search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Mer om nämndemännen …

Christer Hugerth, nämndeman vid Nyköpings tingsrätt, ger här sin syn på nämndemännens roll med anledning av Tidskriften Advokatens fokus i nr 8 2011 där nämndemännen ifrågasattes.

Nämndemännens roll i rättsprocessen diskuteras fortlöpande, senast i Advokaten nr 8, och har så förmodligen gjorts sedan medeltiden. Den som fått rätt i en process tyckte då som nu, att domstolen dömt rätt och att domare och nämndemän följaktligen är kloka och omdömesgilla individer. Och den som förlorat målet tycker förmodligen omvänt. Den som intresserat sig för frågan om nämndemännens roll har haft en intressant resa, må vara att vissa hållplatser passerats i väl hög fart.

En sådan hållplats är nämndemannens roll som företrädare för den lokala omvärlden, förankringen i domsagan. Han eller hon företräder ju inte bara allmänhetens gällande rättsuppfattning utan också en matnyttig lokalkunskap. Ett exempel: för några år sedan handlade ett mål i Nyköpings tingsrätt i slutskedet om huruvida en person kunna springa över ett fält på en viss tid i stället för att delta i den misshandel han stod åtalad för. Syftet skulle vara att hinna med ett tåg från Gnesta. Rätten tyckte att det inte helt kunde uteslutas att han talade sanning. En av nämndemännen påpekade då att han bodde granne med fältet och kände väl till förhållandena. Bland annat skulle mannen ha varit tvungen att klättra över två taggtrådsstängsel samt passera ett antal betande tjurar. Historien lämnades således utan avseende och utslaget blev efter en stund annat än det kanske förväntade. Det finns niotusen svenska nämndemän med motsvarande lokalkunskap.

En annan hållplats, eller aspekt, är det ambassadörskap för den dömande verksamheten som nämndemännen de facto i det dagliga livet utövar. Åter ett exempel: någon uttalar i en kamratkrets under stark affekt att den där mördaren man läst om i lokalbladet, han fick minsann bara tolv års fängelse, och att tjugofem hade vart det minsta om det funnes någon rättvisa ... En närvarande nämndeman påpekar då stillsamt: har du läst domen? Nej, det har man naturligtvis inte. Men detta påpekande att man faktiskt kan läsa sig till hur domstolen resonerat, förstå vilken praxis som råder och sedan kanske få en viss förståelse, utgör för mången medborgare en nyhet. Här skapas en kontakt ledande till ett mer balanserat förhållande mellan den rättsvårdande ordningen och en genomsnittlig medborgare, kanske den enda kontakt som kommit tillstånd i just det aktuella fallet.

Det finns niotusen potentiella ambassadörer i Sverige.

Ett tredje förhållande som sällan andras till försvar för den bestående ordningen med lekmannadomare och juristdomare är den ofta breda kompetens och omfattande erfarenheter som en nämnd kan besitta. En nämnd betraktas av systemets belackare ofta som ett politikerstyrt transportkompani med uppgift att inte störa domaren i onödan. Men här sitter inte bara en domare med lång erfarenhet och stor integritet. Här sitter kanske också en före detta exportchef med mångårig affärsvana och utlandserfarenhet. Han är väl insatt i hur ekonomisk brottslighet kan gå till i olika kulturer, och har tillika färdighet i att hantera halvskumma mutaffärer och vana att bedöma människor. Vid sidan om honom sitter, kanske, en före detta lärare och socialarbetare med omfattande erfarenhet av människor på glid, ungdomar som begår brott och som har missbruksproblem. Och till sist, varför inte en pensionerad akutsjuksköterska med livslång erfarenhet av skador, personhot och misshandlade människor.

I vilken beslutssituation har man i samhället tillgång till en sådan stab?

Det finns niotusen sådana eller motsvarande stabstjänstemän i Sverige.

Jag inbillar mig inte att dessa tankehållplatser gör varken till eller ifrån för framtidens organisation av lekmannadomare. Men jag tycker att de förtjänar ett beaktande.

Annons
Annons
Annons