search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

Flera allvarliga missförhållanden ledde till misslyckandet anser forskare

Forskaren Janne Flyghed ser flera olika delförklaringar till den misslyckade terroristjakten i Göteborg.

Händelsen i Göteborg kan delvis förklaras med den i dag lite vidlyftiga användningen av tvångsmedel kopplat till den lag om straff mot terroristbrott som infördes 2003. Det anser Janne Flyghed, professor och prefekt vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

– Eftersom tvångsmedelsanvändningen är kopplad till straffvärdet för olika brott och man skärpte det för åtskilliga brott så kan man nu i större utsträckning använda tvångsmedel och göra ingripanden, och det är ett problem i sig, säger han.

När det gäller proportionaliteten vid polisens insats säger Flyghed:
– En bidragande orsak till att man stormar in så här är en konsekvens av den diffusa definitionen av terrorism i lagen om straff för terroristbrott. Den har skapat ett gungfly. Och det visar sig tycker jag i det faktum att det är så få fall som har gått till domstol. Det har endast blivit ett fåtal gripanden, ännu färre åtal, och väldigt få fällande domar.

Enligt Janne Flyghed har det blivit en större gråzon över vilka som kan misstänkas. Det har blivit lättare att utpekas som misstänkt terrorist med de här vaga definitionerna. Situationen får man skylla politikerna för, enligt honom.

– Det kom ett rambeslut från EU som i sin tur kom efter påtryckningar från USA som ville att EU skulle solidarisera sig i kriget mot terrorismen. Vi var tvungna att implementera det här fast vi inte behövde det för egen del. Alla de här brotten är redan straffbelagda i svensk lag. Skillnaden blev att straffen höjdes betydligt för mängder av brott och för vissa brott höjdes straffet till livstid.

– Följdfenomenet blev att nu blev det möjligt att använda tvångsmedel som är relaterade till straffsatserna. Det var det inte många som tänkte på.

I den internationella kampen mot terrorismen ser Janne Flyghed en utveckling som är mycket oroande:
– Jag tycker att det börjar bli en uppluckring av principen "bortom varje rimligt tvivel". I stället börjar man titta på det som kallas för en försiktighetsprincip. Internationellt börjar det bli en omsvängning där man blir mer orolig för att missa eventuellt skyldiga och att de ska gå fria. Vi har alltid varit mest oroliga för att någon oskyldig ska bli dömd. Men här är det på väg att ske en förändring som jag tycker är väldigt oroväckande.

Ansvaret
När det gäller ansvarsfrågan säger Janne Flyghed att det egentligen inte ska vara några problem att hitta en ansvarig.
– Det är högst upprörande att man inte gjort det. I förlängningen handlar det här ju om polisens legitimitet. Kan man inte få fram någon ansvarig här då får man väl organisera om. Det är en hård kritik av polisens organisation om man inte kan hitta någon ansvarig. Då måste de göra något åt detta, säger han.

Om systemet inte klarar av att i efterhand tydliggöra ansvarsförhållandena riskerar det att bli en frizon för polisen att agera inom.
– Det blir en så kallad "deniabilityhistoria", förnekelsehistoria. "Nä, det var inte jag, det var dom andra", säger alla inblandade. Det blir bara en soppa. Vem kommer i kläm? Jo, den här personen som man uppenbarligen menar har farit illa på ett orättfärdigt sätt.

Janne Flyghed säger sig ha förståelse för att polisen var stressad. Det förelåg närmast ett så kallat ticking bomb-scenario men det måste ändå finnas en möjlighet att i efterhand kunna utkräva ansvar.
– Eftersom polisen har lagens stöd att använda väldigt grovt våld, till och med dödligt våld i extrema situationer, så krävs det att man har koll på dem i synnerhet.

Polisens organisation
Janne Flyghed tror att om det hade varit den nationella insatsstyrkan som hade fått uppdraget att göra tillslaget i Göteborg så hade utgången kanhända blivit en annan.

– Det är jättesvårt att säga hur det de facto hade gått i det här fallet. Men den nationella insatsstyrkan har en annan rutin och träning för den här typen av åtgärder. Den nationella insatsstyrkan har en rätt så lång erfarenhet av förhandlingslösningar, att lösa ut saker med så lite strul som möjligt, säger han och tillägger att det har funnits en viss rivalitet mellan piketenheterna och den nationella insatsstyrkan.
Flyghed ifrågasätter även varför det ska finnas piketenheter i Malmö och Göteborg men i synnerhet i Stockholm.

– Det är märkligt att man ska ha en parallellstruktur där, och de blir dessutom mer och mer lika. Piketenheterna vill också ha just de vapen och utrustning som nationella insatsstyrkan har. Det räcker med en nationell insatsstyrka. Man skulle kunna lägga ner de andra, säger han och fortsätter:
– Problemet är att det inte finns någon politiker som kan sätta ner foten och säga att det här behövs inte eftersom vi har nationella insatsstyrkan.

Annons
Annons