Europakonventionen i Högsta domstolen

Han fortsatte med att konstatera att vi är oerhört nordistiska i Sverige – men där tar det internationella inflytandet slut.

Det provinsiella synsättet har enligt Stefan Lindskog haft betydelse också för hur vi ser på det europeiska systemet: Europakonventionen är inget vi har tagit till oss på ett positivt sätt, utan något som har påtvingats oss. Varför ratificerade Sverige konventionen? Stefan Lindskog trodde svaret var klart:

– Det var ett uttryck för solidaritet med de stackare som fanns i andra länder och hade problem med sina fri- och rättigheter. Att vi själva skulle behöva underkasta oss konventionen var en fullständigt främmande tanke, menade Lindskog.

För att utvärdera vad Europakonventionen betyder i HD har Stefan Lindskog gått igenom alla rättsfall från de senaste tio åren och undersökt hur ofta konventionen uttryckligen åberopas. Han fann att det förekommer i ungefär fem fall om året, med en svagt ökande tendens.

Europakonventionen beaktas i hög grad i utlämningsärenden. Där fattar regeringen beslut om utlämning, men HD prövar om det finns hinder mot utlämning bland annat utifrån om den stat som begär utlämning uppfyller Europakonventionens kriterier. Konventionens artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång har förekommit i ett antal mål om rätten till muntlig förhandling. Senare har artikeln varit aktuell i frågor om långsam handläggning. Några viktiga fall om skyddet för den personliga integriteten finns, men däremot inte mycket om skydd för egendom.

Stefan Lindskog hävdade att vi i Sverige har sett Europakonventionen som en skranka, som en gräns för vad man får göra. Det innebär ett slags tvåspårssystem: Först tillämpar vi det svenska systemet, därefter stämmer vi av om det är tillåtet enligt det europeiska systemet.

Han nämnde fallet med pastor Åke Green (NJA 2005 s. 805) som exempel. Där kom HD fram till att pastorn egentligen skulle dömas för hets mot folkgrupp enligt svensk rätt, men gjorde sedan prognosen att Sverige nog skulle fällas i Europadomstolen i den frågan. HD såg inte Europakonventionen som ett stöd för sitt ställningstagande, utan som ett hinder i vägen.

– HD fjärmade sig väldigt långt från Europakonventionen, konstaterade Stefan Lindskog.

I senare fall har HD tillämpat norminnehållet i konventionen mer direkt, till exempel i fallet NJA 2007 s. 805.

Lindskog förde också resonemang om tillåtligheten av dubbla förfaranden och dubbel straffbarhet och om Europakonventionens tillämpning på horisontella förhållanden, det vill säga mellan enskilda.

Stefan Lindskog trodde att utvecklingen kommer att leda till att vi i Sverige inte ser konventionen som en spärregel som sätter gränser för vad lagstiftaren får göra, utan tar till oss konventionens värderingar och låter dem bli en del av den deontologiska ryggraden i det svenska rättssystemet.