Språk- och kunskapsanalys i somaliska – inte någon exakt vetenskap

 Frågan är inte lätt att besvara. Den asylsökande förväntas klarlägga, utöver sina asylskäl, sin identitet och hemvist. Detta så att Migrationsverket vet vems asylansökan som prövas och mot vilket land den ska prövas. Att veta varifrån den asylsökande kommer är särskilt viktigt i de fall där den sökande inte blivit individuellt hotad och endast åberopar det allmänna dåliga säkerhetsläget i hemlandet.

Migrationsverket menar att den asylsökandes hemvist ibland kan ringas in genom en språkanalys(1). Detta genom att en språkanalytiker lyssnar på hur den sökande talar sitt språk eller sin dialekt och vad den har för kunskap om till exempel sin hemstad. Analytikern skriver sedan en bedömning om bland annat var den sökandes språk geografiskt hör hemma och bedömningen beaktas ofta av verket när verket fattar beslut om den sökande ska beviljas uppehållstillstånd eller ej.

Vad gäller Somalia så godtar Migrationsverket inga somaliska pass som utfärdats efter den 31 januari 1991 på grund av att passen inte utfärdats av en behörig myndighet som haft kontroll över det territorium inom vilket myndigheten utfärdat passen(2). Det är inte ovanligt att somaliska asylsökande saknar pass och annan skriftlig bevisning om identitet och hemvist. Då kan verket använda just en språk- och kunskapsanalys för att utreda varifrån i Somalia en asylsökande kommer.

I praxis har det konststaterats att väpnad konflikt råder i södra och mellersta Somalia (de delar av Somalia som inte utgörs av Somaliland och Puntland), det vill säga att en person som befinner sig där endast med sin närvaro löper en personlig och allvarlig risk att skadas(3). Därför är det viktigt att de somalier som kommer därifrån och åberopar den väpnade konflikten som asylskäl, lyckas bevisa att de är därifrån så de kan få internationellt skydd genom att beviljas permanent uppehållstillstånd; annars riskerar de skadas eller i värsta fall dödas vid ett eventuellt återvändande.

Är då språk- och kunskapsanalysen oftast korrekt och kan den i så fall ges ett högt bevisvärde?

Det är svårt att svara på den frågan, eftersom flera faktorer kan påverka hur analytikern bedömer den asylsökandes språk, dialekt och lokalkännedom om till exempel en viss stad.

En faktor är analytikerns kunskap om språk, dialekt och lokalkännedom. Det kan ha att göra med analytikerns allmänbildning, språkliga utbildning och erfarenhet av att resa i olika områden eller länder.

En annan faktor är hur pass rent geografiskt utspritt ett språk eller en dialekt är; i vissa fall kommer den asylsökande från ett land med ett språk som talas i flera länder (till exempel arabiska) och i andra fall så kommer den asylsökande från ett land med flera officiella språk (till exempel tigrinja, engelska och arabiska i Eritrea).

En tredje faktor just vad gäller Somalia är att det somaliska språket har förändrats och utvecklats på grund av att det påverkats av nomadism, klansystem samt regional mobilitet och folkvandringar(4).

Listan av olika faktorer som påverkar analytikerns bedömning kan göras lång. Ibland stämmer analytikerns bedömning av var den asylsökandes språk geografiskt hör hemma inte överens med var klienten hävdar att han/hon hör hemma. Då bör ombudet försöka angripa bedömningen på olika sätt för att tillvarata klientens intresse av att bevisa hemvisten.

Ett sätt är att, med klientens samtycke, kontakta en auktoriserad tolk och be tolken noggrant analysera analysen (som domstolen lätt kan skicka på cd till ombudet) själv för att sedan, om hans bedömning stämmer överens med vad klienten hävdar, begära att han ska höras som sakkunnig under den muntliga förhandlingen eller, om domstolen inte beviljar någon muntlig förhandling eller inte låter tolken höras under förhandlingen, till domstolen lämna in ett av tolken skrivet sakkunnigutlåtande.

Ett annat sätt är att, också med klientens samtycke, kontakta klientens eventuella släktingar och bekanta som kan styrka klientens hemvist. Dessförinnan bör vittnena, under möte med klient och tolk, ringas upp så att det kan kontrolleras exakt vad de kan styrka och hur de själva kan identifiera sig inför domstolen. Om ett vittnes identitet är styrkt, kan dess vittnesmål ofta tillmätas särskild vikt.

Ett tredje sätt är att fråga klienten om han/hon kan ta fram andra handlingar som kan klarlägga hemvisten (och/eller identiteten och/eller asylskälen). Rättschefen på Migrationsverket har i ett så kallat rättsligt ställningstagande skrivit att andra handlingar (som inte ensamma är tillräckliga för att klarlägga identiteten men kan vara en del av en samlad bedömning) än utrikespass kan anses vara godtagbara. Det kan vara till exempel inrikespass, id-kort, medborgarskapsbevis, födelseattest, militärbok, körkort, betyg, vigselbevis, bankbok och sjömansbok(5). Dessa handlingar kan, beroende på vad som framgår om var de till exempel är utfärdade, sedan ibland användas som bevis för att försöka klarlägga hemvisten om till exempel den asylsökande visar betyg som är utfärdade från en viss skola i en viss stad. Om handlingarna är fotoförsedda och inte av alltför enkel beskaffenhet (till exempel försedda med särskild stämpel eller dylikt), är de oftare starkare bevis på så sätt att de lättare går att sammankoppla med den asylsökande.

Listan på vilka sätt analytikerns bedömning kan angripas kan också göras lång och här nämndes endast några exempel.

Så, är då en språk- och kunskapsanalys ett bra bevismedel med ett högt bevisvärde? Om analytikern är mycket utbildad och har mycket kunskap samt beaktar ovannämnda faktorer, så kan man teoretiskt tänka sig att resultatet blir korrekt, men det är ändå inte säkert. Anledningen till detta är att det inte rör sig om någon exakt vetenskap och att det är svårt att under några få minuter lyssna på den asylsökandes språk och lokalkännedom för att bedöma den asylsökandes hemvist. Det är dessutom inte rimligt att en analytiker ska förväntas ha så bred kunskap så han/hon ska känna till till exempel alla dialekter eller alla välkända platser i en viss stad för att inte tala om i ett helt land. Det vore dock bra om analytikerna genomgår fortbildning inom sina respektive språk med mera och tar hänsyn till de ovannämnda faktorerna innan de skriver sina bedömningar. För att tillvarata klientens intressen och för att bevara rättssäkerheten bör sedan bedömningarna ingå som en del av en samlad bedömning av allt bevismaterial och tas med en nypa salt. Det handlar ju om en analytikers enskilda bedömning, inte om någon exakt vetenskap.

Doris Singh
Jur. kand. och biträdande jurist

1 Migrationsverkets "Handbok i migrationsärenden", s. 532, senast uppdaterad 2012-05-02.
2 http://www.migrationsverket.se/info/2649.html , senast ändrad den 26 januari 2012.
3 Migrationsöverdomstolens dom av den 24 februari 2011 i mål nummer UM 10061-09.
4 Migrationsverkets landinformation, lifos nr. 25619 s. 8 och 17.
5 Migrationsverkets landinformation, lifos nr. 26987 s. 4 (RCI 07/2012).