- Fokus
Utmätning väcker fråga om ministerstyre
Var går gränsen mellan laglig information och ministerstyre? Frågan har aktualiserats sedan utrikesminister Carl Bildt kontaktat Kronofogdemyndigheten i ett ärende om försäljning av en rysk fastighet.
Kronofogdens ärende, som fått utrikespolitiska följder, gäller en hyresfastighet på Lidingö. Enligt beslut från kronofogden och tre domstolar ska huset, som ägs av den ryska staten, utmätas och säljas. Ryssland har nämligen en skuld på omkring 20 miljoner kronor till en tysk företagare, Frantz Sedelmayer. Företagaren har drivit saken i Internationella skiljedomstolen, och fått rätt. Sedelmayer vände sig därefter till Kronofogdemyndigheten i Sverige för att få hjälp att driva in skulden.
Ryssland har protesterat mot försäljningen och hävdat diplomatisk immunitet för huset. I februari skrev också en chef vid den ryska ambassaden till kronofogden, och hotade med att mäta ut och sälja Sveriges ambassad i Moskva om myndigheten gick vidare.
Under sommaren gav sig utrikesminister Carl Bildt in i ärendet. I ett brev till Kronofogdemyndigheten, som kontaktat UD för att informera om ärendet, skriver Bildt bland annat att "Sveriges relationer till Ryska federationen skulle skadas av en försäljning".
Brevet har väckt upprörda känslor hos Frantz Sedelmayer, som anser att brevet inte handlar om information, utan är ett krav och en order till myndigheten.
Även oppositionspolitiker har reagerat och talat om ministerstyre, och Miljöpartiet har begärt att konstitutionsutskottet ska granska Carl Bildts brev.
Även justitierådet Kerstin Calissendorff har hamnat i medialt blåsväder i ärendet sedan hon blivit kontaktad av Kronofogdemyndigheten. Kritikerna kopplade genast ihop samtalet med det faktum att Calissendorffs man är delägare i den advokatbyrå som företräder ryska staten gentemot kronofogden.
Utrikesministerns agerande har också engagerat flera juridiska experter. En av dem är före detta hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, som belyste ärendet i ett föredrag i samband med överlämnandet av Vänbok till Sten Heckscher. Enligt Hirschfeldt rör ärendet det klassiska spänningsfältet mellan myndigheters självständighet och deras lydnadsplikt. Om grundprincipen, myndigheternas självständiga ställning i deras myndighetsutövning och rättstillämpning, råder ingen tvekan.
– Det är kronofogdens exklusiva uppgift att besluta i ett exekutivt ärende, sa Hirschfeldt i sitt föredrag.
Men självständigheten, reglerad i RF 12:2, innebär inte att en utrikesminister måste hållas helt utanför myndighetens arbete. Enligt regeringsformen 10:13 ska nämligen "chefen för det departement som har hand om utrikesärendena" hållas underrättad när en myndighet stöter på frågor som rör förhållandet till en annan stat, påpekade Hirschfeldt.
Kommunikationen mellan Kronofogdemyndigheten och utrikesministern kan ses som en tillämpning av denna bestämmelse, menade Johan Hirschfeldt, som samtidigt kunde konstatera att det inte är glasklart var gränsen går mellan informationsutbyte och påverkan.
– Men jag tycker inte att man här måste anse sig ha hamnat i limbo eller att det är fråga om en omöjlig regelkonflikt där UD gör fel hur man än gör. Vi får säga oss mer pragmatiskt att detta är en rimlig ordning som – om inte särskild lagstiftning införs – inte kan regleras ytterligare i regeringsformen. Vi får leva med den, ytterst under KU:s kontroll, sammanfattade Johan Hirschfeldt.
Kronofogdemyndigheten har trots hot och diskussioner gått vidare med försäljningen, och den 7 september hölls en auktion på huset. Frantz Sedelmayer la själv det enda budet, som dock inte godkändes.
