Hur ska privatlivet skyddas?

Under rubriken ”Yttrandefrihet och tryckfrihet: rätten till min bild – olovlig fotografering” diskuterade justitierådet Göran Lambertz med Aftonbladets chefredaktör Jan Helin gränsdragningen för privatlivets skydd.

Bakgrunden till diskussionen är att i promemorian Ds 2011:1 föreslås straff för olovlig fotografering. Yttrandefrihetskommittén ska även överväga bättre skydd för privatlivet. Men är det en god utveckling? Eller skadas yttrandefriheten och redan pressade tidningar?

Yttrandefrihet och privatliv i Sverige fungerar i allt väsentligt bra, enligt Jan Helin, via pressetik och tryckfrihetsförordning.

– Ansvariga utgivare kränker inte människors privatliv som regel utom i yttersta undantagsfall och då blir det som sig bör ett väldigt liv, sa Helin som menade att visserligen går svenska medier ibland för långt i sin nyhetsjakt men dagens system med yrkesetik och självreglering är en bättre väg än att lagstifta på området.

Helin gav exempel från bland annat England där hård lagstiftning och mjuk pressetik skapat en hänsynslös press. Enligt Helin skyddas privatlivets helgd bäst av en stark pressetik och yrkesetik, inte lag.

– Frågan om hur medierna bör bete sig handlar om etik. Inte juridik. Yrkesetiken bör diskuteras mer, sa Helin.

– Jag har förståelse för dina synpunkter men ett visst skydd i lagtext väger betydligt tyngre än dina argument för att inte göra någonting, sa Göran Lambertz som konstaterade att olovlig fotografering handlar, utifrån ett lagstiftningsperspektiv, om det i lag bör införas en bestämmelse för att förbjuda ett visst slags fotografering och kanske andra integritetskränkningar också.

Lambertz framförde två huvudsakliga argument för att det behövs lagstiftning på området. Det första är att det fordras av Sverige enligt Europakonventionen (för mänskliga rättigheter) att privatlivet skyddas bättre än i dag.

Det andra argumentet är att det finns exempel på fotografering som utan tvivel bör vara förbjudet, enligt honom. Till exempel fotografering i lönndom av sexuell samvaro och spridning av dessa bilder. Fotografering av toalettbesök. Närgångna bilder på stora personliga tragedier, som till exempel bilder på barn som mördats.

– Den kniviga frågan är var gränsen ska dras, sa Lambertz som tycker att gränsen ska dras så att den inte hindrar fotografers normala yrkesutövning men så att den allra mest integritetskänsliga fotograferingen förbjuds, och utan att det skapas några stora förutsebarhetsproblem.

Lambertz berättade att Yttrande­frihetskommittén har i uppdrag att överväga en generell integritetsskyddsregel som inte bara handlar om olovlig fotografering. Man har laborerat med en rad olika varianter utan att ännu ha fastnat för någon slutlig uppfattning.