- Fokus
Svag granskning av politikers myndighetsbeslut
En rad institutioner granskar svenska myndigheter och deras beslut. Men hur står det till med granskningen av regeringens och statsrådens beslut? Flera experter pekar på brister i tillsynen.
Sveriges system med fristående myndigheter och förbud mot ministerstyre i enskilda ärenden är internationellt sett ovanligt. Tudelningen mellan regeringen och myndigheterna ska vara en garant för att politiska hänsyn inte får påverka i enskilda myndighetsärenden. Flera granskningsorgan, främst JO och JK, följer myndigheternas verksamhet och riktar emellanåt kritik mot arbetssätt eller beslut i enskilda ärenden.
Regeringens och enskilda statsråds arbete faller utanför denna tillsyn. I stället är det riksdagens konstitutionsutskott, KU, som fått uppgiften att kontrollera att regeringen följer lagen. Men allt fler ifrågasätter nu hur KU egentligen klarar den uppgiften.
Professorn i statsvetenskap Tommy Möller hör till kritikerna.
Han pekar på att KU politiserats allt mer, och att besluten allt som oftast styrs av partipolitiska hänsyn. Ett vanligt mönster är att oppositionens ledamöter vill kritisera ett statsråd, medan en majoritet av utskottet, som tillhör regeringsunderlaget, väljer att fria. Politiseringen hotar enligt Möller KU:s trovärdighet.
Justitierådet och ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen, Mats Melin, pekar på ett särskilt problem. Det gäller de fall då regeringen eller enskilda statsråd faktiskt ägnar sig åt myndighetsutövning och beslutar i enskilda ärenden. Ett exempel är när de båda egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Alzery utvisades från Sverige 2001 efter beslut från regeringen.
– I sådana fall tycker jag att det vore bättre med den strikt rättsliga granskning som kännetecknar JO:s tillsyn. Det finns då inte ens risk för att det kan tas partipolitiska hänsyn. Dessutom tror jag att den granskningen oftast skulle kunna genomföras snabbare än KU:s, säger Mats Melin, som tidigare var chefs-JO.
Melin betonar att den utvidgade JO-granskningen bara skulle gälla i enstaka fall. Den behövs inte när regeringen styr som det är tänkt, med hjälp av pengar och generella riktlinjer och normer.
– Men i det fåtal fall då regeringen helt undantagsvis ägnar sig åt myndighetsutövning – antingen med stöd i lag som i fallet med de avvisade egyptierna eller utan klart lagstöd som vid till exempel flygplanskapningen på Bulltofta 1972 – borde JO:s granskning också omfatta regeringens och enskilda statsråds handlande, säger Melin.
