search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

Polisen rörde till det och låste in vittnet Nizar

Nizar var aldrig misstänkt för brott. Han skulle endast höras som vittne. Trots det utsattes han för en synnerligen brutal behandling av polisen.

Lördagen den 30 oktober 2010 tidigt på morgonen låg frisören och egenföretagaren Nizar Khalayli och sov tillsammans med sin fru hemma i familjens radhus i Angered. Deras fyra småbarn sov i sina sängar. Plötsligt väcktes Nizar av ett våldsamt oväsen vid ytterdörren. Han sprang dit och möttes av ett stort antal, cirka 10–15, svartklädda poliser med dragna vapen vilka var försedda med påslagna ljus och lasersikten. Polisernas ansikten var täckta. Nizar berättar att poliserna skrek och var mycket våldsamma och beordrade honom att lägga sig ner på golvet. Han hölls sedan hårdhänt nedtryckt. När Nizar sa att det fanns barn i bostaden blev han bryskt tillsagd att vara tyst. Hans fru tvingades att klä på sig inför två manliga poliser. När det stod klart för poliserna att det endast var Nizars familj som fanns i hemmet beordrades han att sätta sig på golvet med händerna bakom huvudet. Nizar var övertygad om att det uppstått ett missförstånd men när han försökte få klarhet i varför poliserna agerade som de gjorde fick han endast till svar: "Vi har våra skäl." Efter närmare en timmes väntan kom en polisbuss och Nizar, mycket tunt klädd, kördes till ett så kallat personintag ute i ett industriområde i Mölndal.

Efter fyra timmar fick han träffa en förhörsledare. Han frågade om Nizar ville ha advokat. Nizar tackade nej eftersom han fortfarande trodde att det rörde sig om något slags missförstånd som snabbt kunde redas ut bara han fick veta vad det hela gällde. Förhörsledaren inledde med att berätta att Nizar var misstänkt för inblandning i vad som rubricerades som terroristbrott. Men han fick bara svara på allmänna frågor om sin bakgrund, religionstillhörighet och var han hade varit ett visst datum. Sedan frågade polismannen om Nizars politiska åsikter. Nizar svarade att han som egenföretagare och far till fyra barn inte har tid att intressera sig för politik, och att han är ointresserad av politik. Nizar fick återvända till sin cell. Efter ytterligare fyra timmar öppnade en arrestvakt celldörren och frågade om Nizar förstod svenska. Sedan sa vakten: "Du kan gå" varpå han lämnade dörren öppen och gick sin väg. När Nizar skyndade efter vakten frågade han vad han menade så svarade vakten med: "Du kan gå." "Är jag fri alltså?", frågade Nizar. "Svar ja", replikerade vakten. Nizar vägrades att låna en telefon för att ringa efter skjuts hem, hans egen telefon var tagen i beslag. Det slutade med att han fick springa tunnklädd en halvtimme i den kalla höstluften innan han nådde fram till spårvagnen.

På tisdagen när Nizar kontaktade chefsåklagare Tomas Lindstrand för att få veta hur han skulle göra för att få advokathjälp informerades han om att han alls inte var misstänkt utan endast skulle höras som vittne.

Samtliga personer som togs av polisen har helt avförts som misstänkta för något som helst brott. Nizars barn led länge av traumat som de utsattes för, ett av barnen är fortsatt rädd för poliser. Nizars fru råkade ut för ett dubbelt trauma. Som tolvårig levde hon med sin familj i Syrien när hennes pappa fördes bort av polisen och aldrig återvände. Nu fick hon för andra gången vara med om ett våldsamt polisbortförande. Hon tar i dag medicin och har inte kommit över händelsen 2010.