search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Advokaten: ”Tjejer kan få lite fördelar”

Kvinnor behandlas mildare av rätten än män. Det är i alla fall advokat Christer Söderbergs erfarenhet. Han har bland andra företrätt Sara Svensson i det omtalade Knutbymålet.

I en situation där det väger mellan en frivårdspåföljd och fängelse känns det som att kvinnan har en fördel och kanske kan få chansen att få skyddstillsyn en extra gång, säger advokat Christer Söderberg.

Han betonar att han inte har någon vetenskaplig grund för påståendet, utan bara en allmän känsla.

– Det är väl politiskt inkorrekt att säga det, men jag upplever det som att tjejer kan få lite fördelar och spela på att de är kvinnor, fortsätter han.

Christer Söderberg delar in sina klienter i två olika grupper:

– Dels de som ställer till något enstaka elände någon gång, någon Svensson som slagits eller kört full eller så. Dels de återkommande, mer eller mindre yrkesförbrytare, som utsatts för missbruk och liknande saker, förklarar han.

De kvinnliga klienterna brukar höra till den första gruppen. Men visst finns det kvinnor också bland dem som återkommer.

– Men då är det nästan uteslutande sådana som lever med missbruksproblematik. Den kvinnliga delen av återfallsförbrytarna har en väldigt stark koppling till missbruk, enligt min erfarenhet.

Förövare blev offer
Som försvarare företräder Christer Söderberg betydligt oftare män än kvinnor. Men då och då dyker det upp en kvinnlig klient. Som den mest kända av hans tidigare klienter, Sara Svensson, barnflickan i det så kallade Knutbymålet 2004.

Knutbymålet var unikt, anser Söderberg. Aldrig förr hade medierna bevakat en rättsprocess så intensivt. Kombinationen av sex, våld och religion tycktes vara oemotståndlig. Och i centrum för uppståndelsen stod Christer Söderbergs klient, åtalad för mord, men i mångt och mycket själv beskriven som ett offer.

Offerbilden drevs så långt att höga jurister gick ut och krävde att Saras advokat skulle driva skadeståndstalan mot anstiftaren, pastor Helge Fossmo. Som journalisterna Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist skriver i sin bok Gärningsmannen är en kvinna: ”Man kan säga att Sara gick in som en gärningsman och ut som ett offer”.

Christer Söderberg håller med om analysen.

– Jag tror att människans klassiska vilja att dela upp världen i svart och vitt, ont och gott, spelade in. Det var ju tydligt att det fanns något ont bakom detta, och följaktligen blev det lätt att göra den unga, späda, kvinnliga gestalten till ett offer, säger Christer Söderberg.

I någon mening var Sara Svensson också ett offer, anser Christer Söderberg. Bakom henne fanns en anstiftare som drev på. Samtidigt kan han inte låta bli att undra om en man behandlats på samma sätt i medierna.

– Om man leker med tanken att kalla henne vid något utländskt klingande mansnamn, och man tänker att han begått ett mord på en man och en kvinna i religionens namn … Då har vi plötsligt en profil som låter som en islamistisk, fundamentalistisk mördare, konstaterar Söderberg.

Sara Svensson konstaterades efter upprepade undersökningar lida av en allvarlig psykisk störning, och dömdes därför till vård i stället för fängelse. Helt riktigt, menar Christer Söderberg, som lärde känna sin klient rätt väl under deras många och långa samtal.

– Man får ju utgå från att en man skulle få samma bedömning. Men det jag undrar, och som gör mig lite rädd, är om en man ens kommit till undersökning, säger Söderberg.

En ledamot av Socialstyrelsens rättsliga råd ville faktiskt gå ännu längre i sin genusanalys. Psykiatern Göran Källberg delade inte majoritetens mening att Sara Svensson var allvarligt psykiskt störd. Till tidningen Expressen sa han: ”En man hade aldrig blivit kryssad i det här fallet. Jag tycker inte att hon ska kryssas överhuvudtaget. Jag tycker inte att hon är sjuk”.

Gränserna suddas ut
Christer Söderberg tycker alltså att det finns skäl att fundera över hur kön påverkar rättstillämpningen. Samtidigt tror han att medvetenheten om detta har ökat i rättsväsendet. En viktig anledning är en ny typ av kvinnliga brottslingar som börjat dyka upp i rättssalarna.

– Jag upplever att andelen unga kvinnor, 15–20 år, som hamnar i brott har ökat. Förut hörde det till undantagen att jag fick ta hand om en tjej som varit ute och slagits. Men det blir allt vanligare, även med ganska fula misshandlar, säger Söderberg, som konstaterar att det blivit mer jämlikt, fast på ett negativt sätt.

De unga kvinnliga brottslingarna har också en hårdare attityd till rättssystemet, menar Christer Söderberg. Och det skapar reaktioner.

– Jag tror att debatten finns, och att alla uppmärksammat att det blivit mer kvinnor som begår brott.

– Och det är inte bara ringa misshandel, utan den kan till och med tangera att bli grov. Det blir hotbrott över internet, övergrepp i rättssak. Det retar domstolarna. Generellt går vi nog mot en mer likställd rättstillämpning, sammanfattar han.

Annons
Annons