search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

Kritisk chefsåklagare

Chefsåklagare Tomas Lindstrand upplevde ansvarsfördelningen mellan den öppna polisen och Säkerhetspolisen i ”Göteborgsfallet” som motsägelsefull och oklar. Han anser att det går att dra viktiga lärdomar av vad som inträffade.

Chefsåklagare Tomas Lindstrand, chef för säkerhetskammaren, hade begärt att Nizar skulle hämtas till förhör som vittne. Polisen har i efterhand sagt att det kunde finnas fler personer som var farliga på plats och att det var grunden för deras bryska agerande. När Nizar träffade förhörsledaren fick han veta av denne att han var misstänkt. I den tron ringde han Lindstrand senare.

Vad blev din reaktion när du kontaktades av Nizar och förstod att han trodde att han var misstänkt?
– Jag blev perplex eftersom han var vittne, vilket jag tydligt sagt. Detta framgår också av mitt tvångsmedelsbeslut, nämligen att han skulle hämtas till förhör som just vittne, säger Lindstrand som beskriver det inträffade som olyckligt och beklagligt. Särskilt som misstanken gällde ett mycket allvarligt brott.

– Minst lika allvarligt, fast på ett annat sätt, hade det varit om misstaget varit det omvända, det vill säga om en misstänkt person hörts som vittne. Ett vittne har ju inte rätt till det särskilda skydd som en misstänkt har, till exempel rätten till en offentlig försvarare vid ett allvarligt brott, säger han.

Tomas Lindstrand anser att det är svårt för honom att göra någon analys av vad som gick fel eftersom han inte var på plats och inte kunde göra några iakttagelser om hur hans beslut kommunicerades.

Vad kan du som åklagare lära av det inträffade?
– Det var en tydlig påminnelse om något jag och de flesta andra redan visste, nämligen hur viktigt det är att rätt information går till rätt personer utan att någon missuppfattning sker. Det märkliga är att jag inte kan påminna mig, trots 36 år som åklagare, att jag tidigare varit med om en situation som den inträffade.

Enligt Lindstrand går det att dra två viktiga lärdomar från händelsen i Göteborg:

– För det första hur viktigt det är att en åklagare går in som förundersökningsledare redan när misstanken om ett mycket allvarligt brott uppstår. För det andra hur viktigt det är att göra klart vilken polismyndighet som har ansvaret för brottsutredningen i varje läge och vad detta ansvar innebär. Under den korta tid som jag var åklagare i det aktuella fallet upplevde jag den ansvarsfördelningen som motsägelsefull och oklar.

När Taimour Abdulwahab några veckor senare, den 11 december, sprängde sig själv i luften i centrala Stockholm hade Tomas Lindstrand och polisen händelserna i Göteborg i färskt minne.

– Vid den senare händelsen (i Stockholm) kopplades åklagare in omedelbart och vi var mycket noga med att bestämma datum och klockslag för ansvarsövergångar samt att ansvaret inte övertogs förrän det fanns reella möjligheter att svara upp mot de krav som förundersökningen ställde. Enligt min bedömning fungerade detta mycket bra, inklusive samarbetet mellan Säkerhetspolisen och den öppna
polisen.

Annons
Annons