- Fokus
Lagprövning: Inga ytterligare förändringar att vänta
Det blev ingen författningsdomstol, men dock ett slopat uppenbarhetsrekvisit. Meningarna är delade om det riktiga i beslutet om lagprövningens utformning i Sverige.
Lagprövning, alltså domstolars och myndigheters rätt och skyldighet att pröva politiskt fattade beslut mot överordnade normer, var en viktig fråga i arbetet med en ny regeringsform. När grundlagsändringen till slut klubbades år 2010 hade man slopat det så kallade uppenbarhetsrekvisitet. Någon författningsdomstol blev det dock inte i Sverige.
Uppenbarhetsrekvisitet innebar att domstolar och myndigheter bara fick överpröva riksdagens och regeringens beslut om dessa "uppenbart" strider mot högre normer, som grundlagen. Rekvisitet var omdiskuterat, och när det var dags för beslut om grundlagsreform var partierna eniga om att ta bort formuleringen. Med borttagandet fick domstolarna ett vidare mandat att sätta lagar åt sidan. Avskaffandet av uppenbarhetsrekvisitet välkomnades av förespråkare för en stärkt lagprövning som en stor seger. Men förre näringsministern och tidigare ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen Sten
Heckscher tycker att hyllningskören överdriver.
– Förändringen är svårt överreklamerad. Jag tror och hoppas att domstolar även i framtiden kommer att tänka sig för både en och två gånger innan de bestämmer sig för att en bestämmelse strider mot högre lag, säger Heckscher.
Sten Heckscher anser att risken för normkonflikter, i alla fall på lagnivå, är mycket små i Sverige. Den garanteras av det noggranna arbete som föregår lagstiftning i Sverige, påpekar han.
Ola Wiklund, advokat och docent i Europarätt, är av en annan uppfattning. Hittills är borttagande visserligen symboliskt. Men det kan komma att förändras.
– Lagprövning utan uppenbarhetsrekvisit i förhållande till EU-rätten är vardag för domare sedan många år. Jag tror även att grundlagsändringarna kommer att visa sig viktiga över tid. Fortfarande lever nog de flesta domare kvar i den gamla synen på balansen mellan politisk makt och den dömande makten. Så det kommer att ta några år av nya juristkullar, säger Wiklund, som alltså menar att framtidens jurister kommer att vara mindre rädda för att ifrågasätta lagstiftarna.
Rädda för jurister
Om avskaffandet av uppenbarhetsrekvisitet var en seger för dem som förespråkar stärkt juristmakt och ökad kontroll av lagstiftarna så har författningsdomstolsfrågan hittills inneburit ett ständigt nederlag.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg deltog i en expertgrupp knuten till Grundlagsutredningen, och talade för införandet av en svensk författningsdomstol. Hennes syn fick inte genomslag i utredningens förslag. Men Ramberg anser fortfarande att en författningsdomstol skulle bidra till att stärka rättssäkerheten i landet.
– Demokratin i sig utgör ingen garanti för mänskliga rättigheter, säger hon, och pekar på att många övergrepp genom historien har vilat på demokratiskt fattade beslut.
En författningsdomstol kan, genom att pröva nya lagar mot grundlagen och andra högre normer, stoppa integritetskränkande förslag som många gånger grundas på tillfälligt uppflammande opinioner, påpekar Ramberg.
Samtidigt är hon medveten om risken för att en författningsdomstol i sig blir politisk.
– De extremt politiserade utnämningarna till USA:s supreme court visar tydligt på problemen när domstolar blir politiska aktörer, säger Ramberg.
Även Sten Heckscher varnar för risken att en författningsdomstol blir politisk. Det är ett skäl till att han säger nej till en särskild högsta instans för lagprövning. Men han ser inte heller något behov i Sverige.
– Vi har ju en massa författningsdomstolar i Sverige. Varje domstol och myndighet har ju normprövningsskyldighet, det står i RF. Det tycker jag är fullt tillräckligt, säger Heckscher.
Risken för politisering skrämmer däremot inte Ola Wiklund. Enligt honom finns ingen skarp skiljelinje mellan politik och juridik.
– Om man accepterar att juridiken inte är värderingsfri kan man väl lika gärna ta steget fullt ut, så att folket förstår det också, anser han.
Till syvende och sist hänger frågan om en författningsdomstol på politikerna, just de som ska lämna över en del makt. Ola Wiklund tror att politikernas motvilja till stor del beror på rädsla.
– Reinfeldt och Borg är lika rädda som Erlander och Sträng var för jurister. Jag tror att det har att göra med den gamla motsättningen mellan expertmakt och politikermakt. Att politikerna vill bestämma, helt enkelt, sammanfattar han.
