. Men om vi börjar använda lagen, det vill säga vår minsta gemensamma moral, för att återställa obalanser i samhället får vi ännu större problem.

Paul Lappalainen, senior expert hos Diskrimineringsombudsmannen, med ett långt förflutet som amerikansk och svensk jurist, ansåg att svensk lagstiftning på området i stort är okej även om det finns detaljer som borde förbättras.

En ledningsfråga

− Ofta uppstår bristen på mångfald till följd av diskriminering. Därmed borde man fokusera på hur kvalificerade sökande förhindras få jobb. Detta gäller även Vinge i fortsättningen av projektet. Det är poängen med de aktiva åtgärderna som arbetsgivare ska vidta − förebyggandet av diskriminering som arbetsgivarna ska vidta som i sin tur leder till mångfald. Det har inget att göra med kvotering eller positiv särbehandling, påpekade han.

Sofia Appelgren, grundare av företaget Mitt Liv, som arbetar för ökad mångfald och integration på den svenska arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund, upplyste att åtta av tio arbeten går till eller via personliga kontakter, enligt Svenskt Näringsliv.

− Företag vi samarbetar med vill egentligen stiga in i vårt projekt utifrån ett lönsamhetsperspektiv där språkkompetens och kulturella erfarenheter ses som en tillgång och göra detta till en icke-fråga. Man är medveten om utmaningarna och vill ta sitt ansvar men saknar metoder för att omsätta sina planer i konkreta handlingar, sa Appelgren.

Anne Ramberg konstaterade att diskriminering även kan förekomma på advokatbyråer, men att om byråerna anställer 60 procent kvinnor kan det näppeligen vara ett uttryck för fördomar mot kvinnliga jurister, snarare tvärtom. En juridisk karriär handlar inte om huruvida man har utländsk bakgrund utan om man har de ekonomiska och sociala förutsättningarna för att ta sig fram, detta gäller för alla oavsett var man är född och uppväxt.

Annons
Annons