search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

Ingen enskild att klandra trots att många fattade beslut

Terroristjakten ledde till medial uppmärksamhet och myndighetsgranskningar av hur polisen gått till väga. Men hittills har inte någon enskild kunnat ställas till svars.

Överåklagare Björn Ericson, vid riksenheten för polismål, Malmö, har granskat polisinsatsen. Han konstaterar att polisen haft höga krav på sig för att förhindra ett terrorbrott och arbetat under tidspress. Det saknades lagliga förutsättningar att genomföra masttömningen på så sätt som skett. Men med hänsyn till omständigheterna, att fullbordat brott ger rätt till åtgärden samt att det i det närmaste förelegat en nödsituation, är åtgärden att anse som ringa.

Ericsons bedömning är att det fanns brister i polisens analyser och samordningen av dessa vilket lett till att fel personer greps. Men det går inte att lasta någon enskild person för detta inom polisen. Hade polisen haft mer tid på sig hade utgången blivit en annan.

Vad är din kommentar till ärendet? Hur tycker du att ärendet sköttes?
– Grundärendet avsåg misstanke om utomordentligt allvarlig brottslighet som vi i Sverige varit förskonade från. Som jag skrev i mitt beslut har det ställts höga krav på polisen att verka för att attentatet inte skulle genomföras. Polis och åklagare har tvingats fatta svåra beslut under tidspress, säger Björn Ericson.

Vad är din förklaring till att det gick som det gick?
– Förklaringen, enligt den analys jag gjorde då, är att när man fått ett utpekande av vittnet och detta tycktes stämma med den analys man gjort av telefontrafiken, var det sent på kvällen den 29 oktober. Som framgår av mitt beslut fanns viss information inom polisen innan tillslaget och efter tillslaget framkom ytterligare uppgifter som, om man förstått det på rätt sätt, kunnat påverka synen på beslutsunderlaget.

Vad anser du om proportionaliteten i ingripandet i relation till misstankegraden i det här ärendet?
– När det gäller proportionaliteten skrev jag i mitt beslut att mot bakgrund av det allvarliga brott som utreddes, den begränsade spaningsinformation som fanns och de utomordentliga skyddsaspekter för den polispersonal som skulle verkställa ingripandena är det svårt att generellt ha några synpunkter på ingripandena, säger Ericson.

Överåklagare Jörgen Lindberg vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum, Malmö, har i sin tur låtit granska Ericsons beslut att lägga ner förundersökningarna om misstanke om tjänstefel. Han delar i stort Ericsons slutsatser och ändrade inte hans beslut.

Justitieombudsmannen beslutade i december 2010 att inte göra något uttalande eller vidta någon åtgärd eftersom åklagare vid denna tidpunkt inlett sin förundersökning rörande misstanke om tjänstefel.

Ansvarsutkrävandet
En viktig fråga i ärendet handlar om vem som ansvarat för insatsen. Myndigheter och olika medier, bland annat Aftonbladet och Sveriges Radios Ekoredaktion, har i efterhand gjort kritiska granskningar av hur polisen agerat, till exempel har det framkommit att uppgifterna från det vittne vars uppgifter startade hela händelsekedjan var motsägelsefulla men att polisen ändå bedömde dem som säkra. Alla granskningar till trots har det varit svårt att utkräva ansvar, trots att det finns många som har fattat beslut i ärendet.

– I den här typen av ärenden utsätts polisorganisationer för utomordentliga påfrestningar och många gånger svåra bedömningar på inte alla gånger helt tillförlitligt underlag, säger Björn Ericson. Vad man måste kräva är att alla gör så gott de kan och arbetar så seriöst och professionellt som möjligt. Ändå kan saker gå fel och det vore inte rimligt att utkräva straffrättsligt ansvar bara på denna grund. Det var alltså inte så att det allmänt var svårt att utkräva ansvar utan jag gjorde bedömningen att så inte skulle ske. Då avser jag inte de uppgifter om sparkar som också blev föremål för utredning. I de delarna var målsägandenas uppgifter för knapphändiga för att jag skulle kunna gå vidare.

Säkerhetspolisen säger i en kommentar att det var Polismyndigheten i Västra Götaland som ansvarade för insatsen i Göteborg och även för den förundersökning som lades ner den 9 november. I november 2010 inledde Säkerhetspolisen en förundersökning för att klargöra om det fanns någon som skäligen kunde misstänkas för brottet med anledning av hotet mot centrala Göteborg. Den 6 september 2011 lades den ner eftersom alla spår var uppföljda och utredningen inte gett några resultat.

Polisens organisation
En fråga som hör samman med den om ansvar handlar om polisens arbetsorganisation. Göteborgspolisen har i flera fall beskyllts för att gå våldsamt fram.

Ligger det någonting i den kritiken anser du?
– Om du syftar på Polismyndigheten i Västra Götalands piketpolis så arbetar de helt enligt regelboken och på samma sätt som piketen arbetar i Stockholm och Skåne. Jag tycker inte att det ligger något i den kritiken, men jag kan förstå om ett ingripande av piketen kan upplevas som mycket obehagligt. Det ligger i sakens natur eftersom deras arbete är att agera oerhört snabbt och effektivt när det handlar om så grov brottslighet som terrorbrott och ett allvarligt hot mot centrala Göteborg, säger Ingemar Johansson, länspolismästare i Västra Götaland.

På frågan om det finns ett bakomliggande systemfel i polisens organisation, och om den regionala uppdelningen av polismyndigheterna innebär att det ibland saknas kompetens på länsnivå jämfört med kompetens som till exempel den nationella insatsstyrkan har, svarar Ingemar Johansson:
– Det är en åklagare som har fattat beslutet om ingripande. Det har inget med polisens organisation att göra. Jag kan heller inte se att organisationen på något sätt har någon betydelse för ingripandet i Göteborg. Nationella insatsstyrkan hade – med samma information som vår piket hade att utgå från – med största sannolikhet agerat på samma sätt.

Även Björn Ericson tillbakavisar att förklaringen finns i hur polisens organisation ser ut.
– De kommunikationsbrister som jag redogjorde för i beslutet skulle kunna uppkomma i vilken organisation som helst. Överlag finns en övertro på att olika problem kan lösas genom omorganisationer. Kompetens finns hos enskilda individer oavsett var de arbetar. I våra storstadsområden finns rika möjligheter för polisen att utveckla sin kompetens, säger Björn Ericson.

Vad anser du skulle behövas för att effektivisera polisen?
– För att effektivisera polisarbete är det viktigt att förstå att man inte kan omorganisera eller sammanträda bort brottslighet. Brottsligheten måste bekämpas där den finns och polisen måste behärska territoriet, säger Björn Ericson.

Ursäkten
Fem månader efter händelsen i oktober 2010 tog länspolismästaren Ingemar Johansson kontakt med Nizar och hans tre kusiner. Alla fyra besökte Johanssons kontor.

Länspolismästare Johansson, och även den operativa chefen för insatsen, Carina Persson, deltog. Åsikterna om vad som hände vid mötet går isär.

Enligt Nizar bad Johansson om ursäkt och beklagade det som inträffat. Samtidigt efterlyste han förståelse för den pressade situation som rått. Sedan sa Ingemar Johansson följande enligt Nizar: "Tyvärr kan vi inte se er med samma ögon som om ni hade varit en vanlig familj från den svenska landsbygden med tanke på att ni kommer från länder där det finns många människor som har begått sådana terrorbrott."¨

– Det var ganska allvarligt att länspolismästaren kan uttala sig på det sättet. Det låter rasistiskt. Men han var uppriktig. Det är så det är, säger Nizar som efterlyser en verklig upprättelse genom att polisen håller en presskonferens där polisen går igenom vad som hänt, och även att polisen tar kontakt med Nizar och hans släktingar och erbjuder dem stöd, till exempel från psykolog för att hantera traumat.

Ingemar Johansson tillbakavisar helt Nizars beskrivning och hävdar att det Nizar säger är lögn. Johansson har aldrig någonsin uttalat något sådant. Det finns flera vittnen som kan intyga att det aldrig sades. Vad gäller stöd från psykologer och liknade så har kommunen erbjudit dem det. Det är deras uppgift att göra, inte polisens. Det har myndigheterna hela tiden varit överens om, enligt Johansson.

Nizar Khalayli tycker inte att han har fått en offentlig ursäkt. Varför kan han inte få det?
– Kommenderingschefen och jag bjöd hit de personer som hade varit misstänkta för att prata igenom hela ärendet med dem. Jag bad dem då om ursäkt och frågade dem om de ville att det skulle offentliggöras. Det var i så fall upp till dem att säga till. Därefter har jag bett Nizar om ursäkt i samband med en tidningsintervju och i direktsändning i TV4, då han satt i morgonsoffan.

Vad gör det omöjligt för dem som har behandlats fel att få upprättelse?
– Ingenting. Det händer att vi gör misstag, att vi griper personer som sedan visar sig vara oskyldiga. Vi ber om ursäkt när vi gör fel och det finns dessutom möjligheter att ansöka om skadestånd. Det är inget exceptionellt, så fungerar hela rättssystemet, säger Johansson.

Förtroendet
Nizar och hans släktingars förtroende för polisen fick sig en knäck efter det inträffade. Egentligen värre än så.

– Det handlar inte längre om att inte lita på polisen utan man måste vara rädd för polisen. Utgår de från sina fördomar när de handlägger den här typen av brott då är det riktigt farligt för hela samhället och speciellt en viss grupp: vi som är muslimer. Jag tycker inte att det ska vara så i en rättsstat.

– Det handlar om mer än att vi blivit illa behandlade. Det handlar om att vi måste kunna lita på polisen, att de gör sitt jobb på rätt sätt. Särskilt när det gäller de allvarligaste brotten som vi kan drabbas av. Jag tror inte att polisen är tillräckligt kompetent.

Nizar är kritisk mot Björn Ericsons utredning.
– Tänk om det hade varit ett skarpt läge och det hade smällt i Nordstan, säger han. Fel personer hade gripits och rätt går fri och många skadas och dör. Tänk att man då startar en utredning och kommer fram till sina slutsatser, skulle dessa bli desamma, alltså att felen är ringa och ingen kan ställas till ansvar?